Rosa

Jag har en längre tid varit mer eller mindre allergisk mot små söta babysar klädda i ljusblått och ljusrosa. Jag blev antagligen lite miljöskadad på jobbet där jag då och då träffade på flickbabysar som ALLTID var klädda i ljusrosa alternativt småpojkar som undantagslöst bar ljusblåa kläder. Zacharias har haft ytterst få plagg i ljusblått. Men Kristina har redan nu avverkat flera ljusrosa plagg. Fortfarande undviker jag nog att köpa det allra ljusrosaste jag hittar. Men vad gör man då klädaffärerna svämmar över av små rosa plagg? Och framförallt, vad gör man då dottern ju passar då bra i rosa? ;-) Säkert skulle Zacharias också klä väldigt bra i rosa, de har ju ganska samma färgskalan vad gäller hår- och hudfärg. Kanske jag ska börja köpa rosa åt Zacke. Det skulle ju i varje fall vara jämlikt. Eller nåt.

Detaljer i vårt hem

Här kommer lite trevliga detaljer i vårt hem. I alla fall vi tycker de är trevliga! ;-)


I tamburen möts man av några krokar på rad.


Vi har brist på förvarinsutrymmen i hallen, så man får tacka Ikea för denna uppfinning.


Det blev inte de handtag vi (jag) tänkte från början, men slutresultatet är till belåtenhet. Vi har samma handtag på köksinredningen och garderoberna.


Släktingar på rad.


För mina födelsedagspengar köpte vi fönsterlampor till vardagsrummet.


Zacke har en spännade lampa vid sin säng.


För att stävja utspridningen av leksaker i hela huset har vi ett par förvaringskorgar i barnkammaren. De sväljer en hel del leksaker och är ganska pigga att se på.

Vårt hem

Det ser ut som att vårt nyrenoverade hem aldrig kommer att vara i Hus&Hem-skick. Därför får ni hålla till godo med foton av ett hem som det syns att vi bor i.


Köket som ännu inte fått nytt köksbord


Vedahällon har vi förstås kvar


Vardagsrummet


Barnkammaren


Sovrummet

Vårtecken

Det blev vår till sist. Förra veckan njöt jag massor av att vara ute på dagarna med barnen. Den här veckan är vi tvungna att hålla oss inne p.g.a. av förkylning. Ute händer det saker i trädgården. Tulpanerna börjar sticka upp här och var och krokusarna blommar för fullt. Sånt blir man glad av!

Lillasyster Kristina

Jag har för vana att inte ladda upp bilder på våra barn. Här på bloggen tror jag att det finns bara en bild på Zacharias. Så här kommer förmodligen enda bilden på Kristina.



I samma andetag ändrar jag mig och laddar upp en bild på Zacharias med Kristina i famnen.

Tvåbarnsmamma

Livet som tvåbarnsmamma är inte så tokigt. Vi har nog fått en lättskött lillasyster. Hon sover mest, äter mellan varven och gör inte så mycket väsen av sig. Gärna skulle hon få äta lite mera sällan på nätterna och istället oftare på dagen, men det är inte så lätt att styra den här rutinlösa vardagen vi har. Lite extra rutinlös är den för tillfället då Zacharias inte sover dagssömn alla dagar längre. Men vi äter åtminstone lunch och middag på ungefär samma tider alla dagar. Dessutom håller vi sakta men säkert på att flytta. Det är otroligt skönt att flytta från husets ena bostad till den andra: man kan ta lite saker i taget och det är inte stressigt. Vi väntar ännu på att sista rörstumpen till köksfläkten ska komma på plats så att vi kan laga mat och att vi får upp gardinstängerna. Då det är fixat så slutar vi att sova i gamla bostaden. Och riktigt inflyttade tycker jag inte att vi är förrän vi sover i nya sängar!

Nu är hon här!

Zacharias än så länge namnlösa lillasyster föddes 17.1.2010 kl. 10.27, d.v.s. på sin pappas 31-årsdag! Hon vägde 2990 g och var 48 cm lång. Nu har vi varit hemma ett par dagar och försöker anpassa oss till hemmalivet och dess utmaningar i form av t.ex. sjuka Dolly Parton-bröst, sena nätter och förstås att se till att alla familjemedlemmar är mätta och nöjda (man måste också komma ihåg att fylla på skålen med kattmat ;-)). Hittills går det helt okej. Förhoppningsvis får vi flytta in i den renoverade delen av huset nästa vecka. Om bara elektrikern kommer och kopplar det sista. Suck!

Uttråkad

Jag är så otroligt uttråkad! Hittar inget roligt att göra. Måste hänga tvätten på tork. Kanske far jag en sväng till stan i kväll, det kanske piggar upp? Fast tillika vet jag inte om jag orkar göra en sån utfärd, ifall det sen inte känns kul ändå. Föda barn skulle jag kunna göra, men lillasyskonet i magen verkar ju inte riktigt vara med på noterna. Kan inte fatta att det i morgon är beräknat datum och HÄR SITTER JAG FORTFARANDE! Pah, den som säger att nästa barn (om det blir fler) hotar komma ut för tidigt kommer jag att skratta rakt upp i ansiktet och säga att det kan du inbilla nån annan! (Eller också vilar jag lika snällt som den här gången och irriterar mig sen på att babyn inte alls ville komma ut för tidigt).

Visset

Ingen bebis. Däremot en öroninflammation! Jag kunde knappt fatta att det var sant då jag natten till torsdag vaknade av en hemsk värk i vänstra örat. Jag har aldrig tidigare i mitt 30-åriga liv haft öroninflammation, men insåg snabbt att det kan inte vara något annat än det. Sova vidare gick ju inte, så jag steg upp, tog en Panadol och satte mig i vardagsrumssoffan. En kvart senare tog jag en till Panadol och återgick till soffan där jag småningom somnade i nån sorts halvsittande ställning. Vaknade ett par timmar senare av att Kennet och Zacharias var vakna och då värkte det inte längre så hela familjen somnade om i dubbelsängen. Igår hade jag tid till vanliga mödrarådgivningen och fick också träffa en läkare som konstaterade öroninflammation i vänstra örat. Det blev en extra stadsresa då för att hämta antibiotika. Så nu äter jag Kefexin morgon och kväll, mjölksyretabletter för att undvika svampinfektion samt multi-tabs för gravida. Känner mig nästan som pillerberoende :-). Och lite vissen av att snuvan blivit värre under natten. Men örat känns något bättre.

Senaste nytt

Ingen bebis.

Nytt år i antågande

Därför är det hög tid att önska Gott Nytt År 2010!

Vår bebis har inte tittat ut än och börjar småningom få lite bråttom om h*n vill bli en 2009:a. Än finns det många timmar kvar av året, men för varje minut som går blir det mer och mer sannolikt att det faktiskt blir en januaribebis. Kanske vi t.o.m. får nästa års nyårsbebis. Det skulle ju vara kul att få komma i tidningen, om det också nu skrivs om nyårsbebisen som brukligt är i lokaltidningen.

Babynyheter

Jag har babynyheter att berätta! Det gäller inte vår baby, nej, den sprattlar på i magen precis som vanligt. Men igår föddes Zacharias kusin, en liten flicka. Några veckor för tidigt, men allt är bra med både tös och mamman, d.v.s. min svägerska.

Själv ligger jag ännu på soffan, fast jag har de stipulerade sju veckorna avklarade. Jag tänker fira jul hemma först!

Var är julstämningen?

Jag har noll julstämning. Nada. Zero. Ikväll fick jag i varje fall sjunga några julsånger på församlingens julfest för frivilligarbetare (jag är söndagsskolledare), men det hjälpte bara för stunden. På väg hem konstaterade jag att folk har satt upp väldigt många julstjärnor, ljusstakar och ljusslingor redan. Aijo, det är ju jul om drygt en vecka. Hmm... jag misstänker att bristen på julstämning kan bero på att jag inte hängt upp en enda tomte än, Nykarlebystjärnan lyser med sin frånvaro i sovrummet, inte vet om vi flyttar in ännu, inte har städat en enda gnutta (ja, vi har x antal dammråttor på golven) och julbaket begränsar sig till redan uppätna jultårtor. Jag antar att julstämningen knappast infinner sig förrän tidigast 23.12, för senast då måste det ju stå klart vilken av husets två bostäder vi ska fira jul i.

Snart är det jul!

Vi vet inte ännu om renoveringen är så pass färdig att vi kan flytta in till julen, som jag hoppades på. Men jul blir det ju ändå. Julklapparna börjar vara ordnade, förutom ett par stycken. Julpyntet är inte på plats, det blir nog till de sista dagarna före julafton då vi vet var vi bor. En lillajulgran hade snälla svärmor fixat åt oss till lillajul och den står fortfarande i vardagsrummet. I köket lyser adventsljusstaken och på söndag tänder vi tre ljus i staken.

Vi hoppas på att få fira jul hemma och hos släkten, men det kan hända att det blir en jul på bb. Det är i så fall ingen katastrof, krabaten närmar sig 2,5 kg och får småningom komma ut i lugn och ro. Vi har i varje fall bestämt att jag ska vila till jul och först sen börja leva som vanligt igen och alltså inte göra något för att försöka hålla bebisen inne. Så får vi se då när h*n kommer ut, om det blir före eller efter nyår. Spännande! Som tur är så har bebisen vänt sig med huvudet neråt, under över alla under, så det torde bli en normal förlossning.

Positivare inlägg

Jag märkte just att mitt förra inlägg var väldigt dystert. Därför kommer här ett lite positivare. Jag kom nämligen på att det finns något positivt med att mest ligga på soffan. Det här måste ju vara överlägset bästa årstiden att göra det på! Jag menar, det är ju inte så jättekul att vara utomhus i grått novemberväder. Inte heller går man miste om soliga strandturer eller skidutfärder på gnistrande skare. Det enda lilla smolket i bägaren är väl att jag inte kommer att kunna gå och julhandla. Men till det finns ju internet med oändligt utbud. Dessutom har jag så fina vänner som orkar springa mina ärenden när jag inte kan göra det själv. Hade jag inte haft det så skulle t.ex. min älskade make inte ha fått en spikmatta i farsdagspresent! Och vår bebis skulle inte få riktigt lika fina kläder att ha första tiden i livet. Så visst finns det saker att vara tacksam över.

På babyfronten intet nytt

Ja, här händer ingenting. Jag ligger bara på soffan och stickar babysockor. Ibland våndas jag över att jag behöver så mycket hjälp i vardagen och över att jag just inte kan leka med och sköta om Zacharias. Ibland kommer han till mig där jag ligger och säger "uppi", d.v.s. vill att jag ska stiga upp. Häromdagen ropade han på fammo då han låg ute i vagnen, buhuuu, han brukar ju ropa på mamma...

På torsdag är det dags för ny kontroll. Nervöst. Om läget förvärrats vet jag inte vad jag ska ta mig till, för jag vilar mera än läkaren ordinerade. Jag kan liksom inte göra nåt mer. Åtminstone verkar babyn må bra, för h*n sparkar och rör sig mycket.

Lyxhustru

Sedan drygt en vecka kan jag titulera mig lyxhustru. Typ. På läkares ordination måste jag vila både på förmiddagen och eftermiddagen och sova långa nätter och därtill varken renovera, städa eller göra något annat ansträngande. Allt detta för att babyn i magen inte ska få för sig att komma ut för tidigt. Totalt kommer det att bli sju veckor vila, eller tills jag har fulla 36 graviditetsveckor bakom mig. Det är 17.12. Men eftersom det är så nära jul så blir det nog att ta det lugnt ända tills 25.12 eftersom jag inte vill fira jul på bb. Förutsatt att babyn inte har kommit ut före det, förstås. Man kan ju inte riktigt bestämma när de små liven ska komma, oavsett om man är ordinerad vila eller inte. Jag ska på ny kontroll om knappa två veckor, så då får vi veta om det ser ut att hjälpa med vila, vilket ju är önskvärt. Så nu ligger jag på soffan så mycket jag kan. Efter drygt en vecka börjar det kännas lite trä rent fysiskt - lite trött i rygg och höfter. Mentalt går det ganska bra. Jag stickar sockor på löpande band och då är man ju i alla fall lite flitig! Men visst känns det tröstlöst ibland, i synnerhet när huvudet är fyllt av tankar på hur det ska gå...

Hur länge...

... överlever en nästan 2-åring på välling, mjölk och Raffel? Antagligen nog ganska länge, men det är så FRUSTRERANDE att laga mat åt någon som inte vill äta. För man kan ju inte låta bli att erbjuda mat ifall ungen mot förmodan skulle börja äta igen. Zacharias är inne på sin fjärde dag med feber och lika många dagar har han vägrat äta ordentlig mat, utom lite, lite majs-potatispuré igår. Ja, så äter han ju Raffel - alltså potatisskruvar. Bättre än ingenting, men det är ju inte riktigt riktig mat. Hoppas bara att den här sjukan inte slutar lika illa som förra julens förkylningsvirus då vi till slut hamnade på barnavdelningen!

En sorts söndag

Katten sover på soffan, jag sitter framför datorn. Zacharias sover i vagnen i sovrummet. Förhoppningsvis vaknar han feberfri och med en hugande aptit. Men det är aningen osannolikt med tanke på att han inte åt någon lunch och somnade med 38,3 graders feber. Maken går en vandringsled i goda vänners lag. Det hade varit trevligt med lite friluftsliv, men jag tror inte mina höfter/bäcken/ben skulle ha tyckt lika. Efter storstädningen förra helgen haltade jag omkring som en ledbruten gammal gumma en hel kväll. Vet inte om det ska kallas foglossning eller vad det var, men en lång vandring kändes som... för lång. Och dessutom måste ju nån vara hemma med Zacharias. Men det är inte så illa det heller. Snart får jag sätta på kaffe åt friluftsmänniskorna.

En milstolpe passerad

... eller vad man nu ska säga. Jag har fyllt 30 år. Än så länge ingen kris i sikte, kanske den aldrig kommer? Jag vet inte riktigt vad jag borde ha gjort vid den här åldern som jag inte redan gjort alternativt kan göra senare. Jo, en sak. Jag har inte interrailat. Det drömde jag om i unga år. Det närmaste jag kom var mina tre månader i Skottland våren 2003. Då understödde jag Storbritanniens järnvägsnät en hel del, men något interrailkort hade jag inte så det räknas nog inte som riktig. Kollade just att man nog kan interraila som vuxen också (jag trodde det fanns en åldersgräns), men är man äldre än 26 blir det lite dyrare. Hmm... vid närmare eftertanke så har jag nog ingen lust att leva en månad med rinka på ryggen mera. "Jag trivs bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt..."