Historiskt ögonblick

I söndags vände sig Zacharias för första gången från rygg till mage. Ögonblicket ägde rum hos mommo. Alla andra satt runt kaffebordet då han passade på att i all tysthet vända sig runt. Ingen av oss bevittnade händelsen och han har hittills inte gjort om det. Men nu har han alltså vänt sig och vilken glad mamma han har för det!

Potatis

Zacharias har börjat äta potatis. Nej, det är egentligen en överdrift. Han får smakportioner. Små portioner. Mycket små. Och det mesta kommer ut tillbaka. I snart två veckor har vi nästan dagligen försökt mata potatis i honom. I söndags var jag så glad, för då svalde han faktiskt ner lite. Annars brukar han mest leka med maten och spotta ut den tillbaka. Nån liten mängd brukar hållas i munnen så länge att den slinker ner när han sedan efter maten ammar. Men på söndagen svalde han alltså. Men säg den glädje som varar. Efter söndagen har han återgått till normalt bordsskick. Och jag säger att jag kommer att vara tvungen att amma honom tills han är 18. Kennet skrattar åt mig. Överväger starkt att prova med köpisbarnmat. Kanske det är mammas kokkonster som är fel? Och nog ska det ju erkännas: potatismos på vatten och bröstmjölk utan salt och smör är inte gott. Jag förstår honom. Kanske potatis blandat med morot skulle vara bättre? Eller majs?

Efterlängtad

På tisdag kväll var jag efterlängtad. Det är ganska länge sedan jag varit på vift utan man och barn eller en av dem. Men i tisdags var jag bjuden på Mary Kay-skönhetskväll. Det var riktigt trevligt och jag hoppas att jag lyckas fortsätta sköta lite bättre om min hy. Men det var ju inte det jag skulle blogga om nu. Kennet var förstås hemma med Zacharias. Jag hade färdigt tagit fram frusen mjölk ur frysen så att Kennet skulle kunna ge mat i flaska åt grabben. Men tror ni Zacharias åt ur flaskan? Nej. Han har gjort det förut, men nu var det bockstopp. Kennet ringde, lätt förtvivlad, och med en gallskrikande baby i bakgrunden hörde jag att det är dags att styra kosan hemåt och lämna skönhetsfixandet åt sitt öde. Ingen direkt fara, jag hade nog hunnit få min beskärda del av skönhet, men lite lessamt kändes det ändå. Då jag kom innanför dörren så möttes jag av mina pojkar, den ena halvsvettig och den andra med tårar i ögonen. Nog värmde det modershjärtat att vara så efterlängtad och visst var det härligt att Zacharias genast lugnade sig i min famn och sen ammade med glupande aptit. Men. Men. Det är ju inte det att jag skulle ha ett enormt behov av att ha egna aktiviteter som kräver att jag är borta från Zacharias över mattider. Det är inte så många gånger Kennet skött Zacharias själv och matat med flaska. Jag har helt enkelt inte behövt eller velat vara borta. Men det har känts bra att åtminstone ha möjligheten. Det insåg jag speciellt nu då den möjligheten inte längre finns. Nog ska vi prova igen, men jag kommer ju att vara förberedd på att avbryta vad jag nu håller på med och rusa hem för att mata. Som tur är så är det inte så länge till som grabben är så beroende av mig. Snart börjar han ju äta gröt och sånt och så kommer han ju att klara sig utan mig mycket längre stunder. Men tills dess så kommer jag att känna mig mer eller mindre bunden. Och kanske efterlängtad ibland.

Babyvakt

Vår babyvakt beter sig konstigt. Ett fungerande larm slår ju av då det är tyst i vagnen, d.v.s. mottagardelen är tyst då det är tyst i barnvagnen eller var man nu har det. En längre tid har vår babyvakt inte tystnat alls utan sänder hela tiden. Påföljden blir att mottagardelen hela tiden brusar lite smått. Ibland mer och ibland mindre, beroende på var man har den. I Esse för ett par veckor sen var den plötsligt helt vanlig igen. Men nu brusar det som bara den igen. Suck. Som tur är påverkas inte själva funktionen alls. Jag har inte en enda gång behövt fundera om Zacke är vaken eller sover. Det hörs nämligen ljudligt i vakten om han vaknar. Månne man borde köpa en ny?

Äntligen fredag!

