Livstecken

Jo, vi lever och mår bra. Det blev en bloggpaus för mig i samband med att jag skrev färdigt mitt slutarbete. Det lämnade jag in i god tid i mitten av mars, men sen kom jag inte igång med bloggandet igen. Förrän nu.

Vi renoverar hus. Eller rättare sagt så är vi just nu i rivningsstadiet. Men det är inte så långt kvar tills vi får börja bygga upp igen. Här kommer några bilder från vårt blivande hem.

Golv i vårt sovrum

Vy från vardagsrummet mot kök och ett sovrum

Vy från köket mot hallen

En del av köket

En del av vardagsrummet

Såhär ser det alltså ut nu och det återstår att se hur det ser ut när det är färdigt. En del vet vi hur vi vill ha det och annat funderar vi ännu på. Någon tidtabell har vi inte, det får ta den tid det tar.

Mera böcker

Jag tappade visst bort ett par frågor om böcker i mitt senaste inlägg. Här kommer de:

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst?:

Måste ta mig en titt. Det borde vara Barnens Bibel. Har också "När lilla Ida skulle göra hyss" här, men jag tror nog att jag var äldre då jag fick den. Många andra barnböcker finns på vinden, men jag orkar inte gå dit och titta. 

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår:

Min målsättning just nu är att läsa ut "Kennedys hjärna". Sen vet jag inte. Kanske hinner jag läsa mera då jag får färdigt slutarbetet.

Böcker!

Inspirerad av Mia kommer här ett inlägg om böcker. Jag är egentligen en stor vän av böcker, men tyvärr blir det inte så mycket av den varan just nu.

Senaste bokköp: Om man bortser från barnböcker så borde det ha varit ett bokpaket jag beställde från adlibris i fjol. Det innehöll: "Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko, "Twelve sharp", "Lean mean thirteen" och "Plum lovin´" av Janet Evanovich samt "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Nej, för tusan! Det stämmer ju inte! Jag köpte "Familjegraven" (Katarina Mazetti) och "Svart stig" (Åsa Larsson) då vi var i Stockholm före jul.

Senaste bibblolånen: Ja, det är ju rent av tragiskt! Jag minns inte när jag senast skulle ha lånat en roman. Senaste bibbaboken ligger 15 cm från min vänstra arm, "Enkätboken" av Jan Trost. Förvånansvärt användbar faktiskt.

Senaste utlästa boken: Hmm, det var väl nämnda "Svart stig". Men jag håller på med "Kennedys hjärna".

Favorittidning/-tidskrift: Jag läser inte så mycket tidningar. Prenumererar dock på "Vauva" (bra finskaträning) så det får väl vara favoriten för tillfället.

Plats där jag helst läser: I sängen, på rygg eller på sida. Soffan duger nog också. Det bästa för läskomforten är nog främst att få läsa i fred.

Så sorterar jag min bokhylla: I höjdordning. Men pocketar har en egen hylla. Och ordningen är inte beständig. 

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe, om jag inte minns fel. Den och de andra skuggböckerna, som jag inte riktigt minns titlarna på, var jag jättefascinerad av där i 10-11-årsåldern. Ännu tidigare minns jag t.ex. böckerna om Malena. Vad hette den författaren? Marita? Marita Lindquist säger google :-)

Hemma på riktigt!

Vi är hemma på riktigt! Läkaren tyckte att Zacke såg så pigg ut och att han ätit tillräckligt och blodproven var bra så vi fick fara tillbaka hem igen idag. Utan näs-mag-sond. Hurra! Inte har Zacke samma energinivå som han brukar, men det kommer tillbaka, sakta men säkert. Bara han fortsätter att äta och börjar dricka lite bättre så ordnar sig nog den saken också. Åtminstone sover han bra! Far och son sover eftermiddagslur just nu och har redan sovit 2,5 h. Jag borde ansluta mig till dem. Fast först ska jag rädda köttet i kastrullen. Imorgon ska vi äta porterstek. Ojuligt, ja, jag vet.

GOD JUL!

Jag vill önska alla en riktigt fin jul och ett trevligt nytt år!

Vår jul blev inte som planerat i år. Jag har varit med Zacharias två dygn på barnavdelningen. Han har ett otrevligt virus som heter adeno. Och öroninflammation, men den är liksom en bisak. Han blev sjuk för en vecka sedan, fick feber. Han är ju redan från förr inte så bra på att dricka. Det mesta i vätskeväg han får i sig får han i form av välling. Nu gick det så att han efter några dagars feber också började spy och speciellt välling gick inte alls till slut. Visst drack han lite vatten, men inte tillräckligt. Då han dessutom slutade äta nästan helt så gick det som det gick - han blev uttorkad och slö som en säck potatis. Han orkade ingenting till sist. Så efter många om och men kom vi oss till sjukhuset där vi alltså varit två dygn. Nu är vi hemma på permission och har fått öppna julklappar och jag fick se på Kalle Ankas jul medan far och son tog sig en tupplur. Vi för noga bok över vad Zacke äter. Det är inte mycket. Men åtminstone åt han kvällsgröten nästan utan knot. Hurra! Om läkaren tycker att han ätit tillräckligt så behöver vi inte lämna på barnavdelningen imorgon, utan bara ta bort näs-mag-sonden, få recept på antibiotika för öronen och fara hem igen. Men jag ska inte ta ut nåt i förskott.

En annorlunda julafton, bara vi tre. Vi kan ju ta igen det nästa år och fira med HELA släkten då! ;-)

Inte bra

Vi är fortfarande sjukdomsdrabbade. Alla tre har feber. Zacharias äter inte så bra och dricker inte alls så mycket som han borde, fast å andra sidan bättre än annars. Men så äter han ju inte ens i närheten av den mängd han brukar. Jag är rädd att vi hamnar till barnavdelningen om febern inte ger med sig och han börjar äta bättre. Han är slö också, åtminstone då febern får härja fritt. Medicinerad med panadol går det bättre.

Få se om det blir nån jul att tala om här hos oss.

Ynklig

Igår var min man som en liten ynklig pojke. Men han hade orsak. 40 graders feber drabbade honom och han låg till sängs största delen av dagen. Dunderförkyld är han också. Men bättre idag. Imorse var det gossens tur att ha feber. Det bekom honom inte så värst mycket, han lekte på så gott som vanligt. På eftermiddagen var febern borta. Nu är det jag som börjat hosta, så få se om inte även jag ska få en släng feber. Det skulle ju inte passa sig alls. Jag har inte bakat en endaste julkaka än, pyntet är bara delvis uppsatt och vår hall är halvfärdig. Vi har tagit bort spännpapper, tapeter och är i full gång med att måla brädväggarna nu. Idag har jag grundmålat och imorgon ska vi fortsätta. Lister ska införskaffas och diverse andra hallattiraljer. Så det passar inte alls att vara sjuk nu. Jag hoppas feberfaret hoppar över mig den här gången.

Bortresta

Vi ska på resa! Det ska bli skönt. Jag har haft en smula stressigt med mina studier de senaste veckorna. Plus en del annat. T.ex. var diskmaskinen i oskick en tid, så jag "fick" diska för hand. Ikväll far jag till Åbo på närstudiedagar. Ensam. Det är första gången jag är borta från Zacharias över natten. Och det blir tre nätter i rad. Zacharias kommer att ha det bra här hemma med pappa, fammo och faffa. Jag kommer säkert att längta nästan ihjäl mig efter honom. Och Kennet förstås. Men honom har jag ju levat många nätter utan förr ;-). På fredag kommer Kennet och Zacke till Åbo och på lördag far vi till Stockholm. Vi ska hälsa på en hel hög släktingar. Och jag vill shoppa. Kennet vill till en Apple-butik. Så få se sen vad resultatet blir.

Hyss

Häromdagen gjorde Zacharias sitt allra första regelrätta hyss. Visst har han gjort och gör dagligen sånt som han vet att han inte får, men ett hyss tycker jag är lite mera finurligt och kanske inte riktigt tänkt att vara olydigt. Zacharias har en längre tid varit väldigt intresserad av badrummet. Han tycker om att peta på schampoflaskor, titta i tvättmaskinen och sånt. Förstås får han inte vara ensam i badrummet, dörren dit håller vi stängd. Nåväl, en morgon stod han bredvid wc-stolen och tittade intresserat då jag spolade. Och vips spottade han tutten rakt i byttan! Det kan inte ha varit menat som illdåd, för jag har aldrig sagt att han inte får slänga nåt i byttan. Han tyckte säkert bara att det var kul. Som tur var landade tutten i en nyspolad toalett och fiskades raskt upp av mig och förpassdes till diskbänken i väntan på desinficering. Zacharias fick lära sig att man inte får slänga tuttar i wc-byttan. Som om han skulle förstå på mig. Eller det kanske han gör, men ändå tror jag nog att risken finns att det blir fler tuttar i byttan framöver.

I övrigt så lärde sig Zacharias att gå med lära-gå-vagn i tisdags. Alldeles själv. Annars så händer inte så särdeles mycket i våra liv. Dagarna går och jag lyckas inte skriva speciellt flitigt på mitt slutarbete. Jag borde rycka upp mig. Absolut.

Klassträff

Imorgon ska jag på klassträff. I våras var det 10 år sedan jag och en hel drös med andra ungdomar blev studenter från Topeliusgymnasiet i Nykarleby. Vi var de första som blev studenter från det gymnasiet. Före hette det Nykarleby gymnasium. Imorgon ska vi då träffas igen. Det är med blandade känslor jag far på träffen. De flesta av mina forna klasskamrater har jag ingen kontakt med idag. De flesta har jag inget behov av att träffa. Men några ska det bli kul att se och få veta vad de gjort de senaste 10 åren. Knappast kommer alla. Men åtminstone en jag fortfarande känner vet jag att kommer. Skönt!

Lite bättre

Ja, lite bättre mår vi nu. Zacharias snorar nog lite ännu, men hostan är nästan helt borta och framförallt så sover han bättre på nätterna. Han sover förstås inte från det att han somnar på kvällen tills morgonen, det har inte hänt en enda gång sen han föddes. Men det är skillnad på att vara halvt vaken ett par gånger per natt och stoppa tutten i munnen/lyfta över honom i vår säng och att vara vaken några timmar per natt med ett barn som inte sover. Och livet är bra mycket lättare då man inte är dödstrött utan bara trött. Sådär som man är när man inte sovit en enda hel natt på snart 11 månader!

Ska det vara såhär nu?

Zacharias är förkyld IGEN! Det är tredje förkylningen på ungefär en och en halv månad. Han har bara precis hunnit sluta hosta från föregående förkylning så har näsan igen börjat rinna och hostan gjort sig påmind. Ska det vara såhär nu resten av hösten och vintern? Till läkare har vi varit båda de tidigare förkylningarna, men ingenting. I första omgången hade han nästan öroninflammation på ena örat, men den blev bra av sig själv. Nu senast, förra veckan, så hittade läkaren inte minsta fel på gossen. Likväl så är vi fast i samma cirkus igen nu. Hostar sig igenom nätterna=sömnbrist hos mig. Jag blir så trött.

