Fotbollstårta

En sån här tårta bakade jag till systersonens 11-årskalas förra helgen. Tårtan kom till genom ett samarbete med min man. Han stod bl.a. för den i detta fall mycket viktiga geometrin.

Utvecklingssteg

Ikväll vände sig Kristina från rygg till mage. Som hon kämpade för att komma runt! Men jag trodde faktiskt att det skulle dröja ett tag ännu, för det är bara den här veckan som hon tränat på att komma runt, före det låg hon platt som en pannkaka på ryggen och gjorde inga försök att ens vända sig på sidan. Tji fick jag! Zacharias övade sig betydligt längre innan han kom runt. Han var också äldre, det var väl därför jag inte förväntade mig detta utvecklingsskede än. Det verkar dock bli mera gnäll nu, för hon orkar inte hålla huvudet uppe särskilt länge och hon vänder bara sporadiskt tillbaka från mage till rygg = man får vända henne tillbaka bara för att hon igen ska kämpa och vända över till magen på nytt. Härligt, härligt!

Zacharias har också kommit till ett nytt utvecklingsskede. Vi försöker ha honom utan blöja dagtid hemma. Idag var det dag 2. Saldot blev tre par våta kalsonger. Det sista paret var väntat, för vi hade gäster och Zacharias lekkompisar och i leken glömmer man så lätt bort att man blir kissnödig. Han är inte ännu så bra på att säga till att han behöver kissa, så man måste fråga ofta istället. Helst kissar han ute i gräset, men också pottan och wc-byttan duger fint. Vår duktiga pojke!

Och mamma känner av pollenallergin. Ingen direkt överraskning med det plötsliga ombytet i väderleken. Hoppas det går fort om, jag brukar klara mig lindrigt.

Stumpan

Kristina har ett smeknamn. Eller egentligen flera. Men mest används "Stumpan". Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi började kalla henne för just "Stumpan", men så är det nu. Zacharias pratar rätt mycket numera, men rent talar han förstås inte ännu. Bland annat kan han inte säga flertalet konsonantkombinationer, däribland "st". Igår då Kristina vaknade från dagssömnen ute i vagnen så rusade Zacharias dit, kikade in i vagnen och sa "Hej, bejbi Sumpan!".

Rosa

Jag har en längre tid varit mer eller mindre allergisk mot små söta babysar klädda i ljusblått och ljusrosa. Jag blev antagligen lite miljöskadad på jobbet där jag då och då träffade på flickbabysar som ALLTID var klädda i ljusrosa alternativt småpojkar som undantagslöst bar ljusblåa kläder. Zacharias har haft ytterst få plagg i ljusblått. Men Kristina har redan nu avverkat flera ljusrosa plagg. Fortfarande undviker jag nog att köpa det allra ljusrosaste jag hittar. Men vad gör man då klädaffärerna svämmar över av små rosa plagg? Och framförallt, vad gör man då dottern ju passar då bra i rosa? ;-) Säkert skulle Zacharias också klä väldigt bra i rosa, de har ju ganska samma färgskalan vad gäller hår- och hudfärg. Kanske jag ska börja köpa rosa åt Zacke. Det skulle ju i varje fall vara jämlikt. Eller nåt.

Detaljer i vårt hem

Här kommer lite trevliga detaljer i vårt hem. I alla fall vi tycker de är trevliga! ;-)


I tamburen möts man av några krokar på rad.


Vi har brist på förvarinsutrymmen i hallen, så man får tacka Ikea för denna uppfinning.


Det blev inte de handtag vi (jag) tänkte från början, men slutresultatet är till belåtenhet. Vi har samma handtag på köksinredningen och garderoberna.


Släktingar på rad.


För mina födelsedagspengar köpte vi fönsterlampor till vardagsrummet.


Zacke har en spännade lampa vid sin säng.


För att stävja utspridningen av leksaker i hela huset har vi ett par förvaringskorgar i barnkammaren. De sväljer en hel del leksaker och är ganska pigga att se på.

Vårt hem

Det ser ut som att vårt nyrenoverade hem aldrig kommer att vara i Hus&Hem-skick. Därför får ni hålla till godo med foton av ett hem som det syns att vi bor i.


Köket som ännu inte fått nytt köksbord


Vedahällon har vi förstås kvar


Vardagsrummet


Barnkammaren


Sovrummet

Vårtecken

Det blev vår till sist. Förra veckan njöt jag massor av att vara ute på dagarna med barnen. Den här veckan är vi tvungna att hålla oss inne p.g.a. av förkylning. Ute händer det saker i trädgården. Tulpanerna börjar sticka upp här och var och krokusarna blommar för fullt. Sånt blir man glad av!

Lillasyster Kristina

Jag har för vana att inte ladda upp bilder på våra barn. Här på bloggen tror jag att det finns bara en bild på Zacharias. Så här kommer förmodligen enda bilden på Kristina.



I samma andetag ändrar jag mig och laddar upp en bild på Zacharias med Kristina i famnen.

Tvåbarnsmamma

Livet som tvåbarnsmamma är inte så tokigt. Vi har nog fått en lättskött lillasyster. Hon sover mest, äter mellan varven och gör inte så mycket väsen av sig. Gärna skulle hon få äta lite mera sällan på nätterna och istället oftare på dagen, men det är inte så lätt att styra den här rutinlösa vardagen vi har. Lite extra rutinlös är den för tillfället då Zacharias inte sover dagssömn alla dagar längre. Men vi äter åtminstone lunch och middag på ungefär samma tider alla dagar. Dessutom håller vi sakta men säkert på att flytta. Det är otroligt skönt att flytta från husets ena bostad till den andra: man kan ta lite saker i taget och det är inte stressigt. Vi väntar ännu på att sista rörstumpen till köksfläkten ska komma på plats så att vi kan laga mat och att vi får upp gardinstängerna. Då det är fixat så slutar vi att sova i gamla bostaden. Och riktigt inflyttade tycker jag inte att vi är förrän vi sover i nya sängar!

Nu är hon här!

Zacharias än så länge namnlösa lillasyster föddes 17.1.2010 kl. 10.27, d.v.s. på sin pappas 31-årsdag! Hon vägde 2990 g och var 48 cm lång. Nu har vi varit hemma ett par dagar och försöker anpassa oss till hemmalivet och dess utmaningar i form av t.ex. sjuka Dolly Parton-bröst, sena nätter och förstås att se till att alla familjemedlemmar är mätta och nöjda (man måste också komma ihåg att fylla på skålen med kattmat ;-)). Hittills går det helt okej. Förhoppningsvis får vi flytta in i den renoverade delen av huset nästa vecka. Om bara elektrikern kommer och kopplar det sista. Suck!

Uttråkad

Jag är så otroligt uttråkad! Hittar inget roligt att göra. Måste hänga tvätten på tork. Kanske far jag en sväng till stan i kväll, det kanske piggar upp? Fast tillika vet jag inte om jag orkar göra en sån utfärd, ifall det sen inte känns kul ändå. Föda barn skulle jag kunna göra, men lillasyskonet i magen verkar ju inte riktigt vara med på noterna. Kan inte fatta att det i morgon är beräknat datum och HÄR SITTER JAG FORTFARANDE! Pah, den som säger att nästa barn (om det blir fler) hotar komma ut för tidigt kommer jag att skratta rakt upp i ansiktet och säga att det kan du inbilla nån annan! (Eller också vilar jag lika snällt som den här gången och irriterar mig sen på att babyn inte alls ville komma ut för tidigt).

Visset

Ingen bebis. Däremot en öroninflammation! Jag kunde knappt fatta att det var sant då jag natten till torsdag vaknade av en hemsk värk i vänstra örat. Jag har aldrig tidigare i mitt 30-åriga liv haft öroninflammation, men insåg snabbt att det kan inte vara något annat än det. Sova vidare gick ju inte, så jag steg upp, tog en Panadol och satte mig i vardagsrumssoffan. En kvart senare tog jag en till Panadol och återgick till soffan där jag småningom somnade i nån sorts halvsittande ställning. Vaknade ett par timmar senare av att Kennet och Zacharias var vakna och då värkte det inte längre så hela familjen somnade om i dubbelsängen. Igår hade jag tid till vanliga mödrarådgivningen och fick också träffa en läkare som konstaterade öroninflammation i vänstra örat. Det blev en extra stadsresa då för att hämta antibiotika. Så nu äter jag Kefexin morgon och kväll, mjölksyretabletter för att undvika svampinfektion samt multi-tabs för gravida. Känner mig nästan som pillerberoende :-). Och lite vissen av att snuvan blivit värre under natten. Men örat känns något bättre.

Senaste nytt

Ingen bebis.

Nytt år i antågande

Därför är det hög tid att önska Gott Nytt År 2010!

Vår bebis har inte tittat ut än och börjar småningom få lite bråttom om h*n vill bli en 2009:a. Än finns det många timmar kvar av året, men för varje minut som går blir det mer och mer sannolikt att det faktiskt blir en januaribebis. Kanske vi t.o.m. får nästa års nyårsbebis. Det skulle ju vara kul att få komma i tidningen, om det också nu skrivs om nyårsbebisen som brukligt är i lokaltidningen.

Babynyheter

Jag har babynyheter att berätta! Det gäller inte vår baby, nej, den sprattlar på i magen precis som vanligt. Men igår föddes Zacharias kusin, en liten flicka. Några veckor för tidigt, men allt är bra med både tös och mamman, d.v.s. min svägerska.

