Julförberedelser

Det lackar mot jul. Jag försöker känna den varma julfriden sprida sig, men det går lite dåligt. Jag har nämligen inte hittat nån julklapp åt maken än. Panik! Sådana dagar skulle det vara bra med en till bil i hushållet så skulle jag åtminstone kunna göra ett försök att hitta nåt. Nu sitter jag fjättrad hemma. Jo, jag vet, det är många dagar kvar till jul. Jag hinner ännu. Största problemet är väl bristen på idéer. Sånt är jag ovan med, jag brukar alltid ha nån bra julklappsidé på lager, men icke nu. Tur att vi i varje fall har hunnit med lite julstök.

Vi har bakat pepparkakor


Vi har alla tre adventssöndagarna kommit ihåg att tända adventsljusen


Barnen har lussat


Ja, och så har vi fått en klättermus i huset!

Nu börjar det!

Idag plockade jag fram en adventsljusstake. Nu lyser den så vackert i köksfönstret. Därmed rök en av mina principer. Jag brukar inte ta fram julpynt före lillajul. Men det är ju så mysigt!

3 år

Nu har vi firat vår nyblivna 3-åring! Vi började med ett litet barnkalas i fredags och fortsatte med släktingar och vänner igår. Nu är åtminstone mamma lite dagen efter, vill inte ens ha tårta längre. Och det är ju precis i linje med vad jag tänkt - godisstrejken fortsätter fram till jul.

Här är en bild på treåringen.

Sådan far, sådan son

Ajöss, sköna underbyxor!

Det har gått hål på mina favoritunderbyxor. Snyft. Tyvärr har Lindex ändrat modell på sina underbyxor sen mina favoriter inhandlades för rätt så många år sen. Av tre-fyra par är det nu sista paret som ger upp. Kvaliteten kan jag inte klaga på, men jag vill klaga på att det inte längre går att köpa likadana nya. Ingenstans har jag hittat lika trevliga underbyxor. Nå, jag har väl inte direkt sökt med ljus och lykta, men ändå. Önskar att jag skulle ha köpt fler par så länge det var möjligt.

Höstmorgon

Kl. 8.00 -1,2 grader.

Tungan ut

Det finns ett släktdrag i mitt släkte på mammas sida som oturligt nog lätt verkar gå i arv. Då jag koncentrerar mig så hänger tungan automatiskt ut ur munnen. För det mesta märker jag det inte själv, men om jag gör det så försöker jag stänga munnen. Det kräver rätt så mycket ansträngning för att hålla tungan inne, för den VILL UT! Min moffa lär ha varit lika. Mina barn har ärvt samma egenskap. Man tycker ju att barnen skulle få ärva den bästa från sina föräldrar, men icke! I synnerhet Kristina ålar omkring med vidöppen mun och tungan halvvägs ut för jämnan. Ungefär såhär:



Men hon är ju iallafall söt. Kennet tycker också att det är lite sött då min tunga hänger ut, men där håller jag inte med!

Nåt gott

Igår gjorde jag och sonen (läs jag) chokladbollar. Vi (läs jag) var snåla på nåt gott. Vi (läs jag) tyckte att det var riktigt roligt att greja på i köket. Jag åt många goda chokladbollar på eftermiddagen. Zacharias ville inte smaka alls. Så var det med det.

Framsteg

Jag betvivlar att det är nån som orkar följa med denna väldigt sällan uppdaterade blogg. Jag tänker ofta att jag ska skärpa mig och blogga oftare, men så blir det ju aldrig. Det här är mera ett inlägg för mitt eget minnes skull. Ifall man på ett enkelt sätt vill få en liten inblick i vad vi donar med på dagarna så är det till Facebook man ska söka sig. Men extra roligt är det att få samtal och prata live. Men eftersom jag insett att en blogg med bilder är roligare än en utan så ska det bli lite mera bilder idag.

Zacharias lärde sig cykla i augusti. Cykel fick han redan tidigare i sommar, men det där att trampa var inte lätt. Som den goda mor jag är försökte jag ihärdigt förklara hur man gör när man trampar. Jag misstänker att mammas ihärdighet vida översteg sonens. Men plötsligt en dag trampade han iväg som om han aldrig gjort annat. Denna veckas eskapad bestod i att Zacharias var på cykelutfärd med faffa. De trampade ända till Varax, en sträcka på sisådär 3 km.