Ja, äntligen har denna efterlängtade dag kommit. Kennet har jobbat MYCKET övertid den senaste tiden. Den här veckan alldeles speciellt mycket, tror att han tidigast kommit hem kl. 19.30 och det var i tisdags. En kväll kom han hem efter 22. Då hade Zacke redan somnat, så den kvällen träffades inte far och son alls. Hmpf. Kennets chef, eller vem det nu är som hållit i detta projekt som stulit min man från mig, har verkligen inte riktigt färdighet att tidsplanera. Jag hoppas innerligt att dylika tidskrävande och övertidskrävande projekt lyser med sin frånvaro i framtiden. Idag borde projektet vara avslutat, så nu ikväll får jag förhoppningsvis Kennet tillbaka :-). Gäster får vi också ikväll. Det ska bli skoj!

Fotografier

I början av veckan fick vi framkallade bilder på posten. Ca. 200 stycken. Det betyder att jag har fritidssysselsättning för ganska lång tid framöver, om jag bara, bara orkar ta itu med det. En liten del av hjärnan viskar dessutom att föregående sändning foton förvisso är inklistrade i album, men saknar bildtexter. Så jag borde skriva bildtexter och klistra in nya foton. Är det nån annan än jag som gör likadant, d.v.s. framkallar massor av bilder på en gång för att sen frenetiskt klistra in dem i album och vara småirriterad över att högen med oinklistrade bilder aldrig verkar ta slut? Eller är du den typen som helt enkelt inte klistrar in foton i album överhuvudtaget?
Kanske jag ska klippa in ett par exempel på vad vi framkallade. Förresten så tänker jag inte sätta in bilder på Zacharias hit på bloggen, om nån är nyfiken på hur han ser ut nuförtiden så går det bra att maila på kntallgren@gmail.com så skickar jag bild per e-post istället.


Netta och Zachariaspå sparktur i Esse.

Sömnproblem

Zacharias strular med sömnen. Igår sov han en timme på förmiddagen och en timme på seneftermiddagen. Igår somnade han kring 22 och vaknade före sju. Däremellan har han ätit ett par gånger och gnällt uppskattningsvis tusen gånger. Resultatet är en gnällig gosse och en gnällig mamma med kort stubin. En utomordentligt dålig kombination. Men man kan ju inte bli arg på en baby. Han kan ju inte rå för att han sover dåligt. Antagligen beror det hela på att han är lite snuvig. Stackarn. Nu sover han i alla fall sin första dagssömn. Hoppas att han sover tre turer idag så kanske det går lite bättre. Konstaterade för mig själv att om jag hade hormoner som hjälpte mig att sova bara korta knyckar då Zacharias var nyfödd utan att bli fullständigt döslut, så finns det inte ett spår kvar av de hormonerna nu längre. Men nog är vår gosse den allra härligaste ändå :-).

Boknörd

Inspirerad av Mia har jag gjort ett boknördstest. Kul! Här är resultatet:

Purédebut

Idag har Zacharias ätit puré för första gången i sitt liv. Ja, det är det första han ätit i matväg förutom bröstmjölk, undantaget en morot som han fick suga på förra veckan, men den räknar jag inte riktigt med, för allt han kan ha fått i sig av den är väl yttepyttelite morotssaft. Purédebuten kom med plommonpuré p.g.a. diverse magproblem: han har inte kakkat sen i torsdags och det är väldigt länge sen för att vara Zacharias. Så få se nu om plommonen har nån effekt. Inte var det ju mycket han fick i sig, kanske en tesked och inte var det så värst populärt, men kanske det ger utslag på hans lilla oförstörda mage. Det hela finns dokumenterat på film (med digikameran, utan ljud) då barnafadern är på jobb och inte kunde beskåda händelsen. Det kändes inte riktigt vettigt att ge plommon på kvällen, ifall det resulterar i kakkarumba. Hellre tar man en sån på dagen än på natten.

Tråkigt

Jag har tråkigt och jag är rastlös. Zacharias trivs inte på golvet idag, vilket han i allmänhet gör. Vädret är gråmulet. Ingen rolig post idag. Kyrkpressen ska jag snart läsa. Kanske det står nåt inspirerande där, men jag betvivlar. Kyrkan bara bråkar ju nuförtiden. Nu verkar det vara matdags för sonalyckan.