Själv ligger jag ännu på soffan, fast jag har de stipulerade sju veckorna avklarade. Jag tänker fira jul hemma först!

Var är julstämningen?

Jag har noll julstämning. Nada. Zero. Ikväll fick jag i varje fall sjunga några julsånger på församlingens julfest för frivilligarbetare (jag är söndagsskolledare), men det hjälpte bara för stunden. På väg hem konstaterade jag att folk har satt upp väldigt många julstjärnor, ljusstakar och ljusslingor redan. Aijo, det är ju jul om drygt en vecka. Hmm... jag misstänker att bristen på julstämning kan bero på att jag inte hängt upp en enda tomte än, Nykarlebystjärnan lyser med sin frånvaro i sovrummet, inte vet om vi flyttar in ännu, inte har städat en enda gnutta (ja, vi har x antal dammråttor på golven) och julbaket begränsar sig till redan uppätna jultårtor. Jag antar att julstämningen knappast infinner sig förrän tidigast 23.12, för senast då måste det ju stå klart vilken av husets två bostäder vi ska fira jul i.

Snart är det jul!

Vi vet inte ännu om renoveringen är så pass färdig att vi kan flytta in till julen, som jag hoppades på. Men jul blir det ju ändå. Julklapparna börjar vara ordnade, förutom ett par stycken. Julpyntet är inte på plats, det blir nog till de sista dagarna före julafton då vi vet var vi bor. En lillajulgran hade snälla svärmor fixat åt oss till lillajul och den står fortfarande i vardagsrummet. I köket lyser adventsljusstaken och på söndag tänder vi tre ljus i staken.

Vi hoppas på att få fira jul hemma och hos släkten, men det kan hända att det blir en jul på bb. Det är i så fall ingen katastrof, krabaten närmar sig 2,5 kg och får småningom komma ut i lugn och ro. Vi har i varje fall bestämt att jag ska vila till jul och först sen börja leva som vanligt igen och alltså inte göra något för att försöka hålla bebisen inne. Så får vi se då när h*n kommer ut, om det blir före eller efter nyår. Spännande! Som tur är så har bebisen vänt sig med huvudet neråt, under över alla under, så det torde bli en normal förlossning.

Positivare inlägg

Jag märkte just att mitt förra inlägg var väldigt dystert. Därför kommer här ett lite positivare. Jag kom nämligen på att det finns något positivt med att mest ligga på soffan. Det här måste ju vara överlägset bästa årstiden att göra det på! Jag menar, det är ju inte så jättekul att vara utomhus i grått novemberväder. Inte heller går man miste om soliga strandturer eller skidutfärder på gnistrande skare. Det enda lilla smolket i bägaren är väl att jag inte kommer att kunna gå och julhandla. Men till det finns ju internet med oändligt utbud. Dessutom har jag så fina vänner som orkar springa mina ärenden när jag inte kan göra det själv. Hade jag inte haft det så skulle t.ex. min älskade make inte ha fått en spikmatta i farsdagspresent! Och vår bebis skulle inte få riktigt lika fina kläder att ha första tiden i livet. Så visst finns det saker att vara tacksam över.

På babyfronten intet nytt

Ja, här händer ingenting. Jag ligger bara på soffan och stickar babysockor. Ibland våndas jag över att jag behöver så mycket hjälp i vardagen och över att jag just inte kan leka med och sköta om Zacharias. Ibland kommer han till mig där jag ligger och säger "uppi", d.v.s. vill att jag ska stiga upp. Häromdagen ropade han på fammo då han låg ute i vagnen, buhuuu, han brukar ju ropa på mamma...

På torsdag är det dags för ny kontroll. Nervöst. Om läget förvärrats vet jag inte vad jag ska ta mig till, för jag vilar mera än läkaren ordinerade. Jag kan liksom inte göra nåt mer. Åtminstone verkar babyn må bra, för h*n sparkar och rör sig mycket.

Lyxhustru

Sedan drygt en vecka kan jag titulera mig lyxhustru. Typ. På läkares ordination måste jag vila både på förmiddagen och eftermiddagen och sova långa nätter och därtill varken renovera, städa eller göra något annat ansträngande. Allt detta för att babyn i magen inte ska få för sig att komma ut för tidigt. Totalt kommer det att bli sju veckor vila, eller tills jag har fulla 36 graviditetsveckor bakom mig. Det är 17.12. Men eftersom det är så nära jul så blir det nog att ta det lugnt ända tills 25.12 eftersom jag inte vill fira jul på bb. Förutsatt att babyn inte har kommit ut före det, förstås. Man kan ju inte riktigt bestämma när de små liven ska komma, oavsett om man är ordinerad vila eller inte. Jag ska på ny kontroll om knappa två veckor, så då får vi veta om det ser ut att hjälpa med vila, vilket ju är önskvärt. Så nu ligger jag på soffan så mycket jag kan. Efter drygt en vecka börjar det kännas lite trä rent fysiskt - lite trött i rygg och höfter. Mentalt går det ganska bra. Jag stickar sockor på löpande band och då är man ju i alla fall lite flitig! Men visst känns det tröstlöst ibland, i synnerhet när huvudet är fyllt av tankar på hur det ska gå...

Hur länge...

... överlever en nästan 2-åring på välling, mjölk och Raffel? Antagligen nog ganska länge, men det är så FRUSTRERANDE att laga mat åt någon som inte vill äta. För man kan ju inte låta bli att erbjuda mat ifall ungen mot förmodan skulle börja äta igen. Zacharias är inne på sin fjärde dag med feber och lika många dagar har han vägrat äta ordentlig mat, utom lite, lite majs-potatispuré igår. Ja, så äter han ju Raffel - alltså potatisskruvar. Bättre än ingenting, men det är ju inte riktigt riktig mat. Hoppas bara att den här sjukan inte slutar lika illa som förra julens förkylningsvirus då vi till slut hamnade på barnavdelningen!

En sorts söndag

Katten sover på soffan, jag sitter framför datorn. Zacharias sover i vagnen i sovrummet. Förhoppningsvis vaknar han feberfri och med en hugande aptit. Men det är aningen osannolikt med tanke på att han inte åt någon lunch och somnade med 38,3 graders feber. Maken går en vandringsled i goda vänners lag. Det hade varit trevligt med lite friluftsliv, men jag tror inte mina höfter/bäcken/ben skulle ha tyckt lika. Efter storstädningen förra helgen haltade jag omkring som en ledbruten gammal gumma en hel kväll. Vet inte om det ska kallas foglossning eller vad det var, men en lång vandring kändes som... för lång. Och dessutom måste ju nån vara hemma med Zacharias. Men det är inte så illa det heller. Snart får jag sätta på kaffe åt friluftsmänniskorna.

En milstolpe passerad

... eller vad man nu ska säga. Jag har fyllt 30 år. Än så länge ingen kris i sikte, kanske den aldrig kommer? Jag vet inte riktigt vad jag borde ha gjort vid den här åldern som jag inte redan gjort alternativt kan göra senare. Jo, en sak. Jag har inte interrailat. Det drömde jag om i unga år. Det närmaste jag kom var mina tre månader i Skottland våren 2003. Då understödde jag Storbritanniens järnvägsnät en hel del, men något interrailkort hade jag inte så det räknas nog inte som riktig. Kollade just att man nog kan interraila som vuxen också (jag trodde det fanns en åldersgräns), men är man äldre än 26 blir det lite dyrare. Hmm... vid närmare eftertanke så har jag nog ingen lust att leva en månad med rinka på ryggen mera. "Jag trivs bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt..."

Fantastisk känsla

För ett par kvällar sedan slogs jag av hur helt fantastiskt det är att få känna en baby sparka i magen. Jag sa till Kennet att vi nog måste försöka få fler barn än två, för jag bara MÅSTE få vara gravid flera gånger. Kan liksom inte förlika mig med tanken att det här skulle vara sista gången jag får känna sparkar i magen och lära känna en liten människa ända från början. Nåja, jag har ju några månader kvar att njuta av den här graviditeten och som bekant är så finns det inga garantier för hur många barn man får, oavsett vad man själv önskar och vill.

Vardagslunk

Här händer inte så mycket. Vi varvar hushållsysslor med renovering, utevistelse, lek o.s.v. och mellan varven hinner jag t.o.m. läsa en bok. Snart ska det komma nya bilder från renoveringen, men inte riktigt än. Idag har vi bestämt oss vilket kök vi ska ha. Det blir nog bra!

Halvvägs

Idag är jag halvvägs på vägen till att bli tvåbarnsmamma! I tisdags var jag på andra ultraljudet och babyn mår bara bra. I mitten av januari är det meningen att den lilla ska komma ut. Före det hoppas vi att renoveringen ska vara färdig och vi inflyttade. Idag har jag inventerat förrådet av minibabykläder och konstaterat att det nog blir till att köpa en och annan liten body till :-).

Sköna söndag

Klockan är lite över nio en helt vanlig söndag morgon. Fast egentligen är den lite ovanlig. Jag är nämligen den enda i familjen som vaknat. Far och son sover bredvid varandra i dubbelsängen, gulligt! Och så tyst det är i huset. Jag njuter.

Jordgubbar - dagens tredje inlägg

Såhär mycket jordgubbar finns sedan igår i vår frys. Hela gubbar, halva gubbar och skivade gubbar, allt för att vi ska få äta jordgubbskräm och garnera tårtor med jordgubbar på vintern. Jordgubbarna är ekologiskt odlade i Sundby och MYCKET goda! Ta kontakt om du också vill köpa lokalt odlade jordgubbar så förmedlar jag kontaktuppgifter.