Men annars så har Zacharias lärt sig krypa på alla fyra nu. Kul! Han är så söt när han far fram över golven, jagar katterna eller diverse leksaker. En glad gosse är han, trots förkylningar. Nån dag ibland, t.ex. idag, är han väldigt mammig, men det är inte alla dagar han hänger i mina byxben hela dagen lång.

Nu låter det som att han vaknar från dagssömnen. Tjingeling!

Finlandssvensk flagga

Jag lyssnar på Radiohuset i Radio Vega just nu. Dagens diskussionsämne är om vi borde ha en egen finlandssvensk flagga. Jag tycker att tanken är helt absurd! Vad skulle vi göra med en finlandssvensk flagga? Helt onödigt! Det finns ju en röd-gul vimpel, räcker inte det? Finlands blå-vita flagga är den enda jag sku hissa i en flaggstång. Om jag inte hade utländska gäster, då kunde jag tänka mig att hissa deras flagga. T.ex. Skottlands flagga som också är blå-vit. Om jag hade skotska vänner att ha på besök alltså :-)

Vår älskade unge!

Jag gissar att ganska många människor inte tycker att man ska kalla sina barn för ungar. Jag gör det ibland. Men i rubriken på detta inlägg så tycker jag det bara är lite gulligt. Vår gullunge har lärt sig ofantligt mycket under bloggpausen. Han kan numera dra sig upp och stå, både på knäna och upp på fötterna. Ända upp på fötterna har han kommit drygt en vecka. Än så länge så trillar han nog omkull x antal gånger per dag. Mest på kvällen då han hunnit bli trött efter en lång dag av upptäcktsfärder. Han gråter då en liten stund, men sen blir han glad igen och ska på golvet igen och upptäcka mera. Han drar sig fortsättningsvis framåt, men kryper inte på alla fyra. Det är ingen tvekan om att han skulle kunna göra det om han iddes. Men jag tror att han inte ser nån anledning att göra det, för han slipper ändå framåt hyfsat snabbt.

Paus

Det blev visst en paus med bloggandet. Kanske det var bra för inspirationen. Jag var förresten inte ens medveten om att det var sådär länge sen jag bloggade sist. Det känns som tre veckor. Men nu är jag tillbaka!

Semesterresa

Idag far vi på en liten semesterresa några dagar. Ska bli intressant att se hur det går att åka bil långa sträckor med Zacke. Säkert går det bra. Vi far tillsammans med ett par vänner, det ska bli roligt med vuxet sällskap. Man blir aningen insnöad på det här med småbarnsskötsel när man bara går omkring hemma med en baby. Hoppas det blir fint väder!

Framåt

Nu har Zacharias lärt sig att dra sig fram! Han har ju ganska länge rört sig i cirklar, rullat runt och backat bakåt, men för ett par dagar sen hittade han ettans växel. Som tur är har han inte ännu hittat flera växlar = det går inte så snabbt framåt än. Men det tycker förstås mamma är bara bra så hinner hon bättre med :-).

Ps. Vårt barn påminner nog till viss del om sin mor. Är saken han vill ha fler än ett par armdrag från honom så ids han inte ens försöka. Vaddå lat?! ;-)

Önskelista III

Nu är det bara två saker kvar på listan: få sova hela natten och fin trädgård. Men förra natten var faktiskt den bästa på väldigt länge. Zacharias sov från det att vi kom hem, d.v.s. midnatt till sex på morgonen då han åt och sen fortsatte att sova till 9.10! Så idag är jag faktiskt inte trött just alls. Det kan ju också bero på att jag natten före sov med öronproppar och Kennet skötte nattruljansen. Skönt det också!

Mommo

Min mommo dog 26.6.2008. Det är ganska svårt att förstå att hon inte längre finns här. Det är ju inte så att jag träffade henne dagligen, så vardagslivet påverkas inte direkt av att hon är borta. Igår var begravningen. Den var ljus och fin. Zacharias uppförde sig exemplariskt i kyrkan, vilket nog måste anses vara en bedrift, eftersom vi före jordfästningen också närvarade vid en vigsel i en annan kyrka. Också där gick det bra att ha honom med. Så om han fortsätter att arta sig såhär bra så får vi nog vara stolta över honom.
Nu har Zacharias ingen gamlamommo mera och hon var den sista kvar av den generationen. Det är förstås tråkigt, men jag är glad att hon hann träffa Zacharias och också var med på hans dop i vintras.
Vi kommer nog att minnas mommo länge, härligare tant får man nog leta efter! Och vad jag önskar att jag kunde handarbeta som hon!

Utmaning

Den här utmaningen hittade jag i Malins blogg.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan ?
För 10 år sen var jag nybakad student och vad jag kan komma ihåg så började jag jobba först i augusti, så den här tiden hade jag skönt sommarlov!

2. Fem saker på göra listan idag.
- måla andra halvan av en bit staket, första halvan målade jag på förmiddagen då Zacke sov
- laga mat
- föra ner x antal schampoflaskor till bastun i källaren, så kanske de blir slut nån gång (jag är typen som nästa alltid lämnar en skvätt kvar i schampoflaskan för att jag köpt ett nytt schampo som är mycket mera spännande att testa. iofs har jag nog också 1-2 sorter som jag alltid har hemma. är jag månne något av en schampoholist?)
- skriva e-post
- titta på MacGyver på dvd

3. Snacks jag gillar.
Chips, salmiak, numera choklad och gårdagens favorit honungsrostade jordnötter, jättegott!

4. Städer jag bott i.
1979- 1999 Nykarleby
1999-2006 Åbo
våren 2003 Elgin, Skottland (tre månader)
2006-2007 Esse, Pedersöre (fast det är ju egentligen ingen stad)
2007-2008 Vasa (bara fem månader)
2008-> Esse, Pedersöre

5. Dessa vill jag veta mera om:
Alla som läser min blogg!

Önskelista II

Jag kan stryka nr. 2 från önskelistan! MJölkstockningen gav med sig igår på kvällen. Fick låna en elektrisk pump och så samarbetade Zacharias och åt duktigt. Skönt! Men jobbigt om det kommer igen.

Däremot hostar Zacke värre än igår, men ingen feber :-). Och annars är han ganska pigg. Men han och vi har sovit ganska dåligt i natt. Vem kan sova med en hostade baby som vänder och vrider på sig varannan minut bredvid sig? Ja, krasslig baby är inte skoj, men något man får leva med förstås. Och det är ju övergående. Nu ska vi ta en tupplur.

Önskelista

På min önskelista just nu:

1. Att Zacharias ska slippa sin hosta och inte bli mera förkyld än han redan är.

2. Att mjölkstockningen, den fjärde i ordningen på ungefär en månad, mirakulöst ska försvinna, eller i varje fall med hårt arbete.

3. Att jag ska få sova en hel natt.

4. Att få en prunkande, grönskande trädgård med massor av vackra blommor, en fruktträdgård, syrenhäck och en snöbollsbuske.

För bara ett par dagar sen existerade inte 1:an och 2:an, men nu gör de det. Jag befarar dessutom att denna mjölkstockning är av det värre slaget och enkelt kan utvecklas till inflammation. Suck. Ska jag kasta in handduken och sluta amma?

Tillbaka!

Nu har vi fått internet kopplat, så nu är vi delaktiga i Det Stora Cyberspace igen. Det finns hur mycket som helst jag kunde blogga om, men jag tror det får komma efterhand. Vad är det viktigaste som hänt denna månad jag varit mer eller mindre borta från internetsurfandets vågor? Förstås att vi flyttat tillbaka till Esse, men det visste ni ju. Igår fick vi ett lass möbler från ikea = kaos i vardagsrummet. Men det kommer att bli bra. Jag har börjat prenumerera på tidningen Vauva, fick första numret idag. Jag väntar också på första numret av Hus&Hem. Vaddå falla offer för direktreklam? ;-) Korvsoppan kokar på spisen och Kennet kommer hem från jobbet när som helst. Zacharias sover sin sköna eftermiddagslur. Så jag kan bara säga att jag har världens bästa liv just nu! Ja, inte för att Zacharias sover, utan för att han sover just nu och annars är så glad och snäll. :-) Och för att Kennet kommer hem, förstås!

Flytt!

Vi har flyttat! Det blev en riktig expressflytt och för tillfället saknar vi internetanslutning, bloggar nu hos min snälla svägerska. Det får bli mera om vårt liv på landet framöver, bara vi återkommer till cybervärlden. När det blir är för tillfället osäkert, men det är inte helt fel att ha en paus från surfandet. Jag inser i varje fall att jag sitter på tok för mycket framför datorn.

Hur som haver så är vi nu tillbaka i Esse och orsaken till flytten är att Kennet fått jobb i Jakobstad.

Hejssvejs!

Vinterringar

Vi har ännu vinterringar på bilen. Vi hade tänkt byta förra gången vi var i Esse, där sommarringarna finns, men så överraskades vi av enormt snöfall, så vi lät bli. Men nästan genast vi kom till Vasa så kändes det för mig nästan olustigt att köra omkring med vinterringar på totalt snö- och isfria vägar och +8 grader på mätaren. Eller nåt i den stilen. Jag var faktiskt tvungen att kika på andra bilars ringar en dag vid Prisma och kunde till min lättnad konstatera att nog många andra åtminstone då ännu hade dubbar på ringarna. Men ändå. Vi ska nog snart byta.

Ps. Jag vet nog att det egentligen heter däck, men nästan alla jag känner pratar ju om bilringar, så varför inte skriva så också? Bilringar kan ju förresten vara nåt helt annat också...

Post

Varför kommer posten på så olika tider? Ibland har vi post i lådan redan kring 11 och ibland har den inte kommit kl. 14. Är det bara för att det en del dagar är mera post att sortera? För det kan väl inte ta längre tid att dela ut, även om mängden skulle vara större? Hmm...

Historiskt ögonblick

I söndags vände sig Zacharias för första gången från rygg till mage. Ögonblicket ägde rum hos mommo. Alla andra satt runt kaffebordet då han passade på att i all tysthet vända sig runt. Ingen av oss bevittnade händelsen och han har hittills inte gjort om det. Men nu har han alltså vänt sig och vilken glad mamma han har för det!

Potatis

Zacharias har börjat äta potatis. Nej, det är egentligen en överdrift. Han får smakportioner. Små portioner. Mycket små. Och det mesta kommer ut tillbaka. I snart två veckor har vi nästan dagligen försökt mata potatis i honom. I söndags var jag så glad, för då svalde han faktiskt ner lite. Annars brukar han mest leka med maten och spotta ut den tillbaka. Nån liten mängd brukar hållas i munnen så länge att den slinker ner när han sedan efter maten ammar. Men på söndagen svalde han alltså. Men säg den glädje som varar. Efter söndagen har han återgått till normalt bordsskick. Och jag säger att jag kommer att vara tvungen att amma honom tills han är 18. Kennet skrattar åt mig. Överväger starkt att prova med köpisbarnmat. Kanske det är mammas kokkonster som är fel? Och nog ska det ju erkännas: potatismos på vatten och bröstmjölk utan salt och smör är inte gott. Jag förstår honom. Kanske potatis blandat med morot skulle vara bättre? Eller majs?

