Uttrycket uppkom under tiden då Berlin var en delad stad. Berlin hade redan före murens tillkomst 1961 en hyfsat omfattande tunnelbana - die U-Bahn - som i och med stadens delning också blev delad i en östberlinsk och en västberlinsk del. Det föll sig inte bättre än att delar av de västberlinska tunnelbanelinjerna korsade östtysk mark. De stationer som fanns i Östberlin var naturligtvis inte öppna och tågen stannade inte där. Stationerna var bara delvis upplysta och patrullerades av östtysk militär. De såg säkert lite spöklika ut och kom att i folkmun kallas för Geisterbahnhöfe, alltså spökstationer. På linjekartorna fanns stationerna upptagna, men benämdes bara som "stationer där tågen inte stannar". Ett undantag fanns och det är stationen Friedrichstrasse. Där kunde Västberlinare stiga av och byta till spårvagn. Där fanns också en passkontroll och västtyskar med pappren i skick kunde gå in i Östtyskland. Men tvärtom gick förstås inte för sig. Det lär också ha funnits stationer i Västberlin som hörde till östberlinska tunnelbanelinjer, men på de östberlinska linjekartorna existerade dessa stationer inte överhuvudtaget. Om dem har jag dock inte hittat så mycket fakta.
Numera har uttrycket Geisterbahnhöfe fått en vidare betydelse och kan kort och gott betyda (tunnelbane)stationer som inte är i användning. Några exempel är Kymlinge i Stockholm, Haxo i Paris och Valkyrie plass i Oslo. I London finns många nedlagda tunnelbanestationer.
