Ska det vara såhär nu?

Zacharias är förkyld IGEN! Det är tredje förkylningen på ungefär en och en halv månad. Han har bara precis hunnit sluta hosta från föregående förkylning så har näsan igen börjat rinna och hostan gjort sig påmind. Ska det vara såhär nu resten av hösten och vintern? Till läkare har vi varit båda de tidigare förkylningarna, men ingenting. I första omgången hade han nästan öroninflammation på ena örat, men den blev bra av sig själv. Nu senast, förra veckan, så hittade läkaren inte minsta fel på gossen. Likväl så är vi fast i samma cirkus igen nu. Hostar sig igenom nätterna=sömnbrist hos mig. Jag blir så trött.

Men annars så har Zacharias lärt sig krypa på alla fyra nu. Kul! Han är så söt när han far fram över golven, jagar katterna eller diverse leksaker. En glad gosse är han, trots förkylningar. Nån dag ibland, t.ex. idag, är han väldigt mammig, men det är inte alla dagar han hänger i mina byxben hela dagen lång.

Nu låter det som att han vaknar från dagssömnen. Tjingeling!

Finlandssvensk flagga

Jag lyssnar på Radiohuset i Radio Vega just nu. Dagens diskussionsämne är om vi borde ha en egen finlandssvensk flagga. Jag tycker att tanken är helt absurd! Vad skulle vi göra med en finlandssvensk flagga? Helt onödigt! Det finns ju en röd-gul vimpel, räcker inte det? Finlands blå-vita flagga är den enda jag sku hissa i en flaggstång. Om jag inte hade utländska gäster, då kunde jag tänka mig att hissa deras flagga. T.ex. Skottlands flagga som också är blå-vit. Om jag hade skotska vänner att ha på besök alltså :-)

Vår älskade unge!

Jag gissar att ganska många människor inte tycker att man ska kalla sina barn för ungar. Jag gör det ibland. Men i rubriken på detta inlägg så tycker jag det bara är lite gulligt. Vår gullunge har lärt sig ofantligt mycket under bloggpausen. Han kan numera dra sig upp och stå, både på knäna och upp på fötterna. Ända upp på fötterna har han kommit drygt en vecka. Än så länge så trillar han nog omkull x antal gånger per dag. Mest på kvällen då han hunnit bli trött efter en lång dag av upptäcktsfärder. Han gråter då en liten stund, men sen blir han glad igen och ska på golvet igen och upptäcka mera. Han drar sig fortsättningsvis framåt, men kryper inte på alla fyra. Det är ingen tvekan om att han skulle kunna göra det om han iddes. Men jag tror att han inte ser nån anledning att göra det, för han slipper ändå framåt hyfsat snabbt.

Paus

Det blev visst en paus med bloggandet. Kanske det var bra för inspirationen. Jag var förresten inte ens medveten om att det var sådär länge sen jag bloggade sist. Det känns som tre veckor. Men nu är jag tillbaka!