Efterlängtad

På tisdag kväll var jag efterlängtad. Det är ganska länge sedan jag varit på vift utan man och barn eller en av dem. Men i tisdags var jag bjuden på Mary Kay-skönhetskväll. Det var riktigt trevligt och jag hoppas att jag lyckas fortsätta sköta lite bättre om min hy. Men det var ju inte det jag skulle blogga om nu. Kennet var förstås hemma med Zacharias. Jag hade färdigt tagit fram frusen mjölk ur frysen så att Kennet skulle kunna ge mat i flaska åt grabben. Men tror ni Zacharias åt ur flaskan? Nej. Han har gjort det förut, men nu var det bockstopp. Kennet ringde, lätt förtvivlad, och med en gallskrikande baby i bakgrunden hörde jag att det är dags att styra kosan hemåt och lämna skönhetsfixandet åt sitt öde. Ingen direkt fara, jag hade nog hunnit få min beskärda del av skönhet, men lite lessamt kändes det ändå. Då jag kom innanför dörren så möttes jag av mina pojkar, den ena halvsvettig och den andra med tårar i ögonen. Nog värmde det modershjärtat att vara så efterlängtad och visst var det härligt att Zacharias genast lugnade sig i min famn och sen ammade med glupande aptit. Men. Men. Det är ju inte det att jag skulle ha ett enormt behov av att ha egna aktiviteter som kräver att jag är borta från Zacharias över mattider. Det är inte så många gånger Kennet skött Zacharias själv och matat med flaska. Jag har helt enkelt inte behövt eller velat vara borta. Men det har känts bra att åtminstone ha möjligheten. Det insåg jag speciellt nu då den möjligheten inte längre finns. Nog ska vi prova igen, men jag kommer ju att vara förberedd på att avbryta vad jag nu håller på med och rusa hem för att mata. Som tur är så är det inte så länge till som grabben är så beroende av mig. Snart börjar han ju äta gröt och sånt och så kommer han ju att klara sig utan mig mycket längre stunder. Men tills dess så kommer jag att känna mig mer eller mindre bunden. Och kanske efterlängtad ibland.

Babyvakt

Vår babyvakt beter sig konstigt. Ett fungerande larm slår ju av då det är tyst i vagnen, d.v.s. mottagardelen är tyst då det är tyst i barnvagnen eller var man nu har det. En längre tid har vår babyvakt inte tystnat alls utan sänder hela tiden. Påföljden blir att mottagardelen hela tiden brusar lite smått. Ibland mer och ibland mindre, beroende på var man har den. I Esse för ett par veckor sen var den plötsligt helt vanlig igen. Men nu brusar det som bara den igen. Suck. Som tur är påverkas inte själva funktionen alls. Jag har inte en enda gång behövt fundera om Zacke är vaken eller sover. Det hörs nämligen ljudligt i vakten om han vaknar. Månne man borde köpa en ny?

Äntligen fredag!

Ja, äntligen har denna efterlängtade dag kommit. Kennet har jobbat MYCKET övertid den senaste tiden. Den här veckan alldeles speciellt mycket, tror att han tidigast kommit hem kl. 19.30 och det var i tisdags. En kväll kom han hem efter 22. Då hade Zacke redan somnat, så den kvällen träffades inte far och son alls. Hmpf. Kennets chef, eller vem det nu är som hållit i detta projekt som stulit min man från mig, har verkligen inte riktigt färdighet att tidsplanera. Jag hoppas innerligt att dylika tidskrävande och övertidskrävande projekt lyser med sin frånvaro i framtiden. Idag borde projektet vara avslutat, så nu ikväll får jag förhoppningsvis Kennet tillbaka :-). Gäster får vi också ikväll. Det ska bli skoj!

Fotografier

I början av veckan fick vi framkallade bilder på posten. Ca. 200 stycken. Det betyder att jag har fritidssysselsättning för ganska lång tid framöver, om jag bara, bara orkar ta itu med det. En liten del av hjärnan viskar dessutom att föregående sändning foton förvisso är inklistrade i album, men saknar bildtexter. Så jag borde skriva bildtexter och klistra in nya foton. Är det nån annan än jag som gör likadant, d.v.s. framkallar massor av bilder på en gång för att sen frenetiskt klistra in dem i album och vara småirriterad över att högen med oinklistrade bilder aldrig verkar ta slut? Eller är du den typen som helt enkelt inte klistrar in foton i album överhuvudtaget?
Kanske jag ska klippa in ett par exempel på vad vi framkallade. Förresten så tänker jag inte sätta in bilder på Zacharias hit på bloggen, om nån är nyfiken på hur han ser ut nuförtiden så går det bra att maila på kntallgren@gmail.com så skickar jag bild per e-post istället.


Netta och Zachariaspå sparktur i Esse.

Sömnproblem

Zacharias strular med sömnen. Igår sov han en timme på förmiddagen och en timme på seneftermiddagen. Igår somnade han kring 22 och vaknade före sju. Däremellan har han ätit ett par gånger och gnällt uppskattningsvis tusen gånger. Resultatet är en gnällig gosse och en gnällig mamma med kort stubin. En utomordentligt dålig kombination. Men man kan ju inte bli arg på en baby. Han kan ju inte rå för att han sover dåligt. Antagligen beror det hela på att han är lite snuvig. Stackarn. Nu sover han i alla fall sin första dagssömn. Hoppas att han sover tre turer idag så kanske det går lite bättre. Konstaterade för mig själv att om jag hade hormoner som hjälpte mig att sova bara korta knyckar då Zacharias var nyfödd utan att bli fullständigt döslut, så finns det inte ett spår kvar av de hormonerna nu längre. Men nog är vår gosse den allra härligaste ändå :-).

Boknörd

Inspirerad av Mia har jag gjort ett boknördstest. Kul! Här är resultatet:

Purédebut

Idag har Zacharias ätit puré för första gången i sitt liv. Ja, det är det första han ätit i matväg förutom bröstmjölk, undantaget en morot som han fick suga på förra veckan, men den räknar jag inte riktigt med, för allt han kan ha fått i sig av den är väl yttepyttelite morotssaft. Purédebuten kom med plommonpuré p.g.a. diverse magproblem: han har inte kakkat sen i torsdags och det är väldigt länge sen för att vara Zacharias. Så få se nu om plommonen har nån effekt. Inte var det ju mycket han fick i sig, kanske en tesked och inte var det så värst populärt, men kanske det ger utslag på hans lilla oförstörda mage. Det hela finns dokumenterat på film (med digikameran, utan ljud) då barnafadern är på jobb och inte kunde beskåda händelsen. Det kändes inte riktigt vettigt att ge plommon på kvällen, ifall det resulterar i kakkarumba. Hellre tar man en sån på dagen än på natten.

Tråkigt

Jag har tråkigt och jag är rastlös. Zacharias trivs inte på golvet idag, vilket han i allmänhet gör. Vädret är gråmulet. Ingen rolig post idag. Kyrkpressen ska jag snart läsa. Kanske det står nåt inspirerande där, men jag betvivlar. Kyrkan bara bråkar ju nuförtiden. Nu verkar det vara matdags för sonalyckan.

Änglabarn

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Familjelivs diskussionsforums avdelning för änglabarn, d.v.s. barn som dött i magen eller som små. Tårarna har trillat. Jag hoppas och önskar att vi aldrig kommer att mista ett barn! Och ingen annan heller. Det måste ju vara något av det värsta som kan hända. Min egen lillasyster föddes för tidigt och dog, men det är tyvärr inget som jag pratat desto mera om med mamma. Jag var själv åtta år när det hände, men kommer inte ihåg just något av det. Jag funderade en del på det då jag själv väntade Zacharias, men jag ville inte veta i vilken graviditetsvecka Katarina föddes. Men kanske jag borde fråga nu. Nu ska jag titta till vår sovande son. Man blir ju lätt lite paranoid när man läser om plötslig spädbarnsdöd.

Lindex-kuponger

Jag vill ha Lindex rabattkuponger! Jag är på fruktansvärt shoppinghumör, men för snål för att köpa babykläder utan rabattkupong. Lindex har ju helt ljuvliga babykläder i retrostil just nu. Till Kappahl har jag flera kuponger, men de har inte lika fina kläder. Och annars tycker jag att det ploppar in Lindex-kuponger mest varje vecka, men inte just nu när jag absolut vill ha! Vaddå girig?!

Solsken

Idag har solen strålat från en klarblå himmel i Vasa. Det är fantastiskt vad glad jag blir av solen! Jag och Zacharias tog oss en eftermiddagspromenad i grannskapet. Sen fick han sova färdigt på terassen och jag fick lite egentid :-). Jag lyckades faktiskt skriva ett brev åt en av de mycket få brevvänner jag fortfarande har kvar. Jag upptäckte att jag har grava luckor i mitt engelska språk då det gäller att berätta om barnafödande. Jag saknar svensk-engelsk ordbok, men med Wikipedias hjälp gick det bra ändå. Nu bara måste jag ha ett chokladkex! Jag har mera s.k. cravings som ammande mor än som gravid kvinna.

Turné i norra Österbotten

Zacharias och jag har haft lite sportlov på tumanhand. I början av veckan var vi och hälsade på både fammo, faffa, mommo, gamlamommo och moster, Ja, faster fick också en snabbvisit, men den var väldigt snabb. Zacharias sov också sin första natt hos mommo, tillsammans med mig. Men nu är vi tillbaka i Vasa och det är nog ganska skönt. Det märks att grabben blivit större och påverkas mera av det som är runtomkring. Igår blev hans sovtider lite upp-och-ner, vilket resulterade i att han åt helt konstiga tider i natt och vaknade tidigare än vanligt. Nu sover han sin förmiddagslur, men senare än han brukar. Nåja, jag tar hellre en och annan konstig natt än sitter hemma och ugglar hela tiden. Så länge pojken ser ut att må bra så kommer vi nog att hälsa på våra släktingar då och då. Jag tror förresten att jag också ska ta mig en liten tupplur nu.

Nya gardiner

Vi har nya gardiner i stugköket! Snart börjar vårt hem vara i ordning. Det är väl på tiden, vi har ju snart bott här i tre månader. En matta önskar vi ännu på golvet framför den röda ikea-soffan, men det kan nog ta ett tag innan vi hittar den rätta. Nu vill vi bara ha gäster som kan beundra våra nya inredningsdetaljer ;-). Här kommer en bild på gardinerna som är beställda från det eminenta postorderföretaget Ellos :-).



Vi har de vita gardinerna med svart mönster.

Harry Potter

Jag har läst sjunde och sista boken i serien om Harry Potter. Det var gastkramande, fascinerande och fängslande. Bitvis överraskande och bitvis förutsägbart. I boken finns en några sidor lång epilog - situationen 19 år senare. Jag har tudelade känslor inför denna epilog. En del av mig tycker att den är hemskt onödig att ha med, varför inte lämna lite åt läsarens fantasi? En annan del av mig älskar att få veta vad som hände sen. Därför blev jag glatt överraskad då jag upptäckte att det finns en Harry Potter-wikipedia. Det visade sig att J.K.Rowling har funderat ut en massa kring karaktärerna som inte finns med i böckerna. Och långt mera om vad som hände sen än vad som finns med i epilogen. Jag kan ju inte låta bli att tycka om det. Måste utfärda en varning dock, Harry-wiki är full av spoilers. Så om du inte vill veta hur det går för Harry så håll dig borta därifrån. J.K.Rowling lär ha sagt att hon inte kommer att skriva fler Potter-relaterade böcker, men jag undrar jag...