Änglabarn

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Familjelivs diskussionsforums avdelning för änglabarn, d.v.s. barn som dött i magen eller som små. Tårarna har trillat. Jag hoppas och önskar att vi aldrig kommer att mista ett barn! Och ingen annan heller. Det måste ju vara något av det värsta som kan hända. Min egen lillasyster föddes för tidigt och dog, men det är tyvärr inget som jag pratat desto mera om med mamma. Jag var själv åtta år när det hände, men kommer inte ihåg just något av det. Jag funderade en del på det då jag själv väntade Zacharias, men jag ville inte veta i vilken graviditetsvecka Katarina föddes. Men kanske jag borde fråga nu. Nu ska jag titta till vår sovande son. Man blir ju lätt lite paranoid när man läser om plötslig spädbarnsdöd.

Lindex-kuponger

Jag vill ha Lindex rabattkuponger! Jag är på fruktansvärt shoppinghumör, men för snål för att köpa babykläder utan rabattkupong. Lindex har ju helt ljuvliga babykläder i retrostil just nu. Till Kappahl har jag flera kuponger, men de har inte lika fina kläder. Och annars tycker jag att det ploppar in Lindex-kuponger mest varje vecka, men inte just nu när jag absolut vill ha! Vaddå girig?!

Solsken

Idag har solen strålat från en klarblå himmel i Vasa. Det är fantastiskt vad glad jag blir av solen! Jag och Zacharias tog oss en eftermiddagspromenad i grannskapet. Sen fick han sova färdigt på terassen och jag fick lite egentid :-). Jag lyckades faktiskt skriva ett brev åt en av de mycket få brevvänner jag fortfarande har kvar. Jag upptäckte att jag har grava luckor i mitt engelska språk då det gäller att berätta om barnafödande. Jag saknar svensk-engelsk ordbok, men med Wikipedias hjälp gick det bra ändå. Nu bara måste jag ha ett chokladkex! Jag har mera s.k. cravings som ammande mor än som gravid kvinna.

Turné i norra Österbotten

Zacharias och jag har haft lite sportlov på tumanhand. I början av veckan var vi och hälsade på både fammo, faffa, mommo, gamlamommo och moster, Ja, faster fick också en snabbvisit, men den var väldigt snabb. Zacharias sov också sin första natt hos mommo, tillsammans med mig. Men nu är vi tillbaka i Vasa och det är nog ganska skönt. Det märks att grabben blivit större och påverkas mera av det som är runtomkring. Igår blev hans sovtider lite upp-och-ner, vilket resulterade i att han åt helt konstiga tider i natt och vaknade tidigare än vanligt. Nu sover han sin förmiddagslur, men senare än han brukar. Nåja, jag tar hellre en och annan konstig natt än sitter hemma och ugglar hela tiden. Så länge pojken ser ut att må bra så kommer vi nog att hälsa på våra släktingar då och då. Jag tror förresten att jag också ska ta mig en liten tupplur nu.

Nya gardiner

Vi har nya gardiner i stugköket! Snart börjar vårt hem vara i ordning. Det är väl på tiden, vi har ju snart bott här i tre månader. En matta önskar vi ännu på golvet framför den röda ikea-soffan, men det kan nog ta ett tag innan vi hittar den rätta. Nu vill vi bara ha gäster som kan beundra våra nya inredningsdetaljer ;-). Här kommer en bild på gardinerna som är beställda från det eminenta postorderföretaget Ellos :-).



Vi har de vita gardinerna med svart mönster.

Harry Potter

Jag har läst sjunde och sista boken i serien om Harry Potter. Det var gastkramande, fascinerande och fängslande. Bitvis överraskande och bitvis förutsägbart. I boken finns en några sidor lång epilog - situationen 19 år senare. Jag har tudelade känslor inför denna epilog. En del av mig tycker att den är hemskt onödig att ha med, varför inte lämna lite åt läsarens fantasi? En annan del av mig älskar att få veta vad som hände sen. Därför blev jag glatt överraskad då jag upptäckte att det finns en Harry Potter-wikipedia. Det visade sig att J.K.Rowling har funderat ut en massa kring karaktärerna som inte finns med i böckerna. Och långt mera om vad som hände sen än vad som finns med i epilogen. Jag kan ju inte låta bli att tycka om det. Måste utfärda en varning dock, Harry-wiki är full av spoilers. Så om du inte vill veta hur det går för Harry så håll dig borta därifrån. J.K.Rowling lär ha sagt att hon inte kommer att skriva fler Potter-relaterade böcker, men jag undrar jag...

Magafari...

