Det finns ett släktdrag i mitt släkte på mammas sida som oturligt nog lätt verkar gå i arv. Då jag koncentrerar mig så hänger tungan automatiskt ut ur munnen. För det mesta märker jag det inte själv, men om jag gör det så försöker jag stänga munnen. Det kräver rätt så mycket ansträngning för att hålla tungan inne, för den VILL UT! Min moffa lär ha varit lika. Mina barn har ärvt samma egenskap. Man tycker ju att barnen skulle få ärva den bästa från sina föräldrar, men icke! I synnerhet Kristina ålar omkring med vidöppen mun och tungan halvvägs ut för jämnan. Ungefär såhär:
Men hon är ju iallafall söt. Kennet tycker också att det är lite sött då min tunga hänger ut, men där håller jag inte med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar