Änglabarn

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Familjelivs diskussionsforums avdelning för änglabarn, d.v.s. barn som dött i magen eller som små. Tårarna har trillat. Jag hoppas och önskar att vi aldrig kommer att mista ett barn! Och ingen annan heller. Det måste ju vara något av det värsta som kan hända. Min egen lillasyster föddes för tidigt och dog, men det är tyvärr inget som jag pratat desto mera om med mamma. Jag var själv åtta år när det hände, men kommer inte ihåg just något av det. Jag funderade en del på det då jag själv väntade Zacharias, men jag ville inte veta i vilken graviditetsvecka Katarina föddes. Men kanske jag borde fråga nu. Nu ska jag titta till vår sovande son. Man blir ju lätt lite paranoid när man läser om plötslig spädbarnsdöd.