torsdag, april 10, 2008
Potatis
Zacharias har börjat äta potatis. Nej, det är egentligen en överdrift. Han får smakportioner. Små portioner. Mycket små. Och det mesta kommer ut tillbaka. I snart två veckor har vi nästan dagligen försökt mata potatis i honom. I söndags var jag så glad, för då svalde han faktiskt ner lite. Annars brukar han mest leka med maten och spotta ut den tillbaka. Nån liten mängd brukar hållas i munnen så länge att den slinker ner när han sedan efter maten ammar. Men på söndagen svalde han alltså. Men säg den glädje som varar. Efter söndagen har han återgått till normalt bordsskick. Och jag säger att jag kommer att vara tvungen att amma honom tills han är 18. Kennet skrattar åt mig. Överväger starkt att prova med köpisbarnmat. Kanske det är mammas kokkonster som är fel? Och nog ska det ju erkännas: potatismos på vatten och bröstmjölk utan salt och smör är inte gott. Jag förstår honom. Kanske potatis blandat med morot skulle vara bättre? Eller majs?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Felicia spottade nog sin första potatis också. Vi gav smakportioner från ca 4 månader, men det var nog först vid 6 månader som hon verkligen brydde sig i dom. Till en början mosade jag potatis och sånt jag kokat hemma, men jag var så lat så jag övergick till burkmat sen. ;-) Nästa barn får nog hemlagat dock, eftersom jag ändå måste koka barnvänlig mat 2 ggr om dagen nu. Men Zacharias lär sig nog gilla "riktig mat" så småningom. :-) Lugn bara. Defenitivt före han fyller 18! :-D Vissa barn föredrar hemlagat (som A-K's Edith), vissa barn föredrar burkmat (som Felicia gjorde, när mamma kokade var hon inte intresserad). Beror väl lite på. Och burkmaten smakar INTE mer än hemlagat(jag har provat)! Snarare tvärtom.
Skicka en kommentar