Vinterringar

Vi har ännu vinterringar på bilen. Vi hade tänkt byta förra gången vi var i Esse, där sommarringarna finns, men så överraskades vi av enormt snöfall, så vi lät bli. Men nästan genast vi kom till Vasa så kändes det för mig nästan olustigt att köra omkring med vinterringar på totalt snö- och isfria vägar och +8 grader på mätaren. Eller nåt i den stilen. Jag var faktiskt tvungen att kika på andra bilars ringar en dag vid Prisma och kunde till min lättnad konstatera att nog många andra åtminstone då ännu hade dubbar på ringarna. Men ändå. Vi ska nog snart byta.

Ps. Jag vet nog att det egentligen heter däck, men nästan alla jag känner pratar ju om bilringar, så varför inte skriva så också? Bilringar kan ju förresten vara nåt helt annat också...

Post

Varför kommer posten på så olika tider? Ibland har vi post i lådan redan kring 11 och ibland har den inte kommit kl. 14. Är det bara för att det en del dagar är mera post att sortera? För det kan väl inte ta längre tid att dela ut, även om mängden skulle vara större? Hmm...

Historiskt ögonblick

I söndags vände sig Zacharias för första gången från rygg till mage. Ögonblicket ägde rum hos mommo. Alla andra satt runt kaffebordet då han passade på att i all tysthet vända sig runt. Ingen av oss bevittnade händelsen och han har hittills inte gjort om det. Men nu har han alltså vänt sig och vilken glad mamma han har för det!

Potatis

Zacharias har börjat äta potatis. Nej, det är egentligen en överdrift. Han får smakportioner. Små portioner. Mycket små. Och det mesta kommer ut tillbaka. I snart två veckor har vi nästan dagligen försökt mata potatis i honom. I söndags var jag så glad, för då svalde han faktiskt ner lite. Annars brukar han mest leka med maten och spotta ut den tillbaka. Nån liten mängd brukar hållas i munnen så länge att den slinker ner när han sedan efter maten ammar. Men på söndagen svalde han alltså. Men säg den glädje som varar. Efter söndagen har han återgått till normalt bordsskick. Och jag säger att jag kommer att vara tvungen att amma honom tills han är 18. Kennet skrattar åt mig. Överväger starkt att prova med köpisbarnmat. Kanske det är mammas kokkonster som är fel? Och nog ska det ju erkännas: potatismos på vatten och bröstmjölk utan salt och smör är inte gott. Jag förstår honom. Kanske potatis blandat med morot skulle vara bättre? Eller majs?

Efterlängtad

På tisdag kväll var jag efterlängtad. Det är ganska länge sedan jag varit på vift utan man och barn eller en av dem. Men i tisdags var jag bjuden på Mary Kay-skönhetskväll. Det var riktigt trevligt och jag hoppas att jag lyckas fortsätta sköta lite bättre om min hy. Men det var ju inte det jag skulle blogga om nu. Kennet var förstås hemma med Zacharias. Jag hade färdigt tagit fram frusen mjölk ur frysen så att Kennet skulle kunna ge mat i flaska åt grabben. Men tror ni Zacharias åt ur flaskan? Nej. Han har gjort det förut, men nu var det bockstopp. Kennet ringde, lätt förtvivlad, och med en gallskrikande baby i bakgrunden hörde jag att det är dags att styra kosan hemåt och lämna skönhetsfixandet åt sitt öde. Ingen direkt fara, jag hade nog hunnit få min beskärda del av skönhet, men lite lessamt kändes det ändå. Då jag kom innanför dörren så möttes jag av mina pojkar, den ena halvsvettig och den andra med tårar i ögonen. Nog värmde det modershjärtat att vara så efterlängtad och visst var det härligt att Zacharias genast lugnade sig i min famn och sen ammade med glupande aptit. Men. Men. Det är ju inte det att jag skulle ha ett enormt behov av att ha egna aktiviteter som kräver att jag är borta från Zacharias över mattider. Det är inte så många gånger Kennet skött Zacharias själv och matat med flaska. Jag har helt enkelt inte behövt eller velat vara borta. Men det har känts bra att åtminstone ha möjligheten. Det insåg jag speciellt nu då den möjligheten inte längre finns. Nog ska vi prova igen, men jag kommer ju att vara förberedd på att avbryta vad jag nu håller på med och rusa hem för att mata. Som tur är så är det inte så länge till som grabben är så beroende av mig. Snart börjar han ju äta gröt och sånt och så kommer han ju att klara sig utan mig mycket längre stunder. Men tills dess så kommer jag att känna mig mer eller mindre bunden. Och kanske efterlängtad ibland.

Babyvakt

Vår babyvakt beter sig konstigt. Ett fungerande larm slår ju av då det är tyst i vagnen, d.v.s. mottagardelen är tyst då det är tyst i barnvagnen eller var man nu har det. En längre tid har vår babyvakt inte tystnat alls utan sänder hela tiden. Påföljden blir att mottagardelen hela tiden brusar lite smått. Ibland mer och ibland mindre, beroende på var man har den. I Esse för ett par veckor sen var den plötsligt helt vanlig igen. Men nu brusar det som bara den igen. Suck. Som tur är påverkas inte själva funktionen alls. Jag har inte en enda gång behövt fundera om Zacke är vaken eller sover. Det hörs nämligen ljudligt i vakten om han vaknar. Månne man borde köpa en ny?

Äntligen fredag!

Ja, äntligen har denna efterlängtade dag kommit. Kennet har jobbat MYCKET övertid den senaste tiden. Den här veckan alldeles speciellt mycket, tror att han tidigast kommit hem kl. 19.30 och det var i tisdags. En kväll kom han hem efter 22. Då hade Zacke redan somnat, så den kvällen träffades inte far och son alls. Hmpf. Kennets chef, eller vem det nu är som hållit i detta projekt som stulit min man från mig, har verkligen inte riktigt färdighet att tidsplanera. Jag hoppas innerligt att dylika tidskrävande och övertidskrävande projekt lyser med sin frånvaro i framtiden. Idag borde projektet vara avslutat, så nu ikväll får jag förhoppningsvis Kennet tillbaka :-). Gäster får vi också ikväll. Det ska bli skoj!