Magafari...

...hade jag igår. Vaknade på natten och mådde lite illa. Zacharias var också vaken och jag ammade honom. Sen hann jag bara sätta ner honom i sängen så var det bara att snällt uppsöka toaletten. Min man är av den modiga sorten så han kom och höll mig för pannan. Måste erkänna att jag inte skulle klara av att göra samma för honom. Urk! Jag verkligen hatar att spy. Sällan får jag magafari, är nog rätt många år sen jag hade det sist. Jag har av andra orsaker (matförgiftning, förlossning) spytt några gånger de senaste två åren, men det är inte samma sak. Igår levde jag på guljaffa, naturell joghurt och blåbärssoppa, som Kennet kokade på kvällen. Nu känner jag mig i form igen, om än lite trött och malaken.

IKEA

Förra veckan fick vi möbler som vi beställt från Ikea. Vi hade länge sett fram emot att få våra saker och främst då soffan. Vi sökte rätt länge en soffa i Vasas djungel av möbelaffärer, men bestämde oss till sist för en KLIPPAN soffa från Ikea. Efter många om och men fick vi fram beställningen och allt var frid och fröjd. På torsdag kväll kom leveransen och vi packade glada upp soffan ur förpackningen och började montera ihop den. Och då märkte vi att skivan under ett av armstöden var sprucken. Det blev en liten besvikelse och ett samtal till kundtjänsten som meddelade att vi får en ny, förhoppningsvis, hel soffa. Kennet som ju är en händig karl, vilket flertalet av våra vänner kan intyga, tyckte nog att vi kunde reparera den själva, men min åsikt är att har man köpt en ny möbel så ska den åtminstone vara hel från början. Om man sedan använder en möbel så att den går sönder, ja, det är en annan sak.

Förutom en soffa köpte vi också en fotpall, två hyllor, några rullgardiner och en del småsaker. Och vi är nöjda. Jag klipper in en bild på den aktuella soffan.

Dop

Igår döptes Zacharias i Esse. Allt gick riktigt bra. Vi var ungefär 20 personer. Zacharias var lite lessen under själva ceremonin, troligtvis hade han hunnit bli lite för trött. Jag och Kennet turades om att hålla honom och trösta. Inte gallskrek han hela tiden, men lite smågnällig var han s.g.s. hela tiden, utom då prästen skvättade vatten på hans huvud. Då var han tyst. Han fick många presenter, som vi inte ännu har öppnat. Det blev ingen tid till det igår och nu vill jag vänta tills Kennet kommer från jobbet så vi kan öppna tillsammans. Jag tyckte inte att jag stressade så värst mycket före dopet, men idag är jag nog väldigt mycket "dagen efter". Lyckligtvis så verkar Zacharias också vara det, så vi har sovit bredvid varandra i dubbelsängen ett par timmar nu på dagen. Skönt! Gossens namn är förresten Zacharias John-Erik. Vi har haft det på klart länge. John är pappas mellannamn och Erik är Kennets pappas mellannamn. Vi brukar lite skoja om att Mr. Z´s namn hintar om lämpligt yrke. Zacharias i Bibeln var ju överstepräst och pappa till Johannes Döparen. John Vikström var ju både biskop och ärkebiskop och Erik Vikström biskop. Så kanske vår Z också blir präst? :-) Han är förresten också släkt med biskoparna.

Tygblöjor och spytrasor

Tänk att man kan bli fascinerad av tygblöjor. Det har nämligen jag blivit! Det finns ju MASSOR av olika typer av tygblöjor. Vi använder tygblöjor åt Zacharias, mest helt vanliga traditionella blöjdukar (eller harso som det heter på finska, bra ord!) som man viker och sätter på med hjälp av ett blöjskal. Då jag själv var liten så var det plastsnibbar som man satte fast tygblöjorna med, men de är nog ett minne blott. Nu finns blöjskal i alla möjliga färger, med figurer eller utan. Vi har också några formsydda flanellblöjor. De är trevliga att ha då man absolut inte orkar vika en blöjduk. För att skilja blöjdukarna från spytrasor så inhandlade jag fyra stycken blöjdukar med figurer på och de använder vi bara till att torka spyttor med. För en liten stund sen surfade jag på nätet och upptäckte att det finns massor av andra mönstrade blöjdukar också. Vill ha! Ska förresten sätta in ett foto på en del av vårt flergångsblöjsförråd.



Överst vikt blöjduk, nere till vänster formsydd flanellblöja, mitten nere blöjduk med mönster, till höger två blöjskal.

Läslust

Jag har börjat läsa igen! De senaste åren har mitt litteraturintresse fått ta ett steg tillbaka för andra saker i livet, men nu tror jag bestämt att jag hittat tillbaka. Inte för att jag nånsin slutat läsa helt, men betydligt mindre har det blivit ett bra tag nu. Förra veckan läste jag en bok jag fick i födelsedagspresent i höstas, "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern, en för mig helt okänd författare. Den går nog under genren chicklitt och var minst sagt förutsägbar. Uppiggande var dessbättre sättet den var skriven på. Hela boken, förutom epilogen, bestod av mail, brev, sms, vykort, post-it-lappar o.s.v. Via dessa fick man veta vad som hände i huvudpersonernas liv. Ganska intressant. Nu läser jag min juklappsbok, "Det blod som spillts" av Åsa Larsson. Även hon är en helt ny författare för mig. Få se om jag börjar sluka kriminalromaner igen nu då :-). Har månne Leena Lehtolainen gett ut nån ny bok på senaste tiden? Eller Henning Mankell? Men av de båda ska det vara kriminalroman och ingenting annat. Bokrean tycks också vara på gång, kanske jag hinner sticka mig in i nån bokhandel i slutet av veckan. Under studietiden i Åbo var Akademiska bokhandelns bokrea absolut ett måste, även om jag inte var precis lika entusiastisk som Mia, som åtminstone nåt år steg tidigt upp på morgonen då rean började och knallade till Akademen då de öppnade, vilket brukar vara tidigare än normalt.

Bröstinflammation

Ja, så sitter jag här med bröstinflammation. Jag kan ju inte låta bli att fråga mig varför jag ska drabbas av alla möjliga komplikationer med ammandet. Först får jag pumpa på BB för att pojken inte orkar äta så bra själv. Sen gör det ont att amma i minst två veckor, bara för att hela paketet är så ömt. Och när det väl reder upp sig så får vi torsk. Och när den blivit bra, tadaaa, bröstinflammation! Fattar inte riktigt hur jag lyckades drabbas av det. Jag har varit så försiktig med att inte bli kall. Men ändå så slog inflammationen till med kraft igår mot kvällen, ganska ampert dessutom. Och idag har jag och Zacharias varit en sväng till jouren. Jag fick antibiotika. Så nu knaprar jag piller. Hoppas att febern ger med sig snart. Jag blir ju så trött.

V.V.V70

Varför Volvo V70? Det har jag frågat mig x antal gånger. Volvo V70 är en bil som ofta ses i trafiken, en stor bil av farmarmodell. Volvo V70 är också en bil med ett saftigt pris. Jag har nångång nånstans (var det kanske på aftonbladet.se?) läst att Volvo V70 är Sveriges populäraste bil hos barnfamiljer, men att bilen är alldeles för dyr för att köpa splitterny, för en familj då. Därför är det businessnubbar som köper nya V70:n för att sedan sälja dem begagnade till barnfamiljen. Hmm... varför vill man ha just en sån bil då? Vad är det som gör V70:n så attraktiv? Varför vill man ha en bil som drar rysligt mycket bensin? Som är svårparkerad (jag tycker att stora farmarbilar är en mardröm att parkera, förutom på stormarketarnas familjeplatser) och dessutom rätt så oestetisk (okej, det där är en subjektiv åsikt). Jag har inga svar, bara frågor. För själv skulle jag aldrig vilja ha en Volvo V70. Ingen annan Volvo heller för den delen :-).

Leendet

Zacharias har lärt sig att le! Egentligen log han redan på BB, men det var inte direkt ett socialt leende. Sedan ett par veckor har vi då och då fått leenden besvarade och nu har det riktigt lossnat för gossen och han ler dagligen upprepade gånger. Idag lyckades jag till och med fånga leendet på bild. Fast de blev bara suddiga bilder. Men ändå.

Gårdagens rådgivningsbesök gick riktigt bra. Det var tvåmånaderskontroll, trots att grabben blir två månader först på söndag. Två månader betyder läkarkontroll. Allt var bra med killen. Han slog hälsovårdaren med häpnad (min tolkning!) genom att ha gått upp 500 g på två veckor och totalt ett kilo på en knapp månad. Han väger nu 4620 g, men är fortsättningsvis lättare än kusin T var då han föddes för snart nio år sedan...

Vi fortsätter att sova bra på nätterna. Nu har Zacharias överraskat med att sova ett pass på knappt 6 timmar tre nätter i rad. Hur många ska det vara för att räknas som rutin? Jag är dock nästan tröttare nu än då natten delades upp i flera kortare pass, vad beror det månne på?

I morgon ska jag på Oriflame-demo. Jag visste knappt att Oriflame ännu fanns, förknippar det med barndomen då mammas väninna sålde såna produkter. Ska bli intressant.

Stärkt immunförsvar

Jag hoppas att vår kille får ett starkt och bra immunförsvar. Är det inte så att man får det av förkylningar? Jag hoppas på det, för här är hela familjen mer eller mindre krassliga. Förkyldast är nog far i huset med snuva, ont i halsen och huvudvärk. Jag har klarat mig någorlunda med ont i halsen och en aning lindrig snuva och förstås den obligatoriska tröttheten - men den har jag ju hursomhelst konstant nuförtiden. Zacharias snörvlar. Men han är inte täppt i näsan, vilket ju är bra, annars kanske amningen inte skulle bli till något och då är det fara på taket, eftersom babysar snabbt blir uttorkade. Vi droppar koksaltdroppar och gör vårt bästa för att lilliz ska bli frisk snabbt. För övrigt så verkar han inte påverkas av sin snuva.

Sömnen har det bara blivit bättre med. I helgen i Esse sov Zacharias rätt så bra i vaggan. Lite nattande blev det nog, men senare än elva vakade han inte någon av nätterna - framsteg! Och trenden verkar hålla i sig. Två nätter här i Vasa har han somnat före halv elva och sovit ganska bra. Första natten sov han i spjälsängen men förra natten sov han bredvid mig. Men det var nog bara av egen lathet. I natt ska han nog läggas i egen säng.

Nu kom maken hem så vi ska äta. Ikväll blir det kycklingwok, mums! Har ni förresten tänkt på hur matvanor ändras? Vi äter definitivt helt annan mat än våra föräldrar. Men det förtjänar ett helt eget blogginlägg en annan gång.

