Nytt år i antågande

Därför är det hög tid att önska Gott Nytt År 2010!

Vår bebis har inte tittat ut än och börjar småningom få lite bråttom om h*n vill bli en 2009:a. Än finns det många timmar kvar av året, men för varje minut som går blir det mer och mer sannolikt att det faktiskt blir en januaribebis. Kanske vi t.o.m. får nästa års nyårsbebis. Det skulle ju vara kul att få komma i tidningen, om det också nu skrivs om nyårsbebisen som brukligt är i lokaltidningen.

Babynyheter

Jag har babynyheter att berätta! Det gäller inte vår baby, nej, den sprattlar på i magen precis som vanligt. Men igår föddes Zacharias kusin, en liten flicka. Några veckor för tidigt, men allt är bra med både tös och mamman, d.v.s. min svägerska.

Själv ligger jag ännu på soffan, fast jag har de stipulerade sju veckorna avklarade. Jag tänker fira jul hemma först!

Var är julstämningen?

Jag har noll julstämning. Nada. Zero. Ikväll fick jag i varje fall sjunga några julsånger på församlingens julfest för frivilligarbetare (jag är söndagsskolledare), men det hjälpte bara för stunden. På väg hem konstaterade jag att folk har satt upp väldigt många julstjärnor, ljusstakar och ljusslingor redan. Aijo, det är ju jul om drygt en vecka. Hmm... jag misstänker att bristen på julstämning kan bero på att jag inte hängt upp en enda tomte än, Nykarlebystjärnan lyser med sin frånvaro i sovrummet, inte vet om vi flyttar in ännu, inte har städat en enda gnutta (ja, vi har x antal dammråttor på golven) och julbaket begränsar sig till redan uppätna jultårtor. Jag antar att julstämningen knappast infinner sig förrän tidigast 23.12, för senast då måste det ju stå klart vilken av husets två bostäder vi ska fira jul i.

Snart är det jul!

Vi vet inte ännu om renoveringen är så pass färdig att vi kan flytta in till julen, som jag hoppades på. Men jul blir det ju ändå. Julklapparna börjar vara ordnade, förutom ett par stycken. Julpyntet är inte på plats, det blir nog till de sista dagarna före julafton då vi vet var vi bor. En lillajulgran hade snälla svärmor fixat åt oss till lillajul och den står fortfarande i vardagsrummet. I köket lyser adventsljusstaken och på söndag tänder vi tre ljus i staken.

Vi hoppas på att få fira jul hemma och hos släkten, men det kan hända att det blir en jul på bb. Det är i så fall ingen katastrof, krabaten närmar sig 2,5 kg och får småningom komma ut i lugn och ro. Vi har i varje fall bestämt att jag ska vila till jul och först sen börja leva som vanligt igen och alltså inte göra något för att försöka hålla bebisen inne. Så får vi se då när h*n kommer ut, om det blir före eller efter nyår. Spännande! Som tur är så har bebisen vänt sig med huvudet neråt, under över alla under, så det torde bli en normal förlossning.

Positivare inlägg

Jag märkte just att mitt förra inlägg var väldigt dystert. Därför kommer här ett lite positivare. Jag kom nämligen på att det finns något positivt med att mest ligga på soffan. Det här måste ju vara överlägset bästa årstiden att göra det på! Jag menar, det är ju inte så jättekul att vara utomhus i grått novemberväder. Inte heller går man miste om soliga strandturer eller skidutfärder på gnistrande skare. Det enda lilla smolket i bägaren är väl att jag inte kommer att kunna gå och julhandla. Men till det finns ju internet med oändligt utbud. Dessutom har jag så fina vänner som orkar springa mina ärenden när jag inte kan göra det själv. Hade jag inte haft det så skulle t.ex. min älskade make inte ha fått en spikmatta i farsdagspresent! Och vår bebis skulle inte få riktigt lika fina kläder att ha första tiden i livet. Så visst finns det saker att vara tacksam över.

På babyfronten intet nytt

Ja, här händer ingenting. Jag ligger bara på soffan och stickar babysockor. Ibland våndas jag över att jag behöver så mycket hjälp i vardagen och över att jag just inte kan leka med och sköta om Zacharias. Ibland kommer han till mig där jag ligger och säger "uppi", d.v.s. vill att jag ska stiga upp. Häromdagen ropade han på fammo då han låg ute i vagnen, buhuuu, han brukar ju ropa på mamma...

På torsdag är det dags för ny kontroll. Nervöst. Om läget förvärrats vet jag inte vad jag ska ta mig till, för jag vilar mera än läkaren ordinerade. Jag kan liksom inte göra nåt mer. Åtminstone verkar babyn må bra, för h*n sparkar och rör sig mycket.