...hade jag igår. Vaknade på natten och mådde lite illa. Zacharias var också vaken och jag ammade honom. Sen hann jag bara sätta ner honom i sängen så var det bara att snällt uppsöka toaletten. Min man är av den modiga sorten så han kom och höll mig för pannan. Måste erkänna att jag inte skulle klara av att göra samma för honom. Urk! Jag verkligen hatar att spy. Sällan får jag magafari, är nog rätt många år sen jag hade det sist. Jag har av andra orsaker (matförgiftning, förlossning) spytt några gånger de senaste två åren, men det är inte samma sak. Igår levde jag på guljaffa, naturell joghurt och blåbärssoppa, som Kennet kokade på kvällen. Nu känner jag mig i form igen, om än lite trött och malaken.

IKEA

Förra veckan fick vi möbler som vi beställt från Ikea. Vi hade länge sett fram emot att få våra saker och främst då soffan. Vi sökte rätt länge en soffa i Vasas djungel av möbelaffärer, men bestämde oss till sist för en KLIPPAN soffa från Ikea. Efter många om och men fick vi fram beställningen och allt var frid och fröjd. På torsdag kväll kom leveransen och vi packade glada upp soffan ur förpackningen och började montera ihop den. Och då märkte vi att skivan under ett av armstöden var sprucken. Det blev en liten besvikelse och ett samtal till kundtjänsten som meddelade att vi får en ny, förhoppningsvis, hel soffa. Kennet som ju är en händig karl, vilket flertalet av våra vänner kan intyga, tyckte nog att vi kunde reparera den själva, men min åsikt är att har man köpt en ny möbel så ska den åtminstone vara hel från början. Om man sedan använder en möbel så att den går sönder, ja, det är en annan sak.

Förutom en soffa köpte vi också en fotpall, två hyllor, några rullgardiner och en del småsaker. Och vi är nöjda. Jag klipper in en bild på den aktuella soffan.

Dop

Igår döptes Zacharias i Esse. Allt gick riktigt bra. Vi var ungefär 20 personer. Zacharias var lite lessen under själva ceremonin, troligtvis hade han hunnit bli lite för trött. Jag och Kennet turades om att hålla honom och trösta. Inte gallskrek han hela tiden, men lite smågnällig var han s.g.s. hela tiden, utom då prästen skvättade vatten på hans huvud. Då var han tyst. Han fick många presenter, som vi inte ännu har öppnat. Det blev ingen tid till det igår och nu vill jag vänta tills Kennet kommer från jobbet så vi kan öppna tillsammans. Jag tyckte inte att jag stressade så värst mycket före dopet, men idag är jag nog väldigt mycket "dagen efter". Lyckligtvis så verkar Zacharias också vara det, så vi har sovit bredvid varandra i dubbelsängen ett par timmar nu på dagen. Skönt! Gossens namn är förresten Zacharias John-Erik. Vi har haft det på klart länge. John är pappas mellannamn och Erik är Kennets pappas mellannamn. Vi brukar lite skoja om att Mr. Z´s namn hintar om lämpligt yrke. Zacharias i Bibeln var ju överstepräst och pappa till Johannes Döparen. John Vikström var ju både biskop och ärkebiskop och Erik Vikström biskop. Så kanske vår Z också blir präst? :-) Han är förresten också släkt med biskoparna.

Tygblöjor och spytrasor

Tänk att man kan bli fascinerad av tygblöjor. Det har nämligen jag blivit! Det finns ju MASSOR av olika typer av tygblöjor. Vi använder tygblöjor åt Zacharias, mest helt vanliga traditionella blöjdukar (eller harso som det heter på finska, bra ord!) som man viker och sätter på med hjälp av ett blöjskal. Då jag själv var liten så var det plastsnibbar som man satte fast tygblöjorna med, men de är nog ett minne blott. Nu finns blöjskal i alla möjliga färger, med figurer eller utan. Vi har också några formsydda flanellblöjor. De är trevliga att ha då man absolut inte orkar vika en blöjduk. För att skilja blöjdukarna från spytrasor så inhandlade jag fyra stycken blöjdukar med figurer på och de använder vi bara till att torka spyttor med. För en liten stund sen surfade jag på nätet och upptäckte att det finns massor av andra mönstrade blöjdukar också. Vill ha! Ska förresten sätta in ett foto på en del av vårt flergångsblöjsförråd.



Överst vikt blöjduk, nere till vänster formsydd flanellblöja, mitten nere blöjduk med mönster, till höger två blöjskal.