Sömn

Vi sover inte så mycket här hos oss. I alla fall inte på nätterna. Zacharias har vänt dygnet fel väg och har sin mest vakna period mellan tio och ett på natten. I värsta fall somnar han inte förrän klockan tre. Kan man hjälpa en baby att vända dygnet rätt väg? Det återstår att se om det lyckas för oss. En del säger att det inte går förrän kring 3-4 månader, andra att det nog kan lyckas. Våra metoder hittills är att försöka låta bli att vara uppe med honom då han är vaken efter tio-elva på kvällen utan istället trösta honom i sängen, d.v.s. vår säng, för han sover med oss. Jag försöker också stiga upp klockan åtta på morgonen istället för att sova till tio-elva. Och på dagen försöker jag leka med Zacharias och kvällstid inte låta honom sova riktigt långa stunder. Vårt "vända dygnet"-projekt har pågått två nätter nu och hittills har väl resultaten inte varit så lysande, men det är kanske för ambitiöst att förvänta sig resultat så snabbt. Kennet har dessa två nätter sovit i bäddsoffan i ett försök att åtminstone en av oss ska få sova någorlunda ordentligt. Han ska ju trots allt orka jobba också. Jag har ju helt andra möjligheter att vila på dagen. Men i helgen blir det min tur att sova och Kennets tur att vaka med Zacharias. Visst måste ju grabben få amma mellan varven, men det ska bli skönt för mig att få sova lite mera.

Imorgon far vi förresten till Esse över helgen. Jag stannar faktiskt ända till tisdag, för jag ska till mödrapoli på efterundersökning. Vi hoppas på en skön helg hemma!

Jullov

Nu har vi jullov, om man kan ha det när man är mammaledig respektive arbetstagare. Imorgon packar vi Zacharias i bilen och kör hem till Esse. Vi stannar norröver drygt en vecka och firar jul i Esse och Nykarleby. Det ska bli skönt.

Tack till alla som skickat julkort och presenter åt Zacharias. Vi har inte riktigt haft någon energi till att fixa julkort i och med flytten. En bunt "adressen ändras"-kort fick vi iväg häromdagen. Men de som har skickat post till gamla adressen behöver inte oroa sig. Dels har vi eftersändning och dels finns vår postlåda i Esse kvar och Kennets föräldrar ser nog till att plocka in eventuell post. Praktiskt att flytta och ändå ha sin gamla bostad kvar :-). Ja, för så är det. Vi har kvar saker i vår del av Kennets föräldrars hus och kan övernatta där närhelst vi känner för det.

Nu passar jag på att önska alla besökare EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! Jag återkommer efter julfirandet.

Ny dammsugare

Det har vi köpt idag. Jag och Kennet var på tumis till både Gigantti och Prisma. Zacharias blev ompysslad av faffa och fammo. Ja, vi blev också lite ompysslade då snälla svärmor diskade efter både lunch och middag. Det här var alltså första gången jag gick längre bort än några meter från Zacharias. Utmaning! Gossen hade naturligtvis sovit hela tiden vi var borta, vilket handlade om ca 1,5 h. Och jag som hade samvetskval för att jag lämnade honom och såg för min inre syn hur han skrek och skrek och fammo och faffa förtvivlat gjorde allt för att lugna ner honom. Ja, ja, det är väl som det ska vara.

Dammsugare, ja. Vi köpte en blå maskin av märket Miele. Kennet har just packat upp den och förundrat sig över den enorma sugeffekt den har. Den är av en helt annan kaliber än vår gamla dammsugare, som fått pension i Esse. Nu finns det dessvärre ingen anledning till att inte städa vår bostad. Hmm...

Nu ska vi se om jag lyckas ladda upp en bild på Zacharias. Det fungerade ju inte för nån dag sen. Plockar också in en bild från förlossningen, en liten stund före Zacharias föddes. Apparaten jag har på magen är en ctg-apparat. :-).





Zacharias!

Bara två veckor

Ja, det blev bara två veckor utan internet, inte en månad som planerat var. Det är bara att konstatera att livet är så mycket lättare med internetuppkoppling. Jag är ju en flitig besökare på familjeliv.se, men det var inte egentligen det jag saknade mest med att vara utan internet. Nej, det jag saknade var den informationskälla internet är. Vi har ju flyttat till Vasa nu, bor här sedan förra lördagen, så knappt en vecka. Till en början hade jag ingen karta så jag visste inte riktigt var jag befann mig rent geografiskt. Jag kunde heller inte söka information om aktiviteter för småbarnsföräldrar. Och dessa två saker visade sig vara jätteviktiga för mig. Jag är som person en planerande typ. Jag vill kunna planera mitt liv och också kunna placera mig själv i ett sammanhang. Och då jag inte riktigt kunde det så mådde jag inte så bra. Att det sedan var i kombination med att just ha fött barn och flyttat - ja, då blir det som det blir. Om man dessutom lägger till att sonen varit lite gnällig och gråtig, speciellt sena kvällar så är det kanske inte så svårt att förstå att det inte riktigt varit nån dans på rosor den senaste veckan. Men allt tar sig. Gossen är något lugnare. kanske hjälper Rela-dropparna han får mot magknipet. Förra natten överraskade han med att sova fem timmar i sträck, äta och sen sova tre timmar till. Lyx för mamma! Och nu är alltså datorn kopplad till internet igen så just nu känns livet inte så illa. Trots att jag fortfarande inte kan röra på mig särskilt mycket. i bemärkselsen gå på stan, handla mat o.s.v. Sånt jag saknar. För såna aktiviteter måste nog grabben växa till sig lite.

Vår lilla pojke ska förresten heta Zacharias. Ännu är inte datum för dop spikat och faddrar ska vi också fundera på. Det är svårt! Vi har så många fina personer omkring oss som skulle passa som faddrar, men det är väl begränsat hur många faddrar ett barn får ha.

Nu kommer snart Kennet hem från jobbet och har med sig en kollega. Makaronilådan väntar i ugnen, vi ska äta middag. Men antagligen vaknar Zacharias precis när jag ska äta, det brukar han nämligen göra och då är han förstås vrålhungrig och måste få mat först :-) Hmm, skulle klippa in en bild på Zacharias, men det funkar inte. En annan gång.

Utan internet

Vi är utan internet. Vi sa upp anslutningen i Esse från 30.11, men trodde att vi åtminstone skulle ha kvar anslutningen på dagen då i fredags, men icke. JNT tog sin chans och stängde av nätet för oss redan på förmiddagen, vilket resulterade i att jag inte hann skriva blogginlägg och meddela att jag kommer att vara borta från cyberspace en hel månad. Ja, just det, vi får internet i Vasa från januari. Eller, rättare sagt ska vi beställa från då, när man får det att funka är väl en annan femma.
Just nu lånar jag grannens dator, vi är på långutfärd med sonen, gick ca 50 m :-).
Återkommer nästa år!

Föräldrar!

Tisdagen den 20 november 2007 kl. 00.55 föddes vår son. Han vägde 3360g och var 49 cm lång. Förlossningen gick snabbt. Jag började känna av mensvärk kring åtta-halv nio på kvällen. Det fortsatte med oregelbundna sammandragningar. Kennet ringde till bb och frågade om vi borde komma in och vi var nog välkomna. Jag tyckte vi kunde avvakta lite, sammandragningar ska ju vara regelbundna och jättesjuka... Ungefär kl. 23 gick vattnet och jag spydde (yäk!). Då for vi till bb. Resan var inte så värst angenäm, hade täta sammandragningar hela vägen. Vi kom in 00.15 och då var jag öppen 8 cm!!! Det var bara att knalla till förlossningssalen och klättra upp i sängen. Ett par sammandragningar till och det blev dags att dra andan före krystandet. Ja, 00.55 kom han då ut, jättefin! Jag sprack ganska rejält, läkare tillkallades för barnmorskan ville inte sy själv. Men nu är det nog okej, jag kan sitta på vanliga stolar.

Ikväll har vi då kommit hem efter en strapatsrik vecka på bb. Lillen lyckades dra på sig en infektion och måste vara några dagar på barnavdelningen och få antibiotika. Det blev lite kämpigt, för man vill ju helst ha sin baby hos sig och att allt ska vara bra. Nu mår vi hur som helst riktigt bra.

Nu ska jag sköta vårt barn! Han låter lite missnöjd, är säkert påverkad av miljöombytet. Det är kanske inte så lätt att lämna trygga bb med två nybörjarföräldrar.

Uppdatering

I lördags förde vi första flyttlasset till Vasa. Det var riktigt skoj! Jag blev mycket förtjust i lägenheten. Kennet däremot tyckte att den var lite väl stor. Vi kommer ju att ha sovrum, kombinerat arbetsrum/tv-rum/gästrum och stugkök. Jag har förstått att stugkök för många är ett obekant uttryck. I vår lägenhet innebär det i princip att det finns ett rum som fungerar som vardagsrum/matsal med en avdelad köksdel. Typ. Matbordet står i själva rummet och köksskåpen är lite skilt för sig. Kort presentation av lägenheten: Man kommer in i lägenheten, i ett vindfång, fortsätter in i tamburen. Till vänster finns badrum och bastu. Om man fortsätter rakt fram så kommer man till köksdelen. Till vänster finns trappan upp. Under trappan finns skafferi, kylskåp och en liten köksbänk med överskåp. Man skulle kunna ha ett par barstolar vid köksbänken :-). På motsatta vägg sett från trappen finns mera köksskåp, diskbänk och spis. Den väggen har man alltså på sin högra sida om man går rakt fram när man kommit in i lägenheten. Fortsätter man ännu längre in kommer man till rummet som fungerar som både vardagsrum och matsal. Typ. På andra våningen finns två sovrum (ja, ett blir ju arbetsrum), lika stora, en liten wc och en garderob. Nästa flyttlass blir nog efter att babyn har fötts.

Babyn kanske tittar ut snart *hoppas*. Förra natten gick slemproppen. Idag har jag eventullt läckt lite fostervatten (eller så är det bara mera av slemproppen, svårt att säga). Har just inga sammandragningar och inga som gör ont. Lite, lite molvärk tror jag att jag har mellan varven, men inget alarmerande. Väntar på att det liksom ska hända lite mera, nåt som gör ont, eller ordentlig vattenavgång eller nåt. Knepigt, det här med kroppen, tror att jag analyserar och funderar och känner efter för mycket. Kennet hade planerat vara över natten i Vasa, men han kommer nog hem iaf. Det känns tryggare så.