Lyxhustru

Sedan drygt en vecka kan jag titulera mig lyxhustru. Typ. På läkares ordination måste jag vila både på förmiddagen och eftermiddagen och sova långa nätter och därtill varken renovera, städa eller göra något annat ansträngande. Allt detta för att babyn i magen inte ska få för sig att komma ut för tidigt. Totalt kommer det att bli sju veckor vila, eller tills jag har fulla 36 graviditetsveckor bakom mig. Det är 17.12. Men eftersom det är så nära jul så blir det nog att ta det lugnt ända tills 25.12 eftersom jag inte vill fira jul på bb. Förutsatt att babyn inte har kommit ut före det, förstås. Man kan ju inte riktigt bestämma när de små liven ska komma, oavsett om man är ordinerad vila eller inte. Jag ska på ny kontroll om knappa två veckor, så då får vi veta om det ser ut att hjälpa med vila, vilket ju är önskvärt. Så nu ligger jag på soffan så mycket jag kan. Efter drygt en vecka börjar det kännas lite trä rent fysiskt - lite trött i rygg och höfter. Mentalt går det ganska bra. Jag stickar sockor på löpande band och då är man ju i alla fall lite flitig! Men visst känns det tröstlöst ibland, i synnerhet när huvudet är fyllt av tankar på hur det ska gå...

Hur länge...

... överlever en nästan 2-åring på välling, mjölk och Raffel? Antagligen nog ganska länge, men det är så FRUSTRERANDE att laga mat åt någon som inte vill äta. För man kan ju inte låta bli att erbjuda mat ifall ungen mot förmodan skulle börja äta igen. Zacharias är inne på sin fjärde dag med feber och lika många dagar har han vägrat äta ordentlig mat, utom lite, lite majs-potatispuré igår. Ja, så äter han ju Raffel - alltså potatisskruvar. Bättre än ingenting, men det är ju inte riktigt riktig mat. Hoppas bara att den här sjukan inte slutar lika illa som förra julens förkylningsvirus då vi till slut hamnade på barnavdelningen!

En sorts söndag

Katten sover på soffan, jag sitter framför datorn. Zacharias sover i vagnen i sovrummet. Förhoppningsvis vaknar han feberfri och med en hugande aptit. Men det är aningen osannolikt med tanke på att han inte åt någon lunch och somnade med 38,3 graders feber. Maken går en vandringsled i goda vänners lag. Det hade varit trevligt med lite friluftsliv, men jag tror inte mina höfter/bäcken/ben skulle ha tyckt lika. Efter storstädningen förra helgen haltade jag omkring som en ledbruten gammal gumma en hel kväll. Vet inte om det ska kallas foglossning eller vad det var, men en lång vandring kändes som... för lång. Och dessutom måste ju nån vara hemma med Zacharias. Men det är inte så illa det heller. Snart får jag sätta på kaffe åt friluftsmänniskorna.

En milstolpe passerad

... eller vad man nu ska säga. Jag har fyllt 30 år. Än så länge ingen kris i sikte, kanske den aldrig kommer? Jag vet inte riktigt vad jag borde ha gjort vid den här åldern som jag inte redan gjort alternativt kan göra senare. Jo, en sak. Jag har inte interrailat. Det drömde jag om i unga år. Det närmaste jag kom var mina tre månader i Skottland våren 2003. Då understödde jag Storbritanniens järnvägsnät en hel del, men något interrailkort hade jag inte så det räknas nog inte som riktig. Kollade just att man nog kan interraila som vuxen också (jag trodde det fanns en åldersgräns), men är man äldre än 26 blir det lite dyrare. Hmm... vid närmare eftertanke så har jag nog ingen lust att leva en månad med rinka på ryggen mera. "Jag trivs bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt..."

Fantastisk känsla

För ett par kvällar sedan slogs jag av hur helt fantastiskt det är att få känna en baby sparka i magen. Jag sa till Kennet att vi nog måste försöka få fler barn än två, för jag bara MÅSTE få vara gravid flera gånger. Kan liksom inte förlika mig med tanken att det här skulle vara sista gången jag får känna sparkar i magen och lära känna en liten människa ända från början. Nåja, jag har ju några månader kvar att njuta av den här graviditeten och som bekant är så finns det inga garantier för hur många barn man får, oavsett vad man själv önskar och vill.

Vardagslunk

Här händer inte så mycket. Vi varvar hushållsysslor med renovering, utevistelse, lek o.s.v. och mellan varven hinner jag t.o.m. läsa en bok. Snart ska det komma nya bilder från renoveringen, men inte riktigt än. Idag har vi bestämt oss vilket kök vi ska ha. Det blir nog bra!

Halvvägs

Idag är jag halvvägs på vägen till att bli tvåbarnsmamma! I tisdags var jag på andra ultraljudet och babyn mår bara bra. I mitten av januari är det meningen att den lilla ska komma ut. Före det hoppas vi att renoveringen ska vara färdig och vi inflyttade. Idag har jag inventerat förrådet av minibabykläder och konstaterat att det nog blir till att köpa en och annan liten body till :-).

