Bara två veckor

Ja, det blev bara två veckor utan internet, inte en månad som planerat var. Det är bara att konstatera att livet är så mycket lättare med internetuppkoppling. Jag är ju en flitig besökare på familjeliv.se, men det var inte egentligen det jag saknade mest med att vara utan internet. Nej, det jag saknade var den informationskälla internet är. Vi har ju flyttat till Vasa nu, bor här sedan förra lördagen, så knappt en vecka. Till en början hade jag ingen karta så jag visste inte riktigt var jag befann mig rent geografiskt. Jag kunde heller inte söka information om aktiviteter för småbarnsföräldrar. Och dessa två saker visade sig vara jätteviktiga för mig. Jag är som person en planerande typ. Jag vill kunna planera mitt liv och också kunna placera mig själv i ett sammanhang. Och då jag inte riktigt kunde det så mådde jag inte så bra. Att det sedan var i kombination med att just ha fött barn och flyttat - ja, då blir det som det blir. Om man dessutom lägger till att sonen varit lite gnällig och gråtig, speciellt sena kvällar så är det kanske inte så svårt att förstå att det inte riktigt varit nån dans på rosor den senaste veckan. Men allt tar sig. Gossen är något lugnare. kanske hjälper Rela-dropparna han får mot magknipet. Förra natten överraskade han med att sova fem timmar i sträck, äta och sen sova tre timmar till. Lyx för mamma! Och nu är alltså datorn kopplad till internet igen så just nu känns livet inte så illa. Trots att jag fortfarande inte kan röra på mig särskilt mycket. i bemärkselsen gå på stan, handla mat o.s.v. Sånt jag saknar. För såna aktiviteter måste nog grabben växa till sig lite.

Vår lilla pojke ska förresten heta Zacharias. Ännu är inte datum för dop spikat och faddrar ska vi också fundera på. Det är svårt! Vi har så många fina personer omkring oss som skulle passa som faddrar, men det är väl begränsat hur många faddrar ett barn får ha.

Nu kommer snart Kennet hem från jobbet och har med sig en kollega. Makaronilådan väntar i ugnen, vi ska äta middag. Men antagligen vaknar Zacharias precis när jag ska äta, det brukar han nämligen göra och då är han förstås vrålhungrig och måste få mat först :-) Hmm, skulle klippa in en bild på Zacharias, men det funkar inte. En annan gång.