Nu ska jag sticka vidare på babyutstyrseln. Koftan är bara att sy ihop och mössan ska få öronlappar. Byxor misstänker jag att jag inte hinner sticka färdigt... :-)

ctg

Igår fick jag vara med om något nytt. Det var med blandade känslor, minst sagt. Det började med ett vanligt rådgivningsbesök. Allt såg som vanligt bra ut, tills hälsovårdaren lyssnade på babyns hjärtljud. De var för höga. Jag var tvungen att ligga länge på britsen, både på rygg och på sida. Men hjärtljuden var fortsättningsvis höga, låg kring 170-185. De borde vara nånstans mellan 110 och 170. Tidigare har de varit ungefär mellan 140 och 160. Så jag blev skickad till mödrapoli i stan på en ctg-kurva. Och just igår var både svärmor och svärfar borta och Kennet förstås i Vasa på jobb. Så det blev min svägerska som fick köra mig till stan. En ctg-apparat mäter babyns hjärtljud, rörelser och sammandragningar. Barnmorskorna på mödrapoli var jättesnälla. Jag fick läsa tidning sålänge jag låg på en brits. Och allt såg bra ut. Babyns hjärtljud hade lugnat sig, rörelserna var ok och jag hade inga sammandragningar. Visst var det skönt att allt var bra med babyn, samtidigt som det skulle ha varit kul om förlossningen satt igång. Lite krisartat blev det dock för jag försökte förstås ringa åt Kennet och berätta vad som händer, men akkun i hans telefon hade tagit slut och han hade ingen laddare med sig. Så jag fick ingen kontakt med honom. Det var ju ingen panik sist och slutligen, men jag hann ju tänka många "tänk om...". Det visade sig sen att han haft världens jobbigaste dag på jobbet och också gått omkring och oroat sig att nåt händer då han inte kan ringa. Ja, ja, skönt att den dagen är förbi.

Nu är jag här hemma och pysslar på som vanligt. Har inga desto vidlyftigare planer. Tvättar kläder. Ska sticka lite. Packa första flyttlådan. Vänta på att babyn kommer. Lite sånt.

Besök

Idag får jag besök! Det ska bli så kul! Det börjar liksom kännas lite halvtråkigt att bara vara hemma och inte slippa nånstans. Kennet har ju bilen i Vasa, så jag förflyttar mig just inte längre än till bybutiken eller rådgivningen. Visst finns det alltid saker man kan göra, men ibland skulle det vara skönt att fara till stan på café eller hälsa på nån. Nu kommer mina gäster!!

Morötter m.m.

Idag har vi äntligen fått upp våra morötter! Två ämbar fulla med korta & tjocka, korta & smala och långa & tjocka morötter står i källaren. Och jag har gräftat och stått i. Jorden var ganska våt och lerig så det gick inte så bra att bara dra i blasten. Men några desto mera tecken på en närmande förlossning har jag förstås inte. Däremot ett foto på en speciell morot.



Igår fick vi avklarat julklappshandel, skönt! Vi avnjöt lunch på Pedrinas och det var SÅ GOTT! Pedrinas är numera överst på min lista av favoritrestauranger.

Slänger in ett par bilder till här. Kennet tog så fina bilder av Granat för nån vecka sen och så är det väl på sin plats att visa en bild av Netta gravid också. Bilden är tagen för två veckor sedan, men jag ser ungefär lika ut ännu.





Nu säger Kennet att han vill bada bastu, han har varit på länk. Undrar om jag också ska göra det, bada bastu alltså, inte länka. Vi bastade faktiskt igår kväll också. Hmm...

Dagens andra

Det blev städning. Jag har:
- dammat mattor
- dammsugit (också under sängen!)
- torkat alla golv (fast inte under sängen, för jag orkade inte böja mig en gång till)
- rengjort brödrosten
- torkat av köksstolarna
- rengjort vedspisen
- skrubbat kring plattorna på elspisen (där var SÅ skitigt!)

Jag har inte:
-städat wc (orken tog slut)
- torkat damm (onödigt, bestämde jag)
- haft (onda) sammandragningar

Nog är det härligt med nystädade golv! Jag kan riktigt se hur de blänker :-). Nu har Kennet kommit hem också, så nu är det helgkänsla här hemma, skönt! Imorgon ska vi till Kokkola. Förhoppningsvis får vi undanstökat julklappshandeln för i år.

NU!

Nu är jag beredd! Nu får babyn på riktigt komma när som helst. För nu har jag skickat in min dogmatiktent. Jag hoppas att jag blir godkänd utan desto mera ansträngning, men det tror jag nog. Resonerar lite som så att läraren inte har hjärta att underkänna mig i det här skedet, även om det är långt ifrån den bästa hemtent jag gjort... Och jag HAR ansträngt mig och läst Luthers förklaringar till dopet och nattvarden och Augsburgska bekännelsen och lite annat.

En liten kommentar till pepparkaksbaket: Det blir nog goda pepparkakor med mammas recept om man bara kommer ihåg alla ingredienser, vilket jag gjorde på andra försöket.

Idag ska jag laga mera mat och frysa mera portioner. Funderar också på att dra igång en storstädning, eller i varje fall en vanlig veckostädning. Sedan funderar jag på om jag kanske skulle våga mig på att dra upp några morötter ur morotslandet. Vi har i alla fall plusgrader idag, så kanske det kunde lyckas. Det gör ju inget fast förlossningen går igång, för idag har jag gått 38 fulla veckor, vilket betyder att babyn räknas som fullgången :-).
Men jag vet inte om jag ska snuva Kennet på en ordentlig färdknäpp... ;-) Hmm...

Hemmafru

Haha, kom just på att jag numera borde kunna klassificeras som lyxhustru. Jag är hemma på dagarna och min man jobbar och försörjer mig :-). Fast det är inte helt sant, jag får ju faktiskt lön från mitt jobb ännu ett par månader. DET är lyx! Tänk så schysst staden är som ger mammalediga nästan tre hela månader med full lön. Sen blir det ju till att leva på FPA ett tag framöver, men det ska väl gå det med.

Förra fredagen var ju första dagen jag var på riktigt ledig, efter praktiken. Sen dess har jag hunnit med ganska mycket. Jag skriver på en hemtent i dogmatik. Har avverkat två av sex essäfrågor och är på god väg med den tredje och fjärde, även om ingenting är nedskrivet ännu, men jag vet lite ditåt vad jag ska flumma om. Hemtenter är sist och slutligen ganska tacksamma. De senaste dagarna har jag också bakat en citronkaka, en chokladkaka, kolakakor, jämtkakor, två drömtårtor och en dadelkaka. Idag har jag också konstaterat att det INTE går att baka pepparkakor med deg som man glömt sätta sirap i. Jag gjorde ett tappert försök att platta ut degen på en plåt, efter att ha insett att det omöjligt gick att kavla och ta ut pepparkakor. Men efter gräddning konstaterade jag att det smakade som osötad, torr... ja, jag vet inte riktigt vad det smakade som, men inte var det pepparkakor! Som tur är så hade jag mera ingredienser i skåpet så nu har jag ny pepparkaksdeg i kylskåpet. Imorgon bakar jag alltså pepparkakor.

Imorgon ska jag också till rådgivningen. Väntar mig inget nytt där. Möjligen kan jag lyckas ha socker i urinen igen, för jag har ätit ganska mycket gott nu (svårt att låta bli att smaka det man bakar), men det tar jag inte så hårt.

Nu ska jag gå och titta till köttfärslimpan jag har i ugnen. Undrar om man blir extra huslig såhär i slutet av graviditeten? Idag planerade jag vad jag ska hitta på i slutet av veckan. Jag kan inte baka så mycket mera nu (har ju nästan t.o.m. julbaket undanstökat), men laga mat och frysa in portioner skulle jag kunna göra :-).

Många trevliga nyheter

Idag har jag många trevliga nyheter att dela med mig av.

1. Vi har fått lägenhet!! Vi ska flytta till en liten radhuslägenhet i Vasa. Den är på 69 kvadrat i två våningar med två sovrum och stugkök, badrum, bastu, wc och klädskrubb. Jag har inte själv sett lägenheten, men Kennet var dit och tittade. Den ligger ca 3 km från Kennets jobb, ca 5-6 km utanför centrum och med skog utanför husknuten. Vi hoppas att både vi, Stubin och Granat ska trivas där.

2. Det är helg och Kennet är hemma. Han har varit borta sedan tisdag, så det känns extra skönt att få vara på samma ställe några dagar.

3. Stubin har blivit piggare. Han var riktigt hängig från morgon och ända till början av kvällen. Han åt ingenting, förrän jag mutade honom med skinka och burkkattmat (då åt han lite) och spydde slem i flera omgångar. Jag var beredd på att han blivit ordentligt sjuk och skulle dö inom några dagar. Jag blev verkligt orolig för vår kissemisse. Han sov nästan hela dagen. Men då Kennet kom hem så kom katten in (efter en halv timme ute) och då var han precis som vanligt igen. Kennet tror att Stubin saknat honom så mycket att han börjat må dåligt och att han därför blev i skick då Kennet kom hem igen :-).

4. Jag blev färdig med praktiken! Igår var jag sista dagen och idag skrev jag praktikrapport och skickade in den.

5. Babyn är ännu i magen och visar inga tecken på att komma ut. En vecka till skulle jag vilja ha det så, sen får babyn gärna komma ut, helst före den eventuella strejken. Men babysar (hur heter det egentligen i plural???) brukar ju komma då de själva vill och inte när blivande mammor vill.

Nu kommer jag inte på mera. Säkert har jag massor av mera att vara tacksam för, men nu behöver jag sova. Gonatt!

Grått och trist

Det regnar inte ute, men det är mulet och allmänt grått och trist. Humöret blir förstås inte bättre av att jag skriver på en praktikrapport och det går trögt. Jag har två dagar kvar av praktiken, förutom kvällens arbetspass. Jag känner mig som en utomordentligt dålig praktikant, för jag har ingen lust att engagera mig i nånting, jag vill bara, bara få undan praktiken. Men min handledare är nu inte heller så värst inspirerande. Vi ska nog ha en utvärdering på torsdag, hon måste bedöma min praktik. Tur att jag inte behöver ge siffror åt mig själv utan "bara" skriva en rapport med många olika delar som samhällsanalys, analys av församlingen, praktikplanens förverkligande, professionell utveckling o.s.v. o.s.v. Totalt ointressant för mig just nu. Men jag måste. Fattas bara att min lärare inte godkänner praktikrapporten sen...

Finns det nåt kul här i livet? Jo, Kennet har varit och sett på en radhuslägenhet i Vasa idag! Han ska skicka bilder åt mig ikväll. Vi pratade lite på dagen då han precis varit och tittat och han tyckte att det var en okej lägenhet, lite mindre än han föreställt sig och skicket inte det allra bästa, men omgivningen verkade bra. Inte så nära till stora vägar, innergård och lite skog. Så kanske kan våra katter också trivas där. Vi måste bestämma oss senast torsdag om vi vill ha lägenheten. Helst vill vi hyra från december, men vi måste kolla om det är möjligt.

Men nu tror jag att jag ska lägga mig på sängen ett tag, vila så jag orkar med kvällen. Praktikrapporten får nog vara tills imorgon. Kanske jag är mer inspirerad då.

En dag till...

...av praktiken avklarad, nästan. Jag har varit riktigt duktig idag och kategoriserat böcker i församlingens lilla bibliotek. Nu återstår bara att rada in dem i hyllor i rätt ordning och med rätta kategorierna inskrivna med blyerts på insidan av pärmarna. Men det ska jag och en civiltjänstgörare göra imorgon. Nu är det bara en vecka kvar av praktiken. Ska nog bli skönt när det är färdigt. Då kan jag i lugn och ro föda barn :-). På den fronten för övrigt intet nytt. I alla fall inget jag vet om. Vem vet vad som försiggår på insidan av magen.