Pionen blommar!

Jag gör inga anspråk på att ha gröna fingrar och vara någon sorts guru i trädgården, men faktum är att en fin gammal pion som inte blommat på 13 år har en blomma i år. Hoppas på flera blommor nästa år! Bildbevis:

Renoveringen

Här kommer några bilder på hur renoveringen framskrider. Tyvärr har jag inga färska bilder av hallen och inte heller vårt sovrum och alla kamerabatterier är urladdade så jag kan inte fota just nu. Så kan det gå. Men jag har ju anledning att återkomma snart igen då.

Vardagsrum

Till höger dörröppningen till Zackes rum och till vänster öppningen mot hallen.

Här ska det komma köksskåp. I bakgrunden skymtar vårt sovrum.

Vedhällshörnan i köket.

Spökstationer

Inspirerad av Mias inlägg om Stockholms tunnelbana spenderade jag en eftermiddag på att surfa tunnelbanor. Jag var knappt medveten om att jag hyser ett stort intresse för tunnelbanor! Jag hittade massor av intressanta fakta och ett av de mest spännande var Spökstationer.

Uttrycket uppkom under tiden då Berlin var en delad stad. Berlin hade redan före murens tillkomst 1961 en hyfsat omfattande tunnelbana - die U-Bahn - som i och med stadens delning också blev delad i en östberlinsk och en västberlinsk del. Det föll sig inte bättre än att delar av de västberlinska tunnelbanelinjerna korsade östtysk mark. De stationer som fanns i Östberlin var naturligtvis inte öppna och tågen stannade inte där. Stationerna var bara delvis upplysta och patrullerades av östtysk militär. De såg säkert lite spöklika ut och kom att i folkmun kallas för Geisterbahnhöfe, alltså spökstationer. På linjekartorna fanns stationerna upptagna, men benämdes bara som "stationer där tågen inte stannar". Ett undantag fanns och det är stationen Friedrichstrasse. Där kunde Västberlinare stiga av och byta till spårvagn. Där fanns också en passkontroll och västtyskar med pappren i skick kunde gå in i Östtyskland. Men tvärtom gick förstås inte för sig. Det lär också ha funnits stationer i Västberlin som hörde till östberlinska tunnelbanelinjer, men på de östberlinska linjekartorna existerade dessa stationer inte överhuvudtaget. Om dem har jag dock inte hittat så mycket fakta.

Numera har uttrycket Geisterbahnhöfe fått en vidare betydelse och kan kort och gott betyda (tunnelbane)stationer som inte är i användning. Några exempel är Kymlinge i Stockholm, Haxo i Paris och Valkyrie plass i Oslo. I London finns många nedlagda tunnelbanestationer.

Färdigt studerat

Nu har jag nästan studerat färdigt. Det enda som kvarstår är att göra språkliga rättelser på slutarbetet och sen binda in det och skicka till skolan och sen anhålla om examensbetyg. Sen är det bara att vänta på att betyget ska komma på posten. Jag kommer nämligen inte att gå på dimissonen. Orkar inte med en till resa till Åbo just nu. Det får vara bra såhär. Snart har jag papper på att jag är utbildad ungdomsarbetsledare. Vad jag nu ska göra med dem. Jag har ju mitt arbeta att gå tillbaka till då vårdledigheten är slut. Men kanske jag nångång i framtiden ska jobba i kyrkan. Vem vet?

Snor

Hur kan en ettårings näsa producera såna mängder snor som Zacharias näsa gör just nu? Jag bara frågar mig. Vi använder näs-frida (en mycket bra nässug) flera gånger om dagen, men fem minuter efter användning rinner näsan igen. Att torka näsan hjälper bara för stunden det med. Tyvärr resulterar det myckna snoret i att en del hittar vägen ner i magen, men där trivs det inte och kommer följaktligen ut tillbaka på ett mycket otrevligt sätt. I kombination med feber så blir resultatet att vi har en sjuk pojke. Blä! Zacharias har hittills varit hyfsat pigg, men nu börjar nog krafterna tryta och han sover som bäst sin andra tupplur för dagen. I friskt tillstånd sover han sedan många månader bara en gång per dag. Vi är inne på fjärde sjukdagen nu så imorgon blir det högst antagligen ett läkarbesök. Mest för att utesluta öroninflammation eller nåt annat gräsligt. Läkare brukar ju för det mesta inte hitta nåt fel på vår grabb, men det är ju bättre att kolla upp honom en gång för mycket än en gång för lite.

Tutten är väck!

Zacharias är numera en tuttfri pojke. Jag började tycka att tutten störde nattsömnen väl mycket och hade en längre tid övervägt att försöka få Zacharias att sluta använda tutt. Men krafterna hade inte riktigt räckt till för att ta tag i saken på riktigt. Men en kväll förra veckan när Zacke skulle sova så lekte han bara med tutten och jag blev till slut "frista" på honom och plockade helt sonika bort tutten. Det är säkert inte så man ska göra enligt alla konstens regler. Men bra gick det. Gossen somnade hyfsat snabbt. Nattningen tar inte längre nu än tidigare. Tyvärr så hann han inte vänja sig helt vid att vara utan tutt och sova hela nätter förrän han gick och blev snuvig. Så vi sover fortsättningsvis halvdåligt på nätterna, men förhoppningsvis reder det upp sig bara Zacke blir frisk igen. Hoppas i varje fall hans mamma.

Livstecken

Jo, vi lever och mår bra. Det blev en bloggpaus för mig i samband med att jag skrev färdigt mitt slutarbete. Det lämnade jag in i god tid i mitten av mars, men sen kom jag inte igång med bloggandet igen. Förrän nu.

Vi renoverar hus. Eller rättare sagt så är vi just nu i rivningsstadiet. Men det är inte så långt kvar tills vi får börja bygga upp igen. Här kommer några bilder från vårt blivande hem.

Golv i vårt sovrum

Vy från vardagsrummet mot kök och ett sovrum

Vy från köket mot hallen

En del av köket

En del av vardagsrummet

Såhär ser det alltså ut nu och det återstår att se hur det ser ut när det är färdigt. En del vet vi hur vi vill ha det och annat funderar vi ännu på. Någon tidtabell har vi inte, det får ta den tid det tar.

Mera böcker

Jag tappade visst bort ett par frågor om böcker i mitt senaste inlägg. Här kommer de:

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst?:

Måste ta mig en titt. Det borde vara Barnens Bibel. Har också "När lilla Ida skulle göra hyss" här, men jag tror nog att jag var äldre då jag fick den. Många andra barnböcker finns på vinden, men jag orkar inte gå dit och titta. 

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår:

Min målsättning just nu är att läsa ut "Kennedys hjärna". Sen vet jag inte. Kanske hinner jag läsa mera då jag får färdigt slutarbetet.

Böcker!

Inspirerad av Mia kommer här ett inlägg om böcker. Jag är egentligen en stor vän av böcker, men tyvärr blir det inte så mycket av den varan just nu.

Senaste bokköp: Om man bortser från barnböcker så borde det ha varit ett bokpaket jag beställde från adlibris i fjol. Det innehöll: "Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko, "Twelve sharp", "Lean mean thirteen" och "Plum lovin´" av Janet Evanovich samt "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Nej, för tusan! Det stämmer ju inte! Jag köpte "Familjegraven" (Katarina Mazetti) och "Svart stig" (Åsa Larsson) då vi var i Stockholm före jul.

Senaste bibblolånen: Ja, det är ju rent av tragiskt! Jag minns inte när jag senast skulle ha lånat en roman. Senaste bibbaboken ligger 15 cm från min vänstra arm, "Enkätboken" av Jan Trost. Förvånansvärt användbar faktiskt.

Senaste utlästa boken: Hmm, det var väl nämnda "Svart stig". Men jag håller på med "Kennedys hjärna".

Favorittidning/-tidskrift: Jag läser inte så mycket tidningar. Prenumererar dock på "Vauva" (bra finskaträning) så det får väl vara favoriten för tillfället.

Plats där jag helst läser: I sängen, på rygg eller på sida. Soffan duger nog också. Det bästa för läskomforten är nog främst att få läsa i fred.

Så sorterar jag min bokhylla: I höjdordning. Men pocketar har en egen hylla. Och ordningen är inte beständig. 

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe, om jag inte minns fel. Den och de andra skuggböckerna, som jag inte riktigt minns titlarna på, var jag jättefascinerad av där i 10-11-årsåldern. Ännu tidigare minns jag t.ex. böckerna om Malena. Vad hette den författaren? Marita? Marita Lindquist säger google :-)

Hemma på riktigt!

Vi är hemma på riktigt! Läkaren tyckte att Zacke såg så pigg ut och att han ätit tillräckligt och blodproven var bra så vi fick fara tillbaka hem igen idag. Utan näs-mag-sond. Hurra! Inte har Zacke samma energinivå som han brukar, men det kommer tillbaka, sakta men säkert. Bara han fortsätter att äta och börjar dricka lite bättre så ordnar sig nog den saken också. Åtminstone sover han bra! Far och son sover eftermiddagslur just nu och har redan sovit 2,5 h. Jag borde ansluta mig till dem. Fast först ska jag rädda köttet i kastrullen. Imorgon ska vi äta porterstek. Ojuligt, ja, jag vet.

GOD JUL!

Jag vill önska alla en riktigt fin jul och ett trevligt nytt år!

