Ja, här händer ingenting. Jag ligger bara på soffan och stickar babysockor. Ibland våndas jag över att jag behöver så mycket hjälp i vardagen och över att jag just inte kan leka med och sköta om Zacharias. Ibland kommer han till mig där jag ligger och säger "uppi", d.v.s. vill att jag ska stiga upp. Häromdagen ropade han på fammo då han låg ute i vagnen, buhuuu, han brukar ju ropa på mamma...
På torsdag är det dags för ny kontroll. Nervöst. Om läget förvärrats vet jag inte vad jag ska ta mig till, för jag vilar mera än läkaren ordinerade. Jag kan liksom inte göra nåt mer. Åtminstone verkar babyn må bra, för h*n sparkar och rör sig mycket.
1 kommentar:
Du har mina sympatier!!! Mådde ju pyton psykiskt av att måsta ta det så lugnt från v 19, kunde ju inte göra mycket. :-( Men sen föddes Lucas, vi kom hem inom 2 dygn, och det första jag gjorde var att dammsuga! :-D Så SNART är det dags för bebis, och sen är du en fri kvinna igen! Och fast det var jobbigt att vänta Lucas så var han värd det - hundra gånger om! Så håll ut tjejen! Julshoppa får du göra nästa jul. :-) För två barn!
Skicka en kommentar