Idag fick jag igen höra att jag har liten mage. Nästan vem än jag säger beräknat datum åt så är kommentaren undantagslöst nåt i stil med "Så snart, du är ju inte alls stor!". Men jag har vant mig och så är det skönt att inte vara klumpig. Jag måste bara komma ihåg att gå sakta så jag inte får sammandragningar. Så jag skrider fram på vägen till och från församlingsstugan.

Nu har jag bara en skolandakt att förbereda och sen har jag kvällen ledig. Hm, kanske jag ska läsa lite ur Augsburgska bekännelsen, eller rentav hela då. Tentlitteratur ska ju läsas om det ska bli nån tent skriven.

Chock

Igår fick jag en chock. Jag var på den obligatoriska läkarkontrollen som man går på i 36:e graviditetsveckan. Gynekolog H kom med beskedet att min livmoderhals har förkortats till 1,5 cm (som ogravid var den 4,5 cm) och mjuknat, samt att livmodermunnen öppnats 1,5 cm!!! Den ska visserligen öppnas till 10 cm förrän bebisen kan klämmas ut, men det är ovanligt att förtföderskor är så här mjuka och öppna i v. 36. Summasumarum så kan bebisen komma ut NÄRSOMHELST! Gulp. Jag ramlade nästan av gynekologbritsen. Enligt H är det sannolikt att bebisen föds före beräknad tid och att förlossningen går ganska snabbt. Men han påpekade nog att det finns såna som går omkring mjuka och öppna i flera veckor och ändå går övet tiden. Ska bli intressant att se hur det går för oss. Jag hoppas, hoppas att bebisen hålls kvar åtminstone en och en halv vecka, så att jag hinner få färdigt praktiken. Om det går. Som tur är så är det inte så tungt att praktisera som ungdomsarbetsledare. Inga tunga lyft och inga tidigar morgnar och dessutom en handledare som själv är gravid och också är beordrad att vila så mycket det går. I övrigt så såg allt bra ut med bebisen. Vikten beräknades till 2760g och det är tillräckligt för att jag ska få föda i Jakobstad, också om förlossningen sätter igång nu. Sorten är också säker till 100% och han hade inte ändrat sig från förra gången, vilken tur!

Rådgivningsbesöket idag bjöd, tack och lov, inte på några större överraskningar, annat än att ordinarie hälsovårdaren var borta. Blodtrycket var lågt. Vikten hade gått ner lite, inte så konstigt med sockerstrejken. Hb var högt, 140. Bebisens hjärta slog fint. Inget annat speciellt.

Nu ska jag gå och läsa lite om att föda barn, känner att jag behöver repetition :-). Ska ännu ikväll på praktik.

Vi ska flytta!

Nu börjar det nog vara så klart att jag officiellt kan berätta att vi ska flytta till Vasa. Kennet har fått jobb som design engineer (låter det inte snoffsigt?) på Citec, företaget där han varit på praktik. Vi är jätteglada att han fått jobb. Men vi är lessna för att flytta bort från Esse. Fast det passar ju ganska bra just nu, eftersom jag ska vara mammaledig. Och man får ju vara hemma tills barnet är tre år. Visserligen får vi ju onödigt långt till barnvaktshjälp, jämfört med vad vi skulle ha i Esse, men sist och slutligen så är inte vägen mellan Vasa och Esse/Nykarleby så hemskt lång. Annat skulle det ju vara om vi flyttade till Åbo eller Helsingfors eller nåt annat ställe mycket längre bort.

Just nu söker vi bostad. För tillfället lutar det åt radhus, men även egnahemshus är intressant. Utbudet på dylika bostäder på hyresmarknaden är väl inte riktigt stort, men vi tror nog att vi ska hitta nåt. Vasa stad har fina radhuslägenheter ganska nära Citec, så där har vi ett alternativ. Vi vet inte riktigt när vi ska flytta heller. Kennet trivs inte med att pendla, speciellt inte nu på hösten när det är mörkt på morgnarna och jag förstår honom. Men barn vill vi ju föda i Jakobstad. Hur gör man förresten då man ska byta rådgivning? Jag har ju gått till mödrarådgivningen i Esse. Är det bäst att byta sen när babyn är född? Och hur fungerar det då med hembesök och sånt? Ja, det är många saker att fundera på. Jag ska fråga imorgon då jag ska på nästa kontroll. På ultraljud ska jag om en timme, men jag tror inte att den gode H har svar på mina frågor i detta fall. Men han kan berätta om babyn har huvudet neråt, om mitt bäcken är tillräckligt stort för att föda barn och hur lång livmoderhalsen är just nu. Kanske kan han också ge svar på om man kan ha en sned livmoder. Jag tycker att min lutar mera åt höger sida. Åtminstone finns det mera baby på höger sida och det är bara på höger sida som det trycker på revbenen. Hmm, få se vad han har att säga.

Förresten, innan jag slutar, om just du som läser här, känner till nån ledig bostad i Vasa så får du gärna höra av dig!

Läger på Pörkenäs

Igår kom jag hem från ett miniläger på Pörkenäs. Det är en del av församlingspraktiken som jag håller på med just nu (fast idag är jag ledig). I lägret deltog 55 barn i åldern 12-13 år och vi var sex ledare. Och vi hade det bra! Jag har själv inte så värst stort intresse av att jobba med just den ålderns barn, men jag måste medge att vi hade ett fint läger och jag tror att det betydde mycket för en del av barnen. Det är ju så lätt för församlingarna att tappa bort barnen just där i skarvet mellan lågstadiet och högstadiet. Så jag applåderar de som kom på idén att satsa på 12-13-åringarna! Hmm... månne Gud hade ett finger med i spelet? Ett fint läger hade vi och att det var just på Pörkenäs gjorde det ännu bättre för min del. Jag kom fram till att det måste vara närmare tio år sedan jag varit på läger just där.

Mammaledig!

Nu är jag officiellt mammaledig! Idag har jag jobbat sista dagen, slutade lite tidigare för jag hade övertid att ta ut. Så nu har jag bara två veckor praktik i församlingen kvar och sen är det bara att vänta på att babyn ska titta ut. Känns skönt.

Nu ska jag sluta, för jag har besök av Kennets systerdotter.

Härlig dag...

...idag! Det var skönt att vara ute med barn på jobbet idag på eftermiddagen. Solen värmde så skönt och jag frös inte alls och behövde inte vara rädd att bli mera snuvig. Jag är nämligen fortfarande lite snuvig och hostig i sviterna efter senaste förkylning. Jag fick nog höra att det är nån seg förkylning som går nu och jag kan inget annat än hålla med. Totalt var jag borta en vecka från jobbet, men ännu idag, fjärde dagen på jobb och med helg emellan så snörvlar jag mellan varven. Antar att det bara är att gilla läget, som Ledin sku säga...

Idag har jag köpt nåt jag länge haft för avsikt att inhandla - vita tvättpåsar från Lindex. Alltså såna man stoppar bh:ar och annat smått i när man tvättar. Jag har länge haft en svart påse, men nu har jag även vit.

Ska också passa på att gratulera våra vänner M och C som fick en flicka i fredags! Förhoppningsvis en framtida lekkompis till vår krabat.

Förresten, om någon har fina namnförslag, både flick och pojk, så tar vi gärna del. Vi trodde ganska länge att vi hade på klart vad vår liten ska heta, men ju närmare förlossningen vi kommer, desto mer osäker blir speciellt jag. Och sen är det ju kul att höra vilka förslag som kommer :-).

Nu ska jag vila och läsa gårdagens tidning som av någon anledning blev oläst igår.

Envis förkylning

Japp, den är nog en riktig seg förkylning jag dragit på mig. Trots att jag inte har angina, kollade i fredags. I natt har jag dock hostat så det river i halsen och magen hoppar och sammandragningarna duggar tätt. Inte så skoj. Därför är jag hemma från jobbet ännu idag och imorgon. Undrar just när jag senast varit borta från jobb/skola en hel vecka. Visserligen var det ju helg emelllan, men ändå. Försöker kurerar mig genom att dricka massor, både varmt och kallt. Det lär ska vara bra.

Helgen var i alla fall fin. Obeskrivligt skönt att ha Kennet hemma. Och helt däckad är jag ju inte då jag inte har feber. På lördag var vi till Purmo på eftermiddagskaffe till en god vän och på spontan visit till andra vänner som nyligen flyttat in i sitt nya hus. Igår spenderade vi eftermiddagen hos Kennets syster och på kvällen var vi på nattvardsmässa i kyrkan. På lördagen hann vi också skruva ihop spjälsängen samt tvätta bilen. Kennet var nog mer aktiv än jag, men lite hjälpte jag till. I övrigt har vi bara vilat och tagit det lugnt.

Kennet kommer faktiskt hem ikväll från Vasa, han är inte borta alla kvällar den här veckan, vilket vi båda uppskattar. Jag ser fram emot den dagen vi igen bor heltid på samma ställe. Det tar ett tag ännu, men förr eller senare kommer den :-).

Förkylt

Idag är en sån dag som jag skulle behöva lite uppmuntran. Jag är hemma tredje dagen från jobbet p.g.a. en förkylning som bara blir värre och värre :-(. Jag vill vara liten och bli ompysslad av mamma. Halsen är värre än nånsin och näsan är fullständigt blockerad. Hon som troligtvis smittat ner mig (enda förkylda människan jag träffat den senaste tiden) hade dessutom angina, så säkert har jag också fått det. Ska till distriktsmottagningen och kolla halsen senare idag. Det låter nästan hemskt att säga det, men jag skulle gärna ta en antibiotikakur, för då blir jag ju frisk och dessutom borde jag ju inte få bihåleinflammation då, för det skulle jag inte bli förvånad över om jag får här i början av nästa vecka, om snuvan fortsätter.

Och så är jag ensam hemma. Jag håller på att bli fullständigt galen här! Enda människorna jag har pratat med öga mot öga sen i tisdags var butiksbiträdena i bybutiken då jag var tvungen att handla lite mat igår. Buhuuu. Ikväll kommer Kennet, jippiii! Även svärföräldrarna är på inkommande under dagens lopp, om de inte fastnar alltför länge på Ikea i Haparanda, förstås. Beställde en badrumsmatta med dem och ska just kolla om pallen Oddvar finns i Haparanda-Ikea.

Nåt annat positivt i livet? Det var trevligt att titta på Cold Feet-dvd igår. Tack för lånet, miajohanna (miajohanna.blogspot.com)! Stubin fyller ett år idag. Människoår alltså. Han ska få en gourmetmåltid ikväll. Just nu firar han med att sova ovan på tvättmaskinen, vilket i praktiken också betyder att han sover på babyns skötbord... :-). Jag har en och en halv vecka kvar på jobbet före mammaledigheten, men med praktiken sen så är det ändå ungefär fyra veckor tills jag blir riktigt ledig. Bara jag blir frisk och hålls frisk sen så ska det bli skönt.

Nu slutar jag svamla!