Sköna söndag

Klockan är lite över nio en helt vanlig söndag morgon. Fast egentligen är den lite ovanlig. Jag är nämligen den enda i familjen som vaknat. Far och son sover bredvid varandra i dubbelsängen, gulligt! Och så tyst det är i huset. Jag njuter.

Jordgubbar - dagens tredje inlägg

Såhär mycket jordgubbar finns sedan igår i vår frys. Hela gubbar, halva gubbar och skivade gubbar, allt för att vi ska få äta jordgubbskräm och garnera tårtor med jordgubbar på vintern. Jordgubbarna är ekologiskt odlade i Sundby och MYCKET goda! Ta kontakt om du också vill köpa lokalt odlade jordgubbar så förmedlar jag kontaktuppgifter.

Pionen blommar!

Jag gör inga anspråk på att ha gröna fingrar och vara någon sorts guru i trädgården, men faktum är att en fin gammal pion som inte blommat på 13 år har en blomma i år. Hoppas på flera blommor nästa år! Bildbevis:

Renoveringen

Här kommer några bilder på hur renoveringen framskrider. Tyvärr har jag inga färska bilder av hallen och inte heller vårt sovrum och alla kamerabatterier är urladdade så jag kan inte fota just nu. Så kan det gå. Men jag har ju anledning att återkomma snart igen då.

Vardagsrum

Till höger dörröppningen till Zackes rum och till vänster öppningen mot hallen.

Här ska det komma köksskåp. I bakgrunden skymtar vårt sovrum.

Vedhällshörnan i köket.

Spökstationer

Inspirerad av Mias inlägg om Stockholms tunnelbana spenderade jag en eftermiddag på att surfa tunnelbanor. Jag var knappt medveten om att jag hyser ett stort intresse för tunnelbanor! Jag hittade massor av intressanta fakta och ett av de mest spännande var Spökstationer.

Uttrycket uppkom under tiden då Berlin var en delad stad. Berlin hade redan före murens tillkomst 1961 en hyfsat omfattande tunnelbana - die U-Bahn - som i och med stadens delning också blev delad i en östberlinsk och en västberlinsk del. Det föll sig inte bättre än att delar av de västberlinska tunnelbanelinjerna korsade östtysk mark. De stationer som fanns i Östberlin var naturligtvis inte öppna och tågen stannade inte där. Stationerna var bara delvis upplysta och patrullerades av östtysk militär. De såg säkert lite spöklika ut och kom att i folkmun kallas för Geisterbahnhöfe, alltså spökstationer. På linjekartorna fanns stationerna upptagna, men benämdes bara som "stationer där tågen inte stannar". Ett undantag fanns och det är stationen Friedrichstrasse. Där kunde Västberlinare stiga av och byta till spårvagn. Där fanns också en passkontroll och västtyskar med pappren i skick kunde gå in i Östtyskland. Men tvärtom gick förstås inte för sig. Det lär också ha funnits stationer i Västberlin som hörde till östberlinska tunnelbanelinjer, men på de östberlinska linjekartorna existerade dessa stationer inte överhuvudtaget. Om dem har jag dock inte hittat så mycket fakta.

Numera har uttrycket Geisterbahnhöfe fått en vidare betydelse och kan kort och gott betyda (tunnelbane)stationer som inte är i användning. Några exempel är Kymlinge i Stockholm, Haxo i Paris och Valkyrie plass i Oslo. I London finns många nedlagda tunnelbanestationer.

Färdigt studerat

Nu har jag nästan studerat färdigt. Det enda som kvarstår är att göra språkliga rättelser på slutarbetet och sen binda in det och skicka till skolan och sen anhålla om examensbetyg. Sen är det bara att vänta på att betyget ska komma på posten. Jag kommer nämligen inte att gå på dimissonen. Orkar inte med en till resa till Åbo just nu. Det får vara bra såhär. Snart har jag papper på att jag är utbildad ungdomsarbetsledare. Vad jag nu ska göra med dem. Jag har ju mitt arbeta att gå tillbaka till då vårdledigheten är slut. Men kanske jag nångång i framtiden ska jobba i kyrkan. Vem vet?