Kristinas senaste sysselsättning är att stå. Så fort hon bara får chansen så stiger hon upp på fötterna och står och vinglar och håller i sig för brinnkära livet. Hon faller förstås rätt ofta, men skickligheten tilltar dag för dag. Än så länge står hon inte utan stöd, men det är bara bra. Jag vill ha min lilla baby kvar ett tag än.



Tyvärr en lite dålig bild. Det är svårt att fota ett rörligt barn med en kamera som snart borde pensioneras.

Fotbollstårta

En sån här tårta bakade jag till systersonens 11-årskalas förra helgen. Tårtan kom till genom ett samarbete med min man. Han stod bl.a. för den i detta fall mycket viktiga geometrin.

Utvecklingssteg

Ikväll vände sig Kristina från rygg till mage. Som hon kämpade för att komma runt! Men jag trodde faktiskt att det skulle dröja ett tag ännu, för det är bara den här veckan som hon tränat på att komma runt, före det låg hon platt som en pannkaka på ryggen och gjorde inga försök att ens vända sig på sidan. Tji fick jag! Zacharias övade sig betydligt längre innan han kom runt. Han var också äldre, det var väl därför jag inte förväntade mig detta utvecklingsskede än. Det verkar dock bli mera gnäll nu, för hon orkar inte hålla huvudet uppe särskilt länge och hon vänder bara sporadiskt tillbaka från mage till rygg = man får vända henne tillbaka bara för att hon igen ska kämpa och vända över till magen på nytt. Härligt, härligt!

Zacharias har också kommit till ett nytt utvecklingsskede. Vi försöker ha honom utan blöja dagtid hemma. Idag var det dag 2. Saldot blev tre par våta kalsonger. Det sista paret var väntat, för vi hade gäster och Zacharias lekkompisar och i leken glömmer man så lätt bort att man blir kissnödig. Han är inte ännu så bra på att säga till att han behöver kissa, så man måste fråga ofta istället. Helst kissar han ute i gräset, men också pottan och wc-byttan duger fint. Vår duktiga pojke!

Och mamma känner av pollenallergin. Ingen direkt överraskning med det plötsliga ombytet i väderleken. Hoppas det går fort om, jag brukar klara mig lindrigt.

Stumpan

Kristina har ett smeknamn. Eller egentligen flera. Men mest används "Stumpan". Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi började kalla henne för just "Stumpan", men så är det nu. Zacharias pratar rätt mycket numera, men rent talar han förstås inte ännu. Bland annat kan han inte säga flertalet konsonantkombinationer, däribland "st". Igår då Kristina vaknade från dagssömnen ute i vagnen så rusade Zacharias dit, kikade in i vagnen och sa "Hej, bejbi Sumpan!".

Rosa

Jag har en längre tid varit mer eller mindre allergisk mot små söta babysar klädda i ljusblått och ljusrosa. Jag blev antagligen lite miljöskadad på jobbet där jag då och då träffade på flickbabysar som ALLTID var klädda i ljusrosa alternativt småpojkar som undantagslöst bar ljusblåa kläder. Zacharias har haft ytterst få plagg i ljusblått. Men Kristina har redan nu avverkat flera ljusrosa plagg. Fortfarande undviker jag nog att köpa det allra ljusrosaste jag hittar. Men vad gör man då klädaffärerna svämmar över av små rosa plagg? Och framförallt, vad gör man då dottern ju passar då bra i rosa? ;-) Säkert skulle Zacharias också klä väldigt bra i rosa, de har ju ganska samma färgskalan vad gäller hår- och hudfärg. Kanske jag ska börja köpa rosa åt Zacke. Det skulle ju i varje fall vara jämlikt. Eller nåt.

Detaljer i vårt hem

Här kommer lite trevliga detaljer i vårt hem. I alla fall vi tycker de är trevliga! ;-)


I tamburen möts man av några krokar på rad.


Vi har brist på förvarinsutrymmen i hallen, så man får tacka Ikea för denna uppfinning.


Det blev inte de handtag vi (jag) tänkte från början, men slutresultatet är till belåtenhet. Vi har samma handtag på köksinredningen och garderoberna.


Släktingar på rad.


För mina födelsedagspengar köpte vi fönsterlampor till vardagsrummet.


Zacke har en spännade lampa vid sin säng.


För att stävja utspridningen av leksaker i hela huset har vi ett par förvaringskorgar i barnkammaren. De sväljer en hel del leksaker och är ganska pigga att se på.

Vårt hem

Det ser ut som att vårt nyrenoverade hem aldrig kommer att vara i Hus&Hem-skick. Därför får ni hålla till godo med foton av ett hem som det syns att vi bor i.


