En sorts söndag

Katten sover på soffan, jag sitter framför datorn. Zacharias sover i vagnen i sovrummet. Förhoppningsvis vaknar han feberfri och med en hugande aptit. Men det är aningen osannolikt med tanke på att han inte åt någon lunch och somnade med 38,3 graders feber. Maken går en vandringsled i goda vänners lag. Det hade varit trevligt med lite friluftsliv, men jag tror inte mina höfter/bäcken/ben skulle ha tyckt lika. Efter storstädningen förra helgen haltade jag omkring som en ledbruten gammal gumma en hel kväll. Vet inte om det ska kallas foglossning eller vad det var, men en lång vandring kändes som... för lång. Och dessutom måste ju nån vara hemma med Zacharias. Men det är inte så illa det heller. Snart får jag sätta på kaffe åt friluftsmänniskorna.