Läslust

Jag har börjat läsa igen! De senaste åren har mitt litteraturintresse fått ta ett steg tillbaka för andra saker i livet, men nu tror jag bestämt att jag hittat tillbaka. Inte för att jag nånsin slutat läsa helt, men betydligt mindre har det blivit ett bra tag nu. Förra veckan läste jag en bok jag fick i födelsedagspresent i höstas, "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern, en för mig helt okänd författare. Den går nog under genren chicklitt och var minst sagt förutsägbar. Uppiggande var dessbättre sättet den var skriven på. Hela boken, förutom epilogen, bestod av mail, brev, sms, vykort, post-it-lappar o.s.v. Via dessa fick man veta vad som hände i huvudpersonernas liv. Ganska intressant. Nu läser jag min juklappsbok, "Det blod som spillts" av Åsa Larsson. Även hon är en helt ny författare för mig. Få se om jag börjar sluka kriminalromaner igen nu då :-). Har månne Leena Lehtolainen gett ut nån ny bok på senaste tiden? Eller Henning Mankell? Men av de båda ska det vara kriminalroman och ingenting annat. Bokrean tycks också vara på gång, kanske jag hinner sticka mig in i nån bokhandel i slutet av veckan. Under studietiden i Åbo var Akademiska bokhandelns bokrea absolut ett måste, även om jag inte var precis lika entusiastisk som Mia, som åtminstone nåt år steg tidigt upp på morgonen då rean började och knallade till Akademen då de öppnade, vilket brukar vara tidigare än normalt.

Bröstinflammation

Ja, så sitter jag här med bröstinflammation. Jag kan ju inte låta bli att fråga mig varför jag ska drabbas av alla möjliga komplikationer med ammandet. Först får jag pumpa på BB för att pojken inte orkar äta så bra själv. Sen gör det ont att amma i minst två veckor, bara för att hela paketet är så ömt. Och när det väl reder upp sig så får vi torsk. Och när den blivit bra, tadaaa, bröstinflammation! Fattar inte riktigt hur jag lyckades drabbas av det. Jag har varit så försiktig med att inte bli kall. Men ändå så slog inflammationen till med kraft igår mot kvällen, ganska ampert dessutom. Och idag har jag och Zacharias varit en sväng till jouren. Jag fick antibiotika. Så nu knaprar jag piller. Hoppas att febern ger med sig snart. Jag blir ju så trött.

V.V.V70

Varför Volvo V70? Det har jag frågat mig x antal gånger. Volvo V70 är en bil som ofta ses i trafiken, en stor bil av farmarmodell. Volvo V70 är också en bil med ett saftigt pris. Jag har nångång nånstans (var det kanske på aftonbladet.se?) läst att Volvo V70 är Sveriges populäraste bil hos barnfamiljer, men att bilen är alldeles för dyr för att köpa splitterny, för en familj då. Därför är det businessnubbar som köper nya V70:n för att sedan sälja dem begagnade till barnfamiljen. Hmm... varför vill man ha just en sån bil då? Vad är det som gör V70:n så attraktiv? Varför vill man ha en bil som drar rysligt mycket bensin? Som är svårparkerad (jag tycker att stora farmarbilar är en mardröm att parkera, förutom på stormarketarnas familjeplatser) och dessutom rätt så oestetisk (okej, det där är en subjektiv åsikt). Jag har inga svar, bara frågor. För själv skulle jag aldrig vilja ha en Volvo V70. Ingen annan Volvo heller för den delen :-).

Leendet

Zacharias har lärt sig att le! Egentligen log han redan på BB, men det var inte direkt ett socialt leende. Sedan ett par veckor har vi då och då fått leenden besvarade och nu har det riktigt lossnat för gossen och han ler dagligen upprepade gånger. Idag lyckades jag till och med fånga leendet på bild. Fast de blev bara suddiga bilder. Men ändå.

Gårdagens rådgivningsbesök gick riktigt bra. Det var tvåmånaderskontroll, trots att grabben blir två månader först på söndag. Två månader betyder läkarkontroll. Allt var bra med killen. Han slog hälsovårdaren med häpnad (min tolkning!) genom att ha gått upp 500 g på två veckor och totalt ett kilo på en knapp månad. Han väger nu 4620 g, men är fortsättningsvis lättare än kusin T var då han föddes för snart nio år sedan...

Vi fortsätter att sova bra på nätterna. Nu har Zacharias överraskat med att sova ett pass på knappt 6 timmar tre nätter i rad. Hur många ska det vara för att räknas som rutin? Jag är dock nästan tröttare nu än då natten delades upp i flera kortare pass, vad beror det månne på?

I morgon ska jag på Oriflame-demo. Jag visste knappt att Oriflame ännu fanns, förknippar det med barndomen då mammas väninna sålde såna produkter. Ska bli intressant.

Stärkt immunförsvar

Jag hoppas att vår kille får ett starkt och bra immunförsvar. Är det inte så att man får det av förkylningar? Jag hoppas på det, för här är hela familjen mer eller mindre krassliga. Förkyldast är nog far i huset med snuva, ont i halsen och huvudvärk. Jag har klarat mig någorlunda med ont i halsen och en aning lindrig snuva och förstås den obligatoriska tröttheten - men den har jag ju hursomhelst konstant nuförtiden. Zacharias snörvlar. Men han är inte täppt i näsan, vilket ju är bra, annars kanske amningen inte skulle bli till något och då är det fara på taket, eftersom babysar snabbt blir uttorkade. Vi droppar koksaltdroppar och gör vårt bästa för att lilliz ska bli frisk snabbt. För övrigt så verkar han inte påverkas av sin snuva.

Sömnen har det bara blivit bättre med. I helgen i Esse sov Zacharias rätt så bra i vaggan. Lite nattande blev det nog, men senare än elva vakade han inte någon av nätterna - framsteg! Och trenden verkar hålla i sig. Två nätter här i Vasa har han somnat före halv elva och sovit ganska bra. Första natten sov han i spjälsängen men förra natten sov han bredvid mig. Men det var nog bara av egen lathet. I natt ska han nog läggas i egen säng.

Nu kom maken hem så vi ska äta. Ikväll blir det kycklingwok, mums! Har ni förresten tänkt på hur matvanor ändras? Vi äter definitivt helt annan mat än våra föräldrar. Men det förtjänar ett helt eget blogginlägg en annan gång.

Sömn

Vi sover inte så mycket här hos oss. I alla fall inte på nätterna. Zacharias har vänt dygnet fel väg och har sin mest vakna period mellan tio och ett på natten. I värsta fall somnar han inte förrän klockan tre. Kan man hjälpa en baby att vända dygnet rätt väg? Det återstår att se om det lyckas för oss. En del säger att det inte går förrän kring 3-4 månader, andra att det nog kan lyckas. Våra metoder hittills är att försöka låta bli att vara uppe med honom då han är vaken efter tio-elva på kvällen utan istället trösta honom i sängen, d.v.s. vår säng, för han sover med oss. Jag försöker också stiga upp klockan åtta på morgonen istället för att sova till tio-elva. Och på dagen försöker jag leka med Zacharias och kvällstid inte låta honom sova riktigt långa stunder. Vårt "vända dygnet"-projekt har pågått två nätter nu och hittills har väl resultaten inte varit så lysande, men det är kanske för ambitiöst att förvänta sig resultat så snabbt. Kennet har dessa två nätter sovit i bäddsoffan i ett försök att åtminstone en av oss ska få sova någorlunda ordentligt. Han ska ju trots allt orka jobba också. Jag har ju helt andra möjligheter att vila på dagen. Men i helgen blir det min tur att sova och Kennets tur att vaka med Zacharias. Visst måste ju grabben få amma mellan varven, men det ska bli skönt för mig att få sova lite mera.

Imorgon far vi förresten till Esse över helgen. Jag stannar faktiskt ända till tisdag, för jag ska till mödrapoli på efterundersökning. Vi hoppas på en skön helg hemma!