Vår jul blev inte som planerat i år. Jag har varit med Zacharias två dygn på barnavdelningen. Han har ett otrevligt virus som heter adeno. Och öroninflammation, men den är liksom en bisak. Han blev sjuk för en vecka sedan, fick feber. Han är ju redan från förr inte så bra på att dricka. Det mesta i vätskeväg han får i sig får han i form av välling. Nu gick det så att han efter några dagars feber också började spy och speciellt välling gick inte alls till slut. Visst drack han lite vatten, men inte tillräckligt. Då han dessutom slutade äta nästan helt så gick det som det gick - han blev uttorkad och slö som en säck potatis. Han orkade ingenting till sist. Så efter många om och men kom vi oss till sjukhuset där vi alltså varit två dygn. Nu är vi hemma på permission och har fått öppna julklappar och jag fick se på Kalle Ankas jul medan far och son tog sig en tupplur. Vi för noga bok över vad Zacke äter. Det är inte mycket. Men åtminstone åt han kvällsgröten nästan utan knot. Hurra! Om läkaren tycker att han ätit tillräckligt så behöver vi inte lämna på barnavdelningen imorgon, utan bara ta bort näs-mag-sonden, få recept på antibiotika för öronen och fara hem igen. Men jag ska inte ta ut nåt i förskott.

En annorlunda julafton, bara vi tre. Vi kan ju ta igen det nästa år och fira med HELA släkten då! ;-)

Inte bra

Vi är fortfarande sjukdomsdrabbade. Alla tre har feber. Zacharias äter inte så bra och dricker inte alls så mycket som han borde, fast å andra sidan bättre än annars. Men så äter han ju inte ens i närheten av den mängd han brukar. Jag är rädd att vi hamnar till barnavdelningen om febern inte ger med sig och han börjar äta bättre. Han är slö också, åtminstone då febern får härja fritt. Medicinerad med panadol går det bättre.

Få se om det blir nån jul att tala om här hos oss.

Ynklig

Igår var min man som en liten ynklig pojke. Men han hade orsak. 40 graders feber drabbade honom och han låg till sängs största delen av dagen. Dunderförkyld är han också. Men bättre idag. Imorse var det gossens tur att ha feber. Det bekom honom inte så värst mycket, han lekte på så gott som vanligt. På eftermiddagen var febern borta. Nu är det jag som börjat hosta, så få se om inte även jag ska få en släng feber. Det skulle ju inte passa sig alls. Jag har inte bakat en endaste julkaka än, pyntet är bara delvis uppsatt och vår hall är halvfärdig. Vi har tagit bort spännpapper, tapeter och är i full gång med att måla brädväggarna nu. Idag har jag grundmålat och imorgon ska vi fortsätta. Lister ska införskaffas och diverse andra hallattiraljer. Så det passar inte alls att vara sjuk nu. Jag hoppas feberfaret hoppar över mig den här gången.

Bortresta

Vi ska på resa! Det ska bli skönt. Jag har haft en smula stressigt med mina studier de senaste veckorna. Plus en del annat. T.ex. var diskmaskinen i oskick en tid, så jag "fick" diska för hand. Ikväll far jag till Åbo på närstudiedagar. Ensam. Det är första gången jag är borta från Zacharias över natten. Och det blir tre nätter i rad. Zacharias kommer att ha det bra här hemma med pappa, fammo och faffa. Jag kommer säkert att längta nästan ihjäl mig efter honom. Och Kennet förstås. Men honom har jag ju levat många nätter utan förr ;-). På fredag kommer Kennet och Zacke till Åbo och på lördag far vi till Stockholm. Vi ska hälsa på en hel hög släktingar. Och jag vill shoppa. Kennet vill till en Apple-butik. Så få se sen vad resultatet blir.

Hyss

Häromdagen gjorde Zacharias sitt allra första regelrätta hyss. Visst har han gjort och gör dagligen sånt som han vet att han inte får, men ett hyss tycker jag är lite mera finurligt och kanske inte riktigt tänkt att vara olydigt. Zacharias har en längre tid varit väldigt intresserad av badrummet. Han tycker om att peta på schampoflaskor, titta i tvättmaskinen och sånt. Förstås får han inte vara ensam i badrummet, dörren dit håller vi stängd. Nåväl, en morgon stod han bredvid wc-stolen och tittade intresserat då jag spolade. Och vips spottade han tutten rakt i byttan! Det kan inte ha varit menat som illdåd, för jag har aldrig sagt att han inte får slänga nåt i byttan. Han tyckte säkert bara att det var kul. Som tur var landade tutten i en nyspolad toalett och fiskades raskt upp av mig och förpassdes till diskbänken i väntan på desinficering. Zacharias fick lära sig att man inte får slänga tuttar i wc-byttan. Som om han skulle förstå på mig. Eller det kanske han gör, men ändå tror jag nog att risken finns att det blir fler tuttar i byttan framöver.

I övrigt så lärde sig Zacharias att gå med lära-gå-vagn i tisdags. Alldeles själv. Annars så händer inte så särdeles mycket i våra liv. Dagarna går och jag lyckas inte skriva speciellt flitigt på mitt slutarbete. Jag borde rycka upp mig. Absolut.

Klassträff

Imorgon ska jag på klassträff. I våras var det 10 år sedan jag och en hel drös med andra ungdomar blev studenter från Topeliusgymnasiet i Nykarleby. Vi var de första som blev studenter från det gymnasiet. Före hette det Nykarleby gymnasium. Imorgon ska vi då träffas igen. Det är med blandade känslor jag far på träffen. De flesta av mina forna klasskamrater har jag ingen kontakt med idag. De flesta har jag inget behov av att träffa. Men några ska det bli kul att se och få veta vad de gjort de senaste 10 åren. Knappast kommer alla. Men åtminstone en jag fortfarande känner vet jag att kommer. Skönt!

Lite bättre

Ja, lite bättre mår vi nu. Zacharias snorar nog lite ännu, men hostan är nästan helt borta och framförallt så sover han bättre på nätterna. Han sover förstås inte från det att han somnar på kvällen tills morgonen, det har inte hänt en enda gång sen han föddes. Men det är skillnad på att vara halvt vaken ett par gånger per natt och stoppa tutten i munnen/lyfta över honom i vår säng och att vara vaken några timmar per natt med ett barn som inte sover. Och livet är bra mycket lättare då man inte är dödstrött utan bara trött. Sådär som man är när man inte sovit en enda hel natt på snart 11 månader!

Ska det vara såhär nu?

Zacharias är förkyld IGEN! Det är tredje förkylningen på ungefär en och en halv månad. Han har bara precis hunnit sluta hosta från föregående förkylning så har näsan igen börjat rinna och hostan gjort sig påmind. Ska det vara såhär nu resten av hösten och vintern? Till läkare har vi varit båda de tidigare förkylningarna, men ingenting. I första omgången hade han nästan öroninflammation på ena örat, men den blev bra av sig själv. Nu senast, förra veckan, så hittade läkaren inte minsta fel på gossen. Likväl så är vi fast i samma cirkus igen nu. Hostar sig igenom nätterna=sömnbrist hos mig. Jag blir så trött.

Men annars så har Zacharias lärt sig krypa på alla fyra nu. Kul! Han är så söt när han far fram över golven, jagar katterna eller diverse leksaker. En glad gosse är han, trots förkylningar. Nån dag ibland, t.ex. idag, är han väldigt mammig, men det är inte alla dagar han hänger i mina byxben hela dagen lång.

Nu låter det som att han vaknar från dagssömnen. Tjingeling!

Finlandssvensk flagga

Jag lyssnar på Radiohuset i Radio Vega just nu. Dagens diskussionsämne är om vi borde ha en egen finlandssvensk flagga. Jag tycker att tanken är helt absurd! Vad skulle vi göra med en finlandssvensk flagga? Helt onödigt! Det finns ju en röd-gul vimpel, räcker inte det? Finlands blå-vita flagga är den enda jag sku hissa i en flaggstång. Om jag inte hade utländska gäster, då kunde jag tänka mig att hissa deras flagga. T.ex. Skottlands flagga som också är blå-vit. Om jag hade skotska vänner att ha på besök alltså :-)

Vår älskade unge!

Jag gissar att ganska många människor inte tycker att man ska kalla sina barn för ungar. Jag gör det ibland. Men i rubriken på detta inlägg så tycker jag det bara är lite gulligt. Vår gullunge har lärt sig ofantligt mycket under bloggpausen. Han kan numera dra sig upp och stå, både på knäna och upp på fötterna. Ända upp på fötterna har han kommit drygt en vecka. Än så länge så trillar han nog omkull x antal gånger per dag. Mest på kvällen då han hunnit bli trött efter en lång dag av upptäcktsfärder. Han gråter då en liten stund, men sen blir han glad igen och ska på golvet igen och upptäcka mera. Han drar sig fortsättningsvis framåt, men kryper inte på alla fyra. Det är ingen tvekan om att han skulle kunna göra det om han iddes. Men jag tror att han inte ser nån anledning att göra det, för han slipper ändå framåt hyfsat snabbt.

Paus

Det blev visst en paus med bloggandet. Kanske det var bra för inspirationen. Jag var förresten inte ens medveten om att det var sådär länge sen jag bloggade sist. Det känns som tre veckor. Men nu är jag tillbaka!

Semesterresa

Idag far vi på en liten semesterresa några dagar. Ska bli intressant att se hur det går att åka bil långa sträckor med Zacke. Säkert går det bra. Vi far tillsammans med ett par vänner, det ska bli roligt med vuxet sällskap. Man blir aningen insnöad på det här med småbarnsskötsel när man bara går omkring hemma med en baby. Hoppas det blir fint väder!