Köket som ännu inte fått nytt köksbord


Vedahällon har vi förstås kvar


Vardagsrummet


Barnkammaren


Sovrummet

Vårtecken

Det blev vår till sist. Förra veckan njöt jag massor av att vara ute på dagarna med barnen. Den här veckan är vi tvungna att hålla oss inne p.g.a. av förkylning. Ute händer det saker i trädgården. Tulpanerna börjar sticka upp här och var och krokusarna blommar för fullt. Sånt blir man glad av!

Lillasyster Kristina

Jag har för vana att inte ladda upp bilder på våra barn. Här på bloggen tror jag att det finns bara en bild på Zacharias. Så här kommer förmodligen enda bilden på Kristina.



I samma andetag ändrar jag mig och laddar upp en bild på Zacharias med Kristina i famnen.

Tvåbarnsmamma

Livet som tvåbarnsmamma är inte så tokigt. Vi har nog fått en lättskött lillasyster. Hon sover mest, äter mellan varven och gör inte så mycket väsen av sig. Gärna skulle hon få äta lite mera sällan på nätterna och istället oftare på dagen, men det är inte så lätt att styra den här rutinlösa vardagen vi har. Lite extra rutinlös är den för tillfället då Zacharias inte sover dagssömn alla dagar längre. Men vi äter åtminstone lunch och middag på ungefär samma tider alla dagar. Dessutom håller vi sakta men säkert på att flytta. Det är otroligt skönt att flytta från husets ena bostad till den andra: man kan ta lite saker i taget och det är inte stressigt. Vi väntar ännu på att sista rörstumpen till köksfläkten ska komma på plats så att vi kan laga mat och att vi får upp gardinstängerna. Då det är fixat så slutar vi att sova i gamla bostaden. Och riktigt inflyttade tycker jag inte att vi är förrän vi sover i nya sängar!

Nu är hon här!

Zacharias än så länge namnlösa lillasyster föddes 17.1.2010 kl. 10.27, d.v.s. på sin pappas 31-årsdag! Hon vägde 2990 g och var 48 cm lång. Nu har vi varit hemma ett par dagar och försöker anpassa oss till hemmalivet och dess utmaningar i form av t.ex. sjuka Dolly Parton-bröst, sena nätter och förstås att se till att alla familjemedlemmar är mätta och nöjda (man måste också komma ihåg att fylla på skålen med kattmat ;-)). Hittills går det helt okej. Förhoppningsvis får vi flytta in i den renoverade delen av huset nästa vecka. Om bara elektrikern kommer och kopplar det sista. Suck!

Uttråkad

Jag är så otroligt uttråkad! Hittar inget roligt att göra. Måste hänga tvätten på tork. Kanske far jag en sväng till stan i kväll, det kanske piggar upp? Fast tillika vet jag inte om jag orkar göra en sån utfärd, ifall det sen inte känns kul ändå. Föda barn skulle jag kunna göra, men lillasyskonet i magen verkar ju inte riktigt vara med på noterna. Kan inte fatta att det i morgon är beräknat datum och HÄR SITTER JAG FORTFARANDE! Pah, den som säger att nästa barn (om det blir fler) hotar komma ut för tidigt kommer jag att skratta rakt upp i ansiktet och säga att det kan du inbilla nån annan! (Eller också vilar jag lika snällt som den här gången och irriterar mig sen på att babyn inte alls ville komma ut för tidigt).

Visset

Ingen bebis. Däremot en öroninflammation! Jag kunde knappt fatta att det var sant då jag natten till torsdag vaknade av en hemsk värk i vänstra örat. Jag har aldrig tidigare i mitt 30-åriga liv haft öroninflammation, men insåg snabbt att det kan inte vara något annat än det. Sova vidare gick ju inte, så jag steg upp, tog en Panadol och satte mig i vardagsrumssoffan. En kvart senare tog jag en till Panadol och återgick till soffan där jag småningom somnade i nån sorts halvsittande ställning. Vaknade ett par timmar senare av att Kennet och Zacharias var vakna och då värkte det inte längre så hela familjen somnade om i dubbelsängen. Igår hade jag tid till vanliga mödrarådgivningen och fick också träffa en läkare som konstaterade öroninflammation i vänstra örat. Det blev en extra stadsresa då för att hämta antibiotika. Så nu äter jag Kefexin morgon och kväll, mjölksyretabletter för att undvika svampinfektion samt multi-tabs för gravida. Känner mig nästan som pillerberoende :-). Och lite vissen av att snuvan blivit värre under natten. Men örat känns något bättre.

Senaste nytt

Ingen bebis.