Snor

Hur kan en ettårings näsa producera såna mängder snor som Zacharias näsa gör just nu? Jag bara frågar mig. Vi använder näs-frida (en mycket bra nässug) flera gånger om dagen, men fem minuter efter användning rinner näsan igen. Att torka näsan hjälper bara för stunden det med. Tyvärr resulterar det myckna snoret i att en del hittar vägen ner i magen, men där trivs det inte och kommer följaktligen ut tillbaka på ett mycket otrevligt sätt. I kombination med feber så blir resultatet att vi har en sjuk pojke. Blä! Zacharias har hittills varit hyfsat pigg, men nu börjar nog krafterna tryta och han sover som bäst sin andra tupplur för dagen. I friskt tillstånd sover han sedan många månader bara en gång per dag. Vi är inne på fjärde sjukdagen nu så imorgon blir det högst antagligen ett läkarbesök. Mest för att utesluta öroninflammation eller nåt annat gräsligt. Läkare brukar ju för det mesta inte hitta nåt fel på vår grabb, men det är ju bättre att kolla upp honom en gång för mycket än en gång för lite.

Tutten är väck!

Zacharias är numera en tuttfri pojke. Jag började tycka att tutten störde nattsömnen väl mycket och hade en längre tid övervägt att försöka få Zacharias att sluta använda tutt. Men krafterna hade inte riktigt räckt till för att ta tag i saken på riktigt. Men en kväll förra veckan när Zacke skulle sova så lekte han bara med tutten och jag blev till slut "frista" på honom och plockade helt sonika bort tutten. Det är säkert inte så man ska göra enligt alla konstens regler. Men bra gick det. Gossen somnade hyfsat snabbt. Nattningen tar inte längre nu än tidigare. Tyvärr så hann han inte vänja sig helt vid att vara utan tutt och sova hela nätter förrän han gick och blev snuvig. Så vi sover fortsättningsvis halvdåligt på nätterna, men förhoppningsvis reder det upp sig bara Zacke blir frisk igen. Hoppas i varje fall hans mamma.

Livstecken

Jo, vi lever och mår bra. Det blev en bloggpaus för mig i samband med att jag skrev färdigt mitt slutarbete. Det lämnade jag in i god tid i mitten av mars, men sen kom jag inte igång med bloggandet igen. Förrän nu.

Vi renoverar hus. Eller rättare sagt så är vi just nu i rivningsstadiet. Men det är inte så långt kvar tills vi får börja bygga upp igen. Här kommer några bilder från vårt blivande hem.

Golv i vårt sovrum

Vy från vardagsrummet mot kök och ett sovrum

Vy från köket mot hallen

En del av köket

En del av vardagsrummet

Såhär ser det alltså ut nu och det återstår att se hur det ser ut när det är färdigt. En del vet vi hur vi vill ha det och annat funderar vi ännu på. Någon tidtabell har vi inte, det får ta den tid det tar.

Mera böcker

Jag tappade visst bort ett par frågor om böcker i mitt senaste inlägg. Här kommer de:

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst?:

Måste ta mig en titt. Det borde vara Barnens Bibel. Har också "När lilla Ida skulle göra hyss" här, men jag tror nog att jag var äldre då jag fick den. Många andra barnböcker finns på vinden, men jag orkar inte gå dit och titta. 

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår:

Min målsättning just nu är att läsa ut "Kennedys hjärna". Sen vet jag inte. Kanske hinner jag läsa mera då jag får färdigt slutarbetet.

Böcker!

Inspirerad av Mia kommer här ett inlägg om böcker. Jag är egentligen en stor vän av böcker, men tyvärr blir det inte så mycket av den varan just nu.

Senaste bokköp: Om man bortser från barnböcker så borde det ha varit ett bokpaket jag beställde från adlibris i fjol. Det innehöll: "Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko, "Twelve sharp", "Lean mean thirteen" och "Plum lovin´" av Janet Evanovich samt "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Nej, för tusan! Det stämmer ju inte! Jag köpte "Familjegraven" (Katarina Mazetti) och "Svart stig" (Åsa Larsson) då vi var i Stockholm före jul.

Senaste bibblolånen: Ja, det är ju rent av tragiskt! Jag minns inte när jag senast skulle ha lånat en roman. Senaste bibbaboken ligger 15 cm från min vänstra arm, "Enkätboken" av Jan Trost. Förvånansvärt användbar faktiskt.

Senaste utlästa boken: Hmm, det var väl nämnda "Svart stig". Men jag håller på med "Kennedys hjärna".

Favorittidning/-tidskrift: Jag läser inte så mycket tidningar. Prenumererar dock på "Vauva" (bra finskaträning) så det får väl vara favoriten för tillfället.

Plats där jag helst läser: I sängen, på rygg eller på sida. Soffan duger nog också. Det bästa för läskomforten är nog främst att få läsa i fred.

Så sorterar jag min bokhylla: I höjdordning. Men pocketar har en egen hylla. Och ordningen är inte beständig. 

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe, om jag inte minns fel. Den och de andra skuggböckerna, som jag inte riktigt minns titlarna på, var jag jättefascinerad av där i 10-11-årsåldern. Ännu tidigare minns jag t.ex. böckerna om Malena. Vad hette den författaren? Marita? Marita Lindquist säger google :-)