Framåt

Nu har Zacharias lärt sig att dra sig fram! Han har ju ganska länge rört sig i cirklar, rullat runt och backat bakåt, men för ett par dagar sen hittade han ettans växel. Som tur är har han inte ännu hittat flera växlar = det går inte så snabbt framåt än. Men det tycker förstås mamma är bara bra så hinner hon bättre med :-).

Ps. Vårt barn påminner nog till viss del om sin mor. Är saken han vill ha fler än ett par armdrag från honom så ids han inte ens försöka. Vaddå lat?! ;-)

Önskelista III

Nu är det bara två saker kvar på listan: få sova hela natten och fin trädgård. Men förra natten var faktiskt den bästa på väldigt länge. Zacharias sov från det att vi kom hem, d.v.s. midnatt till sex på morgonen då han åt och sen fortsatte att sova till 9.10! Så idag är jag faktiskt inte trött just alls. Det kan ju också bero på att jag natten före sov med öronproppar och Kennet skötte nattruljansen. Skönt det också!

Mommo

Min mommo dog 26.6.2008. Det är ganska svårt att förstå att hon inte längre finns här. Det är ju inte så att jag träffade henne dagligen, så vardagslivet påverkas inte direkt av att hon är borta. Igår var begravningen. Den var ljus och fin. Zacharias uppförde sig exemplariskt i kyrkan, vilket nog måste anses vara en bedrift, eftersom vi före jordfästningen också närvarade vid en vigsel i en annan kyrka. Också där gick det bra att ha honom med. Så om han fortsätter att arta sig såhär bra så får vi nog vara stolta över honom.
Nu har Zacharias ingen gamlamommo mera och hon var den sista kvar av den generationen. Det är förstås tråkigt, men jag är glad att hon hann träffa Zacharias och också var med på hans dop i vintras.
Vi kommer nog att minnas mommo länge, härligare tant får man nog leta efter! Och vad jag önskar att jag kunde handarbeta som hon!

Utmaning

Den här utmaningen hittade jag i Malins blogg.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan ?
För 10 år sen var jag nybakad student och vad jag kan komma ihåg så började jag jobba först i augusti, så den här tiden hade jag skönt sommarlov!

2. Fem saker på göra listan idag.
- måla andra halvan av en bit staket, första halvan målade jag på förmiddagen då Zacke sov
- laga mat
- föra ner x antal schampoflaskor till bastun i källaren, så kanske de blir slut nån gång (jag är typen som nästa alltid lämnar en skvätt kvar i schampoflaskan för att jag köpt ett nytt schampo som är mycket mera spännande att testa. iofs har jag nog också 1-2 sorter som jag alltid har hemma. är jag månne något av en schampoholist?)
- skriva e-post
- titta på MacGyver på dvd

3. Snacks jag gillar.
Chips, salmiak, numera choklad och gårdagens favorit honungsrostade jordnötter, jättegott!

4. Städer jag bott i.
1979- 1999 Nykarleby
1999-2006 Åbo
våren 2003 Elgin, Skottland (tre månader)
2006-2007 Esse, Pedersöre (fast det är ju egentligen ingen stad)
2007-2008 Vasa (bara fem månader)
2008-> Esse, Pedersöre

5. Dessa vill jag veta mera om:
Alla som läser min blogg!

Önskelista II

Jag kan stryka nr. 2 från önskelistan! MJölkstockningen gav med sig igår på kvällen. Fick låna en elektrisk pump och så samarbetade Zacharias och åt duktigt. Skönt! Men jobbigt om det kommer igen.

Däremot hostar Zacke värre än igår, men ingen feber :-). Och annars är han ganska pigg. Men han och vi har sovit ganska dåligt i natt. Vem kan sova med en hostade baby som vänder och vrider på sig varannan minut bredvid sig? Ja, krasslig baby är inte skoj, men något man får leva med förstås. Och det är ju övergående. Nu ska vi ta en tupplur.

Önskelista

På min önskelista just nu:

1. Att Zacharias ska slippa sin hosta och inte bli mera förkyld än han redan är.

2. Att mjölkstockningen, den fjärde i ordningen på ungefär en månad, mirakulöst ska försvinna, eller i varje fall med hårt arbete.

3. Att jag ska få sova en hel natt.

4. Att få en prunkande, grönskande trädgård med massor av vackra blommor, en fruktträdgård, syrenhäck och en snöbollsbuske.

För bara ett par dagar sen existerade inte 1:an och 2:an, men nu gör de det. Jag befarar dessutom att denna mjölkstockning är av det värre slaget och enkelt kan utvecklas till inflammation. Suck. Ska jag kasta in handduken och sluta amma?

Tillbaka!

Nu har vi fått internet kopplat, så nu är vi delaktiga i Det Stora Cyberspace igen. Det finns hur mycket som helst jag kunde blogga om, men jag tror det får komma efterhand. Vad är det viktigaste som hänt denna månad jag varit mer eller mindre borta från internetsurfandets vågor? Förstås att vi flyttat tillbaka till Esse, men det visste ni ju. Igår fick vi ett lass möbler från ikea = kaos i vardagsrummet. Men det kommer att bli bra. Jag har börjat prenumerera på tidningen Vauva, fick första numret idag. Jag väntar också på första numret av Hus&Hem. Vaddå falla offer för direktreklam? ;-) Korvsoppan kokar på spisen och Kennet kommer hem från jobbet när som helst. Zacharias sover sin sköna eftermiddagslur. Så jag kan bara säga att jag har världens bästa liv just nu! Ja, inte för att Zacharias sover, utan för att han sover just nu och annars är så glad och snäll. :-) Och för att Kennet kommer hem, förstås!

Flytt!

Vi har flyttat! Det blev en riktig expressflytt och för tillfället saknar vi internetanslutning, bloggar nu hos min snälla svägerska. Det får bli mera om vårt liv på landet framöver, bara vi återkommer till cybervärlden. När det blir är för tillfället osäkert, men det är inte helt fel att ha en paus från surfandet. Jag inser i varje fall att jag sitter på tok för mycket framför datorn.

Hur som haver så är vi nu tillbaka i Esse och orsaken till flytten är att Kennet fått jobb i Jakobstad.

Hejssvejs!

Vinterringar

Vi har ännu vinterringar på bilen. Vi hade tänkt byta förra gången vi var i Esse, där sommarringarna finns, men så överraskades vi av enormt snöfall, så vi lät bli. Men nästan genast vi kom till Vasa så kändes det för mig nästan olustigt att köra omkring med vinterringar på totalt snö- och isfria vägar och +8 grader på mätaren. Eller nåt i den stilen. Jag var faktiskt tvungen att kika på andra bilars ringar en dag vid Prisma och kunde till min lättnad konstatera att nog många andra åtminstone då ännu hade dubbar på ringarna. Men ändå. Vi ska nog snart byta.

Ps. Jag vet nog att det egentligen heter däck, men nästan alla jag känner pratar ju om bilringar, så varför inte skriva så också? Bilringar kan ju förresten vara nåt helt annat också...

Post

Varför kommer posten på så olika tider? Ibland har vi post i lådan redan kring 11 och ibland har den inte kommit kl. 14. Är det bara för att det en del dagar är mera post att sortera? För det kan väl inte ta längre tid att dela ut, även om mängden skulle vara större? Hmm...

Historiskt ögonblick

I söndags vände sig Zacharias för första gången från rygg till mage. Ögonblicket ägde rum hos mommo. Alla andra satt runt kaffebordet då han passade på att i all tysthet vända sig runt. Ingen av oss bevittnade händelsen och han har hittills inte gjort om det. Men nu har han alltså vänt sig och vilken glad mamma han har för det!

Potatis

Zacharias har börjat äta potatis. Nej, det är egentligen en överdrift. Han får smakportioner. Små portioner. Mycket små. Och det mesta kommer ut tillbaka. I snart två veckor har vi nästan dagligen försökt mata potatis i honom. I söndags var jag så glad, för då svalde han faktiskt ner lite. Annars brukar han mest leka med maten och spotta ut den tillbaka. Nån liten mängd brukar hållas i munnen så länge att den slinker ner när han sedan efter maten ammar. Men på söndagen svalde han alltså. Men säg den glädje som varar. Efter söndagen har han återgått till normalt bordsskick. Och jag säger att jag kommer att vara tvungen att amma honom tills han är 18. Kennet skrattar åt mig. Överväger starkt att prova med köpisbarnmat. Kanske det är mammas kokkonster som är fel? Och nog ska det ju erkännas: potatismos på vatten och bröstmjölk utan salt och smör är inte gott. Jag förstår honom. Kanske potatis blandat med morot skulle vara bättre? Eller majs?

