ctg

Igår fick jag vara med om något nytt. Det var med blandade känslor, minst sagt. Det började med ett vanligt rådgivningsbesök. Allt såg som vanligt bra ut, tills hälsovårdaren lyssnade på babyns hjärtljud. De var för höga. Jag var tvungen att ligga länge på britsen, både på rygg och på sida. Men hjärtljuden var fortsättningsvis höga, låg kring 170-185. De borde vara nånstans mellan 110 och 170. Tidigare har de varit ungefär mellan 140 och 160. Så jag blev skickad till mödrapoli i stan på en ctg-kurva. Och just igår var både svärmor och svärfar borta och Kennet förstås i Vasa på jobb. Så det blev min svägerska som fick köra mig till stan. En ctg-apparat mäter babyns hjärtljud, rörelser och sammandragningar. Barnmorskorna på mödrapoli var jättesnälla. Jag fick läsa tidning sålänge jag låg på en brits. Och allt såg bra ut. Babyns hjärtljud hade lugnat sig, rörelserna var ok och jag hade inga sammandragningar. Visst var det skönt att allt var bra med babyn, samtidigt som det skulle ha varit kul om förlossningen satt igång. Lite krisartat blev det dock för jag försökte förstås ringa åt Kennet och berätta vad som händer, men akkun i hans telefon hade tagit slut och han hade ingen laddare med sig. Så jag fick ingen kontakt med honom. Det var ju ingen panik sist och slutligen, men jag hann ju tänka många "tänk om...". Det visade sig sen att han haft världens jobbigaste dag på jobbet och också gått omkring och oroat sig att nåt händer då han inte kan ringa. Ja, ja, skönt att den dagen är förbi.

Nu är jag här hemma och pysslar på som vanligt. Har inga desto vidlyftigare planer. Tvättar kläder. Ska sticka lite. Packa första flyttlådan. Vänta på att babyn kommer. Lite sånt.