dagisdag

En ny dagisdag på ett nytt dagis, det är vad jag haft för mig idag. Det är alltid mer eller mindre knepigt att börja på ett nytt ställe. Barnen testar gränserna och det är svårt eftersom man inte känner till vilka regler som finns på just det dagiset. Men idag tyckte jag att det gick hyfsat. Jag har väl blivit mindre rädd att ta i redan från början. Det bara är ju så att barnen ska ha respekt för den vuxna personalen, också om man är ny. Så det är bara att kräva respekten. Faktum är att jag släpade ett barn ner i pulkabacken efter en pulka, eftersom han vägrade att hämta pulkan som han själv lämnat i backen fast jag sa åt honom att göra det. Jag kände mig som en hemsk, elak tant, men jag tror att det gjorde susen. Nu vet killen att det också gäller att lyssna på mig. En annan i personalen frågade före hon gick hem om jag nog kommer imorgon igen... Jag sa naturligtvis ja och hon tyckte det var bra, för jag hade så god hand med barnen, tyckte hon :-) Undrar just om pulkabacksincidenten hade nåt med det att göra...? Men sånt är ju alltid skoj att höra. Däremot var det ju inte så skoj att ett (litet) barn började gråta när jag var sista kvar i personalen och han inte blivit hämtad än. Men han slutade nog sen. Det är faktiskt andra barnet som gråtit när jag börjat på ett nytt dagis nu den senaste månaden. Men man måste ju tro när övrig personal säger att det inte är nåt ovanligt, att barnen alltså bara är såna som har svårt att vänja sig vid förändringar.

Det jag egentligen hade för avsikt att skriva om min arbetsdag var att nog sjutton är det KALLT att stå ute och övervaka barn! Jag hade min canadaboots, men i dem var det då ingen värme. Imorgon provar jag nog med vandrardojorna, fast de inte direkt är vinterskor. Kanske är de ändrå bättre. Fötterna är dock alltid värst, resten klarar sig nog. Jag är bra på att bylta på mig :-)

Min man har för övrigt ett projekt av stora mått för sig i köket. Vi fick en muurikka i bröllopspresent, men vi har inte använt den. På omslaget står att man före användning ska hetta upp muurikkan tills den blir svart och sen fetta den med matolja (eller späck, men vem har det hemma?) och smeta på tills den är jämnsvart och fin. Typ. Nu ville Kennet göra det där på vedspisen. Funderade att det nog går bra om man tar bort ett "lock" som finns ovanpå spisen, för då kommer ju elden direkt på muurikkans botten. Då är det ju som öppen eld. Sagt och gjort. Till hans försvar måste jag ju nog säga att jag också trodde att det skulle gå bra. Men det gick inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev nämligen en blå-svart stor fläck där elden kom åt att hetta upp muurikkan. Och inte alls svart på resten av muurikkan... Nu donar och fixar Kennet i varje fall i köket (han hämtade just mera ved från pannrummet) och jag bloggar :-) Men egentligen höll jag på med studier. Har printat ett papper... Återkommer i varje fall om hur det gick med muurikkan sen.

Studier, ja... Jag är idag mer fast besluten att det nog ska gå att studera samtidigt som jag jobbar. Det gjorde jag ju i fjol! Så nu har jag som mål att före julen avklara två kurser, kanske tre, men den sista är lite mer osannolik. Det är en teologikurs, så jag ska gå och kolla om den går som helgkurs nångång efter jul, det kanske är ett bättre alternativ än att försöka boktenta. Jag är så dålig på att plugga här hemma.

Jeps, jeps. Snart kommer "Äntligen hemma" på TV! Ska kolla hur det går för min älskling i köket!