Efterlängtad

På tisdag kväll var jag efterlängtad. Det är ganska länge sedan jag varit på vift utan man och barn eller en av dem. Men i tisdags var jag bjuden på Mary Kay-skönhetskväll. Det var riktigt trevligt och jag hoppas att jag lyckas fortsätta sköta lite bättre om min hy. Men det var ju inte det jag skulle blogga om nu. Kennet var förstås hemma med Zacharias. Jag hade färdigt tagit fram frusen mjölk ur frysen så att Kennet skulle kunna ge mat i flaska åt grabben. Men tror ni Zacharias åt ur flaskan? Nej. Han har gjort det förut, men nu var det bockstopp. Kennet ringde, lätt förtvivlad, och med en gallskrikande baby i bakgrunden hörde jag att det är dags att styra kosan hemåt och lämna skönhetsfixandet åt sitt öde. Ingen direkt fara, jag hade nog hunnit få min beskärda del av skönhet, men lite lessamt kändes det ändå. Då jag kom innanför dörren så möttes jag av mina pojkar, den ena halvsvettig och den andra med tårar i ögonen. Nog värmde det modershjärtat att vara så efterlängtad och visst var det härligt att Zacharias genast lugnade sig i min famn och sen ammade med glupande aptit. Men. Men. Det är ju inte det att jag skulle ha ett enormt behov av att ha egna aktiviteter som kräver att jag är borta från Zacharias över mattider. Det är inte så många gånger Kennet skött Zacharias själv och matat med flaska. Jag har helt enkelt inte behövt eller velat vara borta. Men det har känts bra att åtminstone ha möjligheten. Det insåg jag speciellt nu då den möjligheten inte längre finns. Nog ska vi prova igen, men jag kommer ju att vara förberedd på att avbryta vad jag nu håller på med och rusa hem för att mata. Som tur är så är det inte så länge till som grabben är så beroende av mig. Snart börjar han ju äta gröt och sånt och så kommer han ju att klara sig utan mig mycket längre stunder. Men tills dess så kommer jag att känna mig mer eller mindre bunden. Och kanske efterlängtad ibland.

Babyvakt

Vår babyvakt beter sig konstigt. Ett fungerande larm slår ju av då det är tyst i vagnen, d.v.s. mottagardelen är tyst då det är tyst i barnvagnen eller var man nu har det. En längre tid har vår babyvakt inte tystnat alls utan sänder hela tiden. Påföljden blir att mottagardelen hela tiden brusar lite smått. Ibland mer och ibland mindre, beroende på var man har den. I Esse för ett par veckor sen var den plötsligt helt vanlig igen. Men nu brusar det som bara den igen. Suck. Som tur är påverkas inte själva funktionen alls. Jag har inte en enda gång behövt fundera om Zacke är vaken eller sover. Det hörs nämligen ljudligt i vakten om han vaknar. Månne man borde köpa en ny?

Äntligen fredag!

Ja, äntligen har denna efterlängtade dag kommit. Kennet har jobbat MYCKET övertid den senaste tiden. Den här veckan alldeles speciellt mycket, tror att han tidigast kommit hem kl. 19.30 och det var i tisdags. En kväll kom han hem efter 22. Då hade Zacke redan somnat, så den kvällen träffades inte far och son alls. Hmpf. Kennets chef, eller vem det nu är som hållit i detta projekt som stulit min man från mig, har verkligen inte riktigt färdighet att tidsplanera. Jag hoppas innerligt att dylika tidskrävande och övertidskrävande projekt lyser med sin frånvaro i framtiden. Idag borde projektet vara avslutat, så nu ikväll får jag förhoppningsvis Kennet tillbaka :-). Gäster får vi också ikväll. Det ska bli skoj!

Fotografier

I början av veckan fick vi framkallade bilder på posten. Ca. 200 stycken. Det betyder att jag har fritidssysselsättning för ganska lång tid framöver, om jag bara, bara orkar ta itu med det. En liten del av hjärnan viskar dessutom att föregående sändning foton förvisso är inklistrade i album, men saknar bildtexter. Så jag borde skriva bildtexter och klistra in nya foton. Är det nån annan än jag som gör likadant, d.v.s. framkallar massor av bilder på en gång för att sen frenetiskt klistra in dem i album och vara småirriterad över att högen med oinklistrade bilder aldrig verkar ta slut? Eller är du den typen som helt enkelt inte klistrar in foton i album överhuvudtaget?
Kanske jag ska klippa in ett par exempel på vad vi framkallade. Förresten så tänker jag inte sätta in bilder på Zacharias hit på bloggen, om nån är nyfiken på hur han ser ut nuförtiden så går det bra att maila på kntallgren@gmail.com så skickar jag bild per e-post istället.


Netta och Zachariaspå sparktur i Esse.

Sömnproblem

Zacharias strular med sömnen. Igår sov han en timme på förmiddagen och en timme på seneftermiddagen. Igår somnade han kring 22 och vaknade före sju. Däremellan har han ätit ett par gånger och gnällt uppskattningsvis tusen gånger. Resultatet är en gnällig gosse och en gnällig mamma med kort stubin. En utomordentligt dålig kombination. Men man kan ju inte bli arg på en baby. Han kan ju inte rå för att han sover dåligt. Antagligen beror det hela på att han är lite snuvig. Stackarn. Nu sover han i alla fall sin första dagssömn. Hoppas att han sover tre turer idag så kanske det går lite bättre. Konstaterade för mig själv att om jag hade hormoner som hjälpte mig att sova bara korta knyckar då Zacharias var nyfödd utan att bli fullständigt döslut, så finns det inte ett spår kvar av de hormonerna nu längre. Men nog är vår gosse den allra härligaste ändå :-).

Boknörd

Inspirerad av Mia har jag gjort ett boknördstest. Kul! Här är resultatet:

Purédebut

Idag har Zacharias ätit puré för första gången i sitt liv. Ja, det är det första han ätit i matväg förutom bröstmjölk, undantaget en morot som han fick suga på förra veckan, men den räknar jag inte riktigt med, för allt han kan ha fått i sig av den är väl yttepyttelite morotssaft. Purédebuten kom med plommonpuré p.g.a. diverse magproblem: han har inte kakkat sen i torsdags och det är väldigt länge sen för att vara Zacharias. Så få se nu om plommonen har nån effekt. Inte var det ju mycket han fick i sig, kanske en tesked och inte var det så värst populärt, men kanske det ger utslag på hans lilla oförstörda mage. Det hela finns dokumenterat på film (med digikameran, utan ljud) då barnafadern är på jobb och inte kunde beskåda händelsen. Det kändes inte riktigt vettigt att ge plommon på kvällen, ifall det resulterar i kakkarumba. Hellre tar man en sån på dagen än på natten.

Tråkigt

Jag har tråkigt och jag är rastlös. Zacharias trivs inte på golvet idag, vilket han i allmänhet gör. Vädret är gråmulet. Ingen rolig post idag. Kyrkpressen ska jag snart läsa. Kanske det står nåt inspirerande där, men jag betvivlar. Kyrkan bara bråkar ju nuförtiden. Nu verkar det vara matdags för sonalyckan.

Änglabarn

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Familjelivs diskussionsforums avdelning för änglabarn, d.v.s. barn som dött i magen eller som små. Tårarna har trillat. Jag hoppas och önskar att vi aldrig kommer att mista ett barn! Och ingen annan heller. Det måste ju vara något av det värsta som kan hända. Min egen lillasyster föddes för tidigt och dog, men det är tyvärr inget som jag pratat desto mera om med mamma. Jag var själv åtta år när det hände, men kommer inte ihåg just något av det. Jag funderade en del på det då jag själv väntade Zacharias, men jag ville inte veta i vilken graviditetsvecka Katarina föddes. Men kanske jag borde fråga nu. Nu ska jag titta till vår sovande son. Man blir ju lätt lite paranoid när man läser om plötslig spädbarnsdöd.

Lindex-kuponger

Jag vill ha Lindex rabattkuponger! Jag är på fruktansvärt shoppinghumör, men för snål för att köpa babykläder utan rabattkupong. Lindex har ju helt ljuvliga babykläder i retrostil just nu. Till Kappahl har jag flera kuponger, men de har inte lika fina kläder. Och annars tycker jag att det ploppar in Lindex-kuponger mest varje vecka, men inte just nu när jag absolut vill ha! Vaddå girig?!

Solsken

Idag har solen strålat från en klarblå himmel i Vasa. Det är fantastiskt vad glad jag blir av solen! Jag och Zacharias tog oss en eftermiddagspromenad i grannskapet. Sen fick han sova färdigt på terassen och jag fick lite egentid :-). Jag lyckades faktiskt skriva ett brev åt en av de mycket få brevvänner jag fortfarande har kvar. Jag upptäckte att jag har grava luckor i mitt engelska språk då det gäller att berätta om barnafödande. Jag saknar svensk-engelsk ordbok, men med Wikipedias hjälp gick det bra ändå. Nu bara måste jag ha ett chokladkex! Jag har mera s.k. cravings som ammande mor än som gravid kvinna.

Turné i norra Österbotten

Zacharias och jag har haft lite sportlov på tumanhand. I början av veckan var vi och hälsade på både fammo, faffa, mommo, gamlamommo och moster, Ja, faster fick också en snabbvisit, men den var väldigt snabb. Zacharias sov också sin första natt hos mommo, tillsammans med mig. Men nu är vi tillbaka i Vasa och det är nog ganska skönt. Det märks att grabben blivit större och påverkas mera av det som är runtomkring. Igår blev hans sovtider lite upp-och-ner, vilket resulterade i att han åt helt konstiga tider i natt och vaknade tidigare än vanligt. Nu sover han sin förmiddagslur, men senare än han brukar. Nåja, jag tar hellre en och annan konstig natt än sitter hemma och ugglar hela tiden. Så länge pojken ser ut att må bra så kommer vi nog att hälsa på våra släktingar då och då. Jag tror förresten att jag också ska ta mig en liten tupplur nu.