Uppdatering från Esse

Jag äter parmesanpasta från Lidl till middag idag. Det är riktigt gott. Kanske inte så värst näringsrikt och säkert inte den bästa kosten när man är förkyld, men det var enkelt att tillreda. Jo, just det, förkyld. Idag kring lunchtid kände jag hur Förkylningen kom smygande. Först lite nästäppa, sen började det rinna och när arbetsdagen led mot sitt slut hade jag dessutom sjuk hals och var dödstrött. Tröttheten bottnar nog också i att det blev lite väl sent innan vi kom oss i säng igår samt att det börjar vara lite svårt att hitta en bekväm sovställning, men lite skyller jag nog på förkylningen. Så jag beslöt att skippa praktiken ikväll och vara hemma och ta det lugnt istället. Förhoppningsvis är jag i skick för jobb imorgon, för jag skulle verkligen inte vilja bli sjukskriven p.g.a. en simpel förkylning såhär just före jag ska på mammaledigt. Men det beror ju helt på hur jag känner mig imorgon. Det är ju ingen vits att leka duktig på bekostnad av hälsan.

Jag kommer inte ihåg om jag nämnt att jag gör församlingspraktik med ungdomsarbetsledaren i Esse församling två kvällar i veckan + ett par veckor sedan då jag blir mammaledig, men så är fallet. Jag vill ha undan praktiken före barnet föds. Annars blir jag nog aldrig färdig med mina ungdomsarbetsledarstudier. Kan vara lite knaggligt ändå med tanke på att jag ska skriva ett slutarbete också.

Jag är för övrigt mol allena i stugan just nu, med Kennet i Vasa och svärföräldrarna i Sverige. Tur att jag i varje fall har Stubin och Granat!

Nu ska jag bege mig ut i cyberspace ett tag!

Ps. Förresten så har jag sytt amningskudden jag skrev om tidigare. Den blev bra. Behöver dock ännu ett överdrag.

Förresten...

.. så är det idag exakt en månad kvar tills jag blir mammaledig!

Det gäller...

.. att inte slöa till när man kommer hem från jobbet. Idag har jag slipat färdigt spjälsängen, förutom den gul-röda ankan som finns på ena gaveln. För att få bort den krävs sandpappermaskin och det vågar jag mig inte på. Det blir en uppgift för Kennet. Sen är det bara att limma ihop sängen igen och måla den. Sen har vår bebis säng för några år framåt. Den är ju utdragbar så den borde inte bli för liten i första taget. Men sin första tid i livet ska bebisen hur som helst sova i vagga.
Nästa projekt som jag ska påbörja så snart jag kan slita mig från datorn är amningskudde. Ska alltså sy en. Men det är farligt att sätta/lägga sig ner, för då är risken att sekunderna blir till minuter som blir till timmar utan att man får gjort det man ville. Så nu avslutar jag. Har ni märkt att jag ryckt upp mig lite med bloggandet? ;-)

Söndagsmiddag

Vi har ätit riktig söndagsmiddag idag. Eller egentligen lunch. Den bestod av lövbiff, potatisgratäng, kokta morötter och gurkbitar. Jättegott! Jag levde i den tron att jag inte kan laga god potatisgratäng (efter ett misslyckat försök i bagaget) men till min glädje hade jag fel.

Igår ville Kennet handla babykläder. I Härmä. Aution-neule har sin fabrik och fabriksbutik där, vilket betyder inhemsk kvalitet till betydligt förmånligare pris än i vanlig affärer. Vi fyndade flera fina plagg. Tyvärr fick vi veta att fabriken är till salu och förmodligen upphör produktionen snart. Fabriksbutiken skulle vara öppen till mitten av december, om jag minns rätt. Så synd! Kanske man borde tänka efter lite vilka kläder man köper och understöda inhemskt mera. Hur som helst, tips till småbarnsföräldrar är att fara till Aution-neule nu och handla, allt är på rea -30%. Också II-kvalitetskläder som redan är jättebilliga.

Kennet är på praktik i Vasa nu, måndag-fredag. Det är inte roligt att vara ensam hemma så mycket, men situationen är som den är nu och om denna period i livet leder till jobb för Kennet så är det ju bara positivt. Själv har jag också praktik två kvällar i veckan i församlingen. Det jag inte hinner med före mammaledigheten har jag tänkt göra precis i början av mammaledigheten, om jag får fortsätta att må bra. Det skulle vara toppen att få undan praktiken före babyn kommer. Jag har ju ändå ett examensarbete att skriva också... Det har jag just börjat med och ska till Karis i slutet av nästa vecka på examensarbetsseminarium samt närstudieträff för distansstuderanden. Jag oroar mig gruvligt för seminariet, men hoppas att det ska gå bra och att jag ska få mycket hjälp på traven.

Nu ska jag umgås med min älskade make. Det gäller att ta vara på helgerna.

Bildblogg!

Nu ska jag dela med mig av lite bilder från den senaste tiden. Naturligtvis så hamnar inte bilder och bildtexter bredvid varandra, men kanske det går att kombinera ihop vilken text som hör till vilken bild. Jag vet inte om det är jag som inte har tillräckligt avancerad teknik eller om blogger helt enkelt är ett dumt program. Enligt min logik så borde i varje fall bilden komma först och texten sen, eller tvärtom. Inte som de nu ser ut med text på sidan om och lite varstans. Grrr!

Vi börjar med semestern, som jag ju skrev om tidigare. Jag har medvetet valt att inte publicera foton på andra människor än oss själva, för jag tycker att det är lite oschysst att göra så utan att fråga lov.



Här sitter jag i solen på terassen hos Kennets moster i Ekenäs. Skönt!




Såhär fina körsbär har Kennets moster i sin trädgård



Här är vi på grillfest hos bekanta till Kennets kusin K. Vi hade spenderat dagen på Ikea och Sello (köpcenter i Esbo) tillsammans med kusin K och sammanstrålade med hennes man och dotter med sällskap på kvällen.



Frukost! Fortfarande i Ekenäs hos Kennets moster. Gott! Vi blev så bortskämda, så :-).

Efter vår egentliga semesterresa så fixade vi och donade med ett och annat här hemma. Bl.a. så tvättade jag vår spjälsäng som vi fått av ett par givmilda vänner (tack!). I nuläget är spjälsängen i delar och under sandpappersbehandling. Nytt botten ska fixas och sängen ska också målas. Ännu känns det inte så bråttom, men vem vet, tiden går fort...



Efter semestern har livet naturligtvis fortsatt och även förevigats på bild :-). Här kommer ett par stycken:



Granat har hittat ett nytt intresse :-)



Såhär flitig var jag i lördags på kvällen när Kennet, enligt vad jag trodde, studerade lika flitigt inomhus. I själva verket lekte han paparazzi och fotade en hel serie av "Nettas biltvätt"...

Lite tidigare samma dag köpte vi barnvagn i Ylivieska. Vi fick vår Brio Happy årsmodell 2007 till ett förhållandevis förmånligt pris och nog är den i vårt tycke jättefin!



För några veckor sedan sydde jag en egenhändigt designad förvaringsplats för babytillbehör. Den ska hänga ovanför skötplatsen, som egentligen är tvättmaskinen med skötbordsunderlag. Jag ska ännu sy en liknande sak som ska hänga på vår badrumshylla (Molger från Ikea). Jag måste bara grunnar lite på designen ännu, för jag vill ha större fickor på den. Observera att symaskinen jag syr på är mommos gamla Husqvarna combina som torde vara inhandlad på tidigt 1950-tal. Fungerar oftast och enda felet är att backen inte fungerar mera. Men det går bra ändå!



Ikväll hade jag en liten kisse som sprang mig i fötterna och ville ha uppmärksamhet. Det fick han och blev dessutom plåtad :-).



Nu skriver jag inte mera, det får vara bra för den här gången. Håll till godo med bilderna!

Buhuuuu

Buhuuu, jag är förkyld. Jag tycker INTE om att vara förkyld under några omständigheter överhuvudtaget, men allra minst under graviditet, för då är preparaten man kan använda så otroligt begränsade. Ingen vanlig nässpray. Ingen Finrexin. Ingen Vickssalva. Ingen hostmedicin. Och framförallt ingen Duact och inga Carmolisdroppar. Denna min förkylning bröt ut idag, så än har jag inte hunnit bli sådär jätte-mega-förkyld och jag hoppas, hoppas att det blir en lindrig variant. Ska kurera mig med varm saft och, ja, nåt annat har jag inte att ta till. Jo, kanske halspastiller om jag gräver riktigt noga i nattduksbordslådan :-). Den gravidvänliga nässprayen, Otrimer tror jag den heter (koksaltlösning), har Kennet förstås i Korsnäs, för han har varit förkyld sedan helgen. Som tur är så kommer han ju hem imorgon. Det värsta med förkylning är förstås att det är så tungt och besvärligt att jobba och jag vill ju inte smitta ner alla små barn. Borde jag kanske stanna hemma imorgon? Jag måste ta mig en funderare.

Positivt är i varje fall att urinprovet jag lämnade till labben idag var negativt. Så det är inget fel på mig. Nog trodde jag ju att det inte var nåt, men skönt att få det bekräftat.

Idag har jag också fixat försäkring åt vår baby, så nu kan han/hon lugnt få ett par öroninflammationer eller så. Nej, det är ju klart att man hoppas på att få en fullt frisk baby, men försäkringar är ju just till för att vara på den säkra sidan ifall nåt händer. Olyckor kan ju hända närsomhelst, hur frisk man än är. Barnet förärades också ett par sockor i storlek 19-21 med Lokalförsäkrings logo på :-). Allt hittar de på.

Men nu ska jag koka varm saft åt mig och småningom krypa till sängs. Bara tvätten blir färdig att hängas upp :-).

Tråkigt

Jag har tråkigt. Kennet är i Korsnäs på sin kurs. Det är nu tredje veckan i sträck som han är borta. Men den här veckan kommer han hem redan på onsdag och inte torsdag som i vanliga fall, för vi ska på föräldraförberedelsekurs på onsdag kväll. Det är ju förstås kul och spännande. Vår lilla bebis sparkar och lever om i magen. Tydligen tycker han/hon inte om rådgivningens doppler (apparat som man hör hjärtljud med), för det var världens cirkus efter rådgivningsbesöket idag. Rådgivningstanten kunde berätta att bebisen just då låg på tvären och med ryggen mot min rygg. Hjärtljud fick hon nog fatt på efter ett tag också, även om bebisen tycker om att flytta på sig när hon kommer med dopplern :-). Det här var första rådgivningsbesöket som tanten hittade nåt fel på mig. Inte så kul. Jag hade spår av äggvita i urinen och blev skickad till labben för ett till urinprov. Så dit ska jag fara imorgon. Hoppas att det inte är nåt farligt! Det trodde iofs inte rådgivningstanten. Sen tyckte hon att mitt hb var lite väl lågt, 123, och gav järntabletter. Själv tycker jag ju inte att 123 är så hemskt lågt, gränsen för att få ge blod är ju faktiskt inte mera än 125. Men jag har ju annars hb på 140-150 så det är klart att 123 är ganska lågt för att vara jag. Nåja, visst kan jag äta järn.
Ojoj, nu mullrar det! Bäst att sluta blogga, stänga av datorn och dra ur sladdarna. Det är ju inte värt att förstöra en dator för lite nöjessurfning. Hejhej!