Nya gardiner

Vi har nya gardiner i stugköket! Snart börjar vårt hem vara i ordning. Det är väl på tiden, vi har ju snart bott här i tre månader. En matta önskar vi ännu på golvet framför den röda ikea-soffan, men det kan nog ta ett tag innan vi hittar den rätta. Nu vill vi bara ha gäster som kan beundra våra nya inredningsdetaljer ;-). Här kommer en bild på gardinerna som är beställda från det eminenta postorderföretaget Ellos :-).



Vi har de vita gardinerna med svart mönster.

Harry Potter

Jag har läst sjunde och sista boken i serien om Harry Potter. Det var gastkramande, fascinerande och fängslande. Bitvis överraskande och bitvis förutsägbart. I boken finns en några sidor lång epilog - situationen 19 år senare. Jag har tudelade känslor inför denna epilog. En del av mig tycker att den är hemskt onödig att ha med, varför inte lämna lite åt läsarens fantasi? En annan del av mig älskar att få veta vad som hände sen. Därför blev jag glatt överraskad då jag upptäckte att det finns en Harry Potter-wikipedia. Det visade sig att J.K.Rowling har funderat ut en massa kring karaktärerna som inte finns med i böckerna. Och långt mera om vad som hände sen än vad som finns med i epilogen. Jag kan ju inte låta bli att tycka om det. Måste utfärda en varning dock, Harry-wiki är full av spoilers. Så om du inte vill veta hur det går för Harry så håll dig borta därifrån. J.K.Rowling lär ha sagt att hon inte kommer att skriva fler Potter-relaterade böcker, men jag undrar jag...

Magafari...

...hade jag igår. Vaknade på natten och mådde lite illa. Zacharias var också vaken och jag ammade honom. Sen hann jag bara sätta ner honom i sängen så var det bara att snällt uppsöka toaletten. Min man är av den modiga sorten så han kom och höll mig för pannan. Måste erkänna att jag inte skulle klara av att göra samma för honom. Urk! Jag verkligen hatar att spy. Sällan får jag magafari, är nog rätt många år sen jag hade det sist. Jag har av andra orsaker (matförgiftning, förlossning) spytt några gånger de senaste två åren, men det är inte samma sak. Igår levde jag på guljaffa, naturell joghurt och blåbärssoppa, som Kennet kokade på kvällen. Nu känner jag mig i form igen, om än lite trött och malaken.

IKEA

Förra veckan fick vi möbler som vi beställt från Ikea. Vi hade länge sett fram emot att få våra saker och främst då soffan. Vi sökte rätt länge en soffa i Vasas djungel av möbelaffärer, men bestämde oss till sist för en KLIPPAN soffa från Ikea. Efter många om och men fick vi fram beställningen och allt var frid och fröjd. På torsdag kväll kom leveransen och vi packade glada upp soffan ur förpackningen och började montera ihop den. Och då märkte vi att skivan under ett av armstöden var sprucken. Det blev en liten besvikelse och ett samtal till kundtjänsten som meddelade att vi får en ny, förhoppningsvis, hel soffa. Kennet som ju är en händig karl, vilket flertalet av våra vänner kan intyga, tyckte nog att vi kunde reparera den själva, men min åsikt är att har man köpt en ny möbel så ska den åtminstone vara hel från början. Om man sedan använder en möbel så att den går sönder, ja, det är en annan sak.

Förutom en soffa köpte vi också en fotpall, två hyllor, några rullgardiner och en del småsaker. Och vi är nöjda. Jag klipper in en bild på den aktuella soffan.

Dop

Igår döptes Zacharias i Esse. Allt gick riktigt bra. Vi var ungefär 20 personer. Zacharias var lite lessen under själva ceremonin, troligtvis hade han hunnit bli lite för trött. Jag och Kennet turades om att hålla honom och trösta. Inte gallskrek han hela tiden, men lite smågnällig var han s.g.s. hela tiden, utom då prästen skvättade vatten på hans huvud. Då var han tyst. Han fick många presenter, som vi inte ännu har öppnat. Det blev ingen tid till det igår och nu vill jag vänta tills Kennet kommer från jobbet så vi kan öppna tillsammans. Jag tyckte inte att jag stressade så värst mycket före dopet, men idag är jag nog väldigt mycket "dagen efter". Lyckligtvis så verkar Zacharias också vara det, så vi har sovit bredvid varandra i dubbelsängen ett par timmar nu på dagen. Skönt! Gossens namn är förresten Zacharias John-Erik. Vi har haft det på klart länge. John är pappas mellannamn och Erik är Kennets pappas mellannamn. Vi brukar lite skoja om att Mr. Z´s namn hintar om lämpligt yrke. Zacharias i Bibeln var ju överstepräst och pappa till Johannes Döparen. John Vikström var ju både biskop och ärkebiskop och Erik Vikström biskop. Så kanske vår Z också blir präst? :-) Han är förresten också släkt med biskoparna.

Tygblöjor och spytrasor

Tänk att man kan bli fascinerad av tygblöjor. Det har nämligen jag blivit! Det finns ju MASSOR av olika typer av tygblöjor. Vi använder tygblöjor åt Zacharias, mest helt vanliga traditionella blöjdukar (eller harso som det heter på finska, bra ord!) som man viker och sätter på med hjälp av ett blöjskal. Då jag själv var liten så var det plastsnibbar som man satte fast tygblöjorna med, men de är nog ett minne blott. Nu finns blöjskal i alla möjliga färger, med figurer eller utan. Vi har också några formsydda flanellblöjor. De är trevliga att ha då man absolut inte orkar vika en blöjduk. För att skilja blöjdukarna från spytrasor så inhandlade jag fyra stycken blöjdukar med figurer på och de använder vi bara till att torka spyttor med. För en liten stund sen surfade jag på nätet och upptäckte att det finns massor av andra mönstrade blöjdukar också. Vill ha! Ska förresten sätta in ett foto på en del av vårt flergångsblöjsförråd.



Överst vikt blöjduk, nere till vänster formsydd flanellblöja, mitten nere blöjduk med mönster, till höger två blöjskal.

Läslust

Jag har börjat läsa igen! De senaste åren har mitt litteraturintresse fått ta ett steg tillbaka för andra saker i livet, men nu tror jag bestämt att jag hittat tillbaka. Inte för att jag nånsin slutat läsa helt, men betydligt mindre har det blivit ett bra tag nu. Förra veckan läste jag en bok jag fick i födelsedagspresent i höstas, "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern, en för mig helt okänd författare. Den går nog under genren chicklitt och var minst sagt förutsägbar. Uppiggande var dessbättre sättet den var skriven på. Hela boken, förutom epilogen, bestod av mail, brev, sms, vykort, post-it-lappar o.s.v. Via dessa fick man veta vad som hände i huvudpersonernas liv. Ganska intressant. Nu läser jag min juklappsbok, "Det blod som spillts" av Åsa Larsson. Även hon är en helt ny författare för mig. Få se om jag börjar sluka kriminalromaner igen nu då :-). Har månne Leena Lehtolainen gett ut nån ny bok på senaste tiden? Eller Henning Mankell? Men av de båda ska det vara kriminalroman och ingenting annat. Bokrean tycks också vara på gång, kanske jag hinner sticka mig in i nån bokhandel i slutet av veckan. Under studietiden i Åbo var Akademiska bokhandelns bokrea absolut ett måste, även om jag inte var precis lika entusiastisk som Mia, som åtminstone nåt år steg tidigt upp på morgonen då rean började och knallade till Akademen då de öppnade, vilket brukar vara tidigare än normalt.

Bröstinflammation

Ja, så sitter jag här med bröstinflammation. Jag kan ju inte låta bli att fråga mig varför jag ska drabbas av alla möjliga komplikationer med ammandet. Först får jag pumpa på BB för att pojken inte orkar äta så bra själv. Sen gör det ont att amma i minst två veckor, bara för att hela paketet är så ömt. Och när det väl reder upp sig så får vi torsk. Och när den blivit bra, tadaaa, bröstinflammation! Fattar inte riktigt hur jag lyckades drabbas av det. Jag har varit så försiktig med att inte bli kall. Men ändå så slog inflammationen till med kraft igår mot kvällen, ganska ampert dessutom. Och idag har jag och Zacharias varit en sväng till jouren. Jag fick antibiotika. Så nu knaprar jag piller. Hoppas att febern ger med sig snart. Jag blir ju så trött.

V.V.V70

Varför Volvo V70? Det har jag frågat mig x antal gånger. Volvo V70 är en bil som ofta ses i trafiken, en stor bil av farmarmodell. Volvo V70 är också en bil med ett saftigt pris. Jag har nångång nånstans (var det kanske på aftonbladet.se?) läst att Volvo V70 är Sveriges populäraste bil hos barnfamiljer, men att bilen är alldeles för dyr för att köpa splitterny, för en familj då. Därför är det businessnubbar som köper nya V70:n för att sedan sälja dem begagnade till barnfamiljen. Hmm... varför vill man ha just en sån bil då? Vad är det som gör V70:n så attraktiv? Varför vill man ha en bil som drar rysligt mycket bensin? Som är svårparkerad (jag tycker att stora farmarbilar är en mardröm att parkera, förutom på stormarketarnas familjeplatser) och dessutom rätt så oestetisk (okej, det där är en subjektiv åsikt). Jag har inga svar, bara frågor. För själv skulle jag aldrig vilja ha en Volvo V70. Ingen annan Volvo heller för den delen :-).

Leendet

Zacharias har lärt sig att le! Egentligen log han redan på BB, men det var inte direkt ett socialt leende. Sedan ett par veckor har vi då och då fått leenden besvarade och nu har det riktigt lossnat för gossen och han ler dagligen upprepade gånger. Idag lyckades jag till och med fånga leendet på bild. Fast de blev bara suddiga bilder. Men ändå.

Gårdagens rådgivningsbesök gick riktigt bra. Det var tvåmånaderskontroll, trots att grabben blir två månader först på söndag. Två månader betyder läkarkontroll. Allt var bra med killen. Han slog hälsovårdaren med häpnad (min tolkning!) genom att ha gått upp 500 g på två veckor och totalt ett kilo på en knapp månad. Han väger nu 4620 g, men är fortsättningsvis lättare än kusin T var då han föddes för snart nio år sedan...

Vi fortsätter att sova bra på nätterna. Nu har Zacharias överraskat med att sova ett pass på knappt 6 timmar tre nätter i rad. Hur många ska det vara för att räknas som rutin? Jag är dock nästan tröttare nu än då natten delades upp i flera kortare pass, vad beror det månne på?

I morgon ska jag på Oriflame-demo. Jag visste knappt att Oriflame ännu fanns, förknippar det med barndomen då mammas väninna sålde såna produkter. Ska bli intressant.

Stärkt immunförsvar

Jag hoppas att vår kille får ett starkt och bra immunförsvar. Är det inte så att man får det av förkylningar? Jag hoppas på det, för här är hela familjen mer eller mindre krassliga. Förkyldast är nog far i huset med snuva, ont i halsen och huvudvärk. Jag har klarat mig någorlunda med ont i halsen och en aning lindrig snuva och förstås den obligatoriska tröttheten - men den har jag ju hursomhelst konstant nuförtiden. Zacharias snörvlar. Men han är inte täppt i näsan, vilket ju är bra, annars kanske amningen inte skulle bli till något och då är det fara på taket, eftersom babysar snabbt blir uttorkade. Vi droppar koksaltdroppar och gör vårt bästa för att lilliz ska bli frisk snabbt. För övrigt så verkar han inte påverkas av sin snuva.

Sömnen har det bara blivit bättre med. I helgen i Esse sov Zacharias rätt så bra i vaggan. Lite nattande blev det nog, men senare än elva vakade han inte någon av nätterna - framsteg! Och trenden verkar hålla i sig. Två nätter här i Vasa har han somnat före halv elva och sovit ganska bra. Första natten sov han i spjälsängen men förra natten sov han bredvid mig. Men det var nog bara av egen lathet. I natt ska han nog läggas i egen säng.

Nu kom maken hem så vi ska äta. Ikväll blir det kycklingwok, mums! Har ni förresten tänkt på hur matvanor ändras? Vi äter definitivt helt annan mat än våra föräldrar. Men det förtjänar ett helt eget blogginlägg en annan gång.

Sömn

Vi sover inte så mycket här hos oss. I alla fall inte på nätterna. Zacharias har vänt dygnet fel väg och har sin mest vakna period mellan tio och ett på natten. I värsta fall somnar han inte förrän klockan tre. Kan man hjälpa en baby att vända dygnet rätt väg? Det återstår att se om det lyckas för oss. En del säger att det inte går förrän kring 3-4 månader, andra att det nog kan lyckas. Våra metoder hittills är att försöka låta bli att vara uppe med honom då han är vaken efter tio-elva på kvällen utan istället trösta honom i sängen, d.v.s. vår säng, för han sover med oss. Jag försöker också stiga upp klockan åtta på morgonen istället för att sova till tio-elva. Och på dagen försöker jag leka med Zacharias och kvällstid inte låta honom sova riktigt långa stunder. Vårt "vända dygnet"-projekt har pågått två nätter nu och hittills har väl resultaten inte varit så lysande, men det är kanske för ambitiöst att förvänta sig resultat så snabbt. Kennet har dessa två nätter sovit i bäddsoffan i ett försök att åtminstone en av oss ska få sova någorlunda ordentligt. Han ska ju trots allt orka jobba också. Jag har ju helt andra möjligheter att vila på dagen. Men i helgen blir det min tur att sova och Kennets tur att vaka med Zacharias. Visst måste ju grabben få amma mellan varven, men det ska bli skönt för mig att få sova lite mera.

Imorgon far vi förresten till Esse över helgen. Jag stannar faktiskt ända till tisdag, för jag ska till mödrapoli på efterundersökning. Vi hoppas på en skön helg hemma!

Jullov

Nu har vi jullov, om man kan ha det när man är mammaledig respektive arbetstagare. Imorgon packar vi Zacharias i bilen och kör hem till Esse. Vi stannar norröver drygt en vecka och firar jul i Esse och Nykarleby. Det ska bli skönt.

Tack till alla som skickat julkort och presenter åt Zacharias. Vi har inte riktigt haft någon energi till att fixa julkort i och med flytten. En bunt "adressen ändras"-kort fick vi iväg häromdagen. Men de som har skickat post till gamla adressen behöver inte oroa sig. Dels har vi eftersändning och dels finns vår postlåda i Esse kvar och Kennets föräldrar ser nog till att plocka in eventuell post. Praktiskt att flytta och ändå ha sin gamla bostad kvar :-). Ja, för så är det. Vi har kvar saker i vår del av Kennets föräldrars hus och kan övernatta där närhelst vi känner för det.

Nu passar jag på att önska alla besökare EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! Jag återkommer efter julfirandet.

Ny dammsugare

Det har vi köpt idag. Jag och Kennet var på tumis till både Gigantti och Prisma. Zacharias blev ompysslad av faffa och fammo. Ja, vi blev också lite ompysslade då snälla svärmor diskade efter både lunch och middag. Det här var alltså första gången jag gick längre bort än några meter från Zacharias. Utmaning! Gossen hade naturligtvis sovit hela tiden vi var borta, vilket handlade om ca 1,5 h. Och jag som hade samvetskval för att jag lämnade honom och såg för min inre syn hur han skrek och skrek och fammo och faffa förtvivlat gjorde allt för att lugna ner honom. Ja, ja, det är väl som det ska vara.

Dammsugare, ja. Vi köpte en blå maskin av märket Miele. Kennet har just packat upp den och förundrat sig över den enorma sugeffekt den har. Den är av en helt annan kaliber än vår gamla dammsugare, som fått pension i Esse. Nu finns det dessvärre ingen anledning till att inte städa vår bostad. Hmm...

Nu ska vi se om jag lyckas ladda upp en bild på Zacharias. Det fungerade ju inte för nån dag sen. Plockar också in en bild från förlossningen, en liten stund före Zacharias föddes. Apparaten jag har på magen är en ctg-apparat. :-).





Zacharias!

Bara två veckor

Ja, det blev bara två veckor utan internet, inte en månad som planerat var. Det är bara att konstatera att livet är så mycket lättare med internetuppkoppling. Jag är ju en flitig besökare på familjeliv.se, men det var inte egentligen det jag saknade mest med att vara utan internet. Nej, det jag saknade var den informationskälla internet är. Vi har ju flyttat till Vasa nu, bor här sedan förra lördagen, så knappt en vecka. Till en början hade jag ingen karta så jag visste inte riktigt var jag befann mig rent geografiskt. Jag kunde heller inte söka information om aktiviteter för småbarnsföräldrar. Och dessa två saker visade sig vara jätteviktiga för mig. Jag är som person en planerande typ. Jag vill kunna planera mitt liv och också kunna placera mig själv i ett sammanhang. Och då jag inte riktigt kunde det så mådde jag inte så bra. Att det sedan var i kombination med att just ha fött barn och flyttat - ja, då blir det som det blir. Om man dessutom lägger till att sonen varit lite gnällig och gråtig, speciellt sena kvällar så är det kanske inte så svårt att förstå att det inte riktigt varit nån dans på rosor den senaste veckan. Men allt tar sig. Gossen är något lugnare. kanske hjälper Rela-dropparna han får mot magknipet. Förra natten överraskade han med att sova fem timmar i sträck, äta och sen sova tre timmar till. Lyx för mamma! Och nu är alltså datorn kopplad till internet igen så just nu känns livet inte så illa. Trots att jag fortfarande inte kan röra på mig särskilt mycket. i bemärkselsen gå på stan, handla mat o.s.v. Sånt jag saknar. För såna aktiviteter måste nog grabben växa till sig lite.

Vår lilla pojke ska förresten heta Zacharias. Ännu är inte datum för dop spikat och faddrar ska vi också fundera på. Det är svårt! Vi har så många fina personer omkring oss som skulle passa som faddrar, men det är väl begränsat hur många faddrar ett barn får ha.

Nu kommer snart Kennet hem från jobbet och har med sig en kollega. Makaronilådan väntar i ugnen, vi ska äta middag. Men antagligen vaknar Zacharias precis när jag ska äta, det brukar han nämligen göra och då är han förstås vrålhungrig och måste få mat först :-) Hmm, skulle klippa in en bild på Zacharias, men det funkar inte. En annan gång.

Utan internet

Vi är utan internet. Vi sa upp anslutningen i Esse från 30.11, men trodde att vi åtminstone skulle ha kvar anslutningen på dagen då i fredags, men icke. JNT tog sin chans och stängde av nätet för oss redan på förmiddagen, vilket resulterade i att jag inte hann skriva blogginlägg och meddela att jag kommer att vara borta från cyberspace en hel månad. Ja, just det, vi får internet i Vasa från januari. Eller, rättare sagt ska vi beställa från då, när man får det att funka är väl en annan femma.
Just nu lånar jag grannens dator, vi är på långutfärd med sonen, gick ca 50 m :-).
Återkommer nästa år!