Läslust

Jag har börjat läsa igen! De senaste åren har mitt litteraturintresse fått ta ett steg tillbaka för andra saker i livet, men nu tror jag bestämt att jag hittat tillbaka. Inte för att jag nånsin slutat läsa helt, men betydligt mindre har det blivit ett bra tag nu. Förra veckan läste jag en bok jag fick i födelsedagspresent i höstas, "Där regnbågen slutar" av Cecelia Ahern, en för mig helt okänd författare. Den går nog under genren chicklitt och var minst sagt förutsägbar. Uppiggande var dessbättre sättet den var skriven på. Hela boken, förutom epilogen, bestod av mail, brev, sms, vykort, post-it-lappar o.s.v. Via dessa fick man veta vad som hände i huvudpersonernas liv. Ganska intressant. Nu läser jag min juklappsbok, "Det blod som spillts" av Åsa Larsson. Även hon är en helt ny författare för mig. Få se om jag börjar sluka kriminalromaner igen nu då :-). Har månne Leena Lehtolainen gett ut nån ny bok på senaste tiden? Eller Henning Mankell? Men av de båda ska det vara kriminalroman och ingenting annat. Bokrean tycks också vara på gång, kanske jag hinner sticka mig in i nån bokhandel i slutet av veckan. Under studietiden i Åbo var Akademiska bokhandelns bokrea absolut ett måste, även om jag inte var precis lika entusiastisk som Mia, som åtminstone nåt år steg tidigt upp på morgonen då rean började och knallade till Akademen då de öppnade, vilket brukar vara tidigare än normalt.

Bröstinflammation

Ja, så sitter jag här med bröstinflammation. Jag kan ju inte låta bli att fråga mig varför jag ska drabbas av alla möjliga komplikationer med ammandet. Först får jag pumpa på BB för att pojken inte orkar äta så bra själv. Sen gör det ont att amma i minst två veckor, bara för att hela paketet är så ömt. Och när det väl reder upp sig så får vi torsk. Och när den blivit bra, tadaaa, bröstinflammation! Fattar inte riktigt hur jag lyckades drabbas av det. Jag har varit så försiktig med att inte bli kall. Men ändå så slog inflammationen till med kraft igår mot kvällen, ganska ampert dessutom. Och idag har jag och Zacharias varit en sväng till jouren. Jag fick antibiotika. Så nu knaprar jag piller. Hoppas att febern ger med sig snart. Jag blir ju så trött.

V.V.V70

Varför Volvo V70? Det har jag frågat mig x antal gånger. Volvo V70 är en bil som ofta ses i trafiken, en stor bil av farmarmodell. Volvo V70 är också en bil med ett saftigt pris. Jag har nångång nånstans (var det kanske på aftonbladet.se?) läst att Volvo V70 är Sveriges populäraste bil hos barnfamiljer, men att bilen är alldeles för dyr för att köpa splitterny, för en familj då. Därför är det businessnubbar som köper nya V70:n för att sedan sälja dem begagnade till barnfamiljen. Hmm... varför vill man ha just en sån bil då? Vad är det som gör V70:n så attraktiv? Varför vill man ha en bil som drar rysligt mycket bensin? Som är svårparkerad (jag tycker att stora farmarbilar är en mardröm att parkera, förutom på stormarketarnas familjeplatser) och dessutom rätt så oestetisk (okej, det där är en subjektiv åsikt). Jag har inga svar, bara frågor. För själv skulle jag aldrig vilja ha en Volvo V70. Ingen annan Volvo heller för den delen :-).

Leendet

Zacharias har lärt sig att le! Egentligen log han redan på BB, men det var inte direkt ett socialt leende. Sedan ett par veckor har vi då och då fått leenden besvarade och nu har det riktigt lossnat för gossen och han ler dagligen upprepade gånger. Idag lyckades jag till och med fånga leendet på bild. Fast de blev bara suddiga bilder. Men ändå.

Gårdagens rådgivningsbesök gick riktigt bra. Det var tvåmånaderskontroll, trots att grabben blir två månader först på söndag. Två månader betyder läkarkontroll. Allt var bra med killen. Han slog hälsovårdaren med häpnad (min tolkning!) genom att ha gått upp 500 g på två veckor och totalt ett kilo på en knapp månad. Han väger nu 4620 g, men är fortsättningsvis lättare än kusin T var då han föddes för snart nio år sedan...

Vi fortsätter att sova bra på nätterna. Nu har Zacharias överraskat med att sova ett pass på knappt 6 timmar tre nätter i rad. Hur många ska det vara för att räknas som rutin? Jag är dock nästan tröttare nu än då natten delades upp i flera kortare pass, vad beror det månne på?

I morgon ska jag på Oriflame-demo. Jag visste knappt att Oriflame ännu fanns, förknippar det med barndomen då mammas väninna sålde såna produkter. Ska bli intressant.

Stärkt immunförsvar

Jag hoppas att vår kille får ett starkt och bra immunförsvar. Är det inte så att man får det av förkylningar? Jag hoppas på det, för här är hela familjen mer eller mindre krassliga. Förkyldast är nog far i huset med snuva, ont i halsen och huvudvärk. Jag har klarat mig någorlunda med ont i halsen och en aning lindrig snuva och förstås den obligatoriska tröttheten - men den har jag ju hursomhelst konstant nuförtiden. Zacharias snörvlar. Men han är inte täppt i näsan, vilket ju är bra, annars kanske amningen inte skulle bli till något och då är det fara på taket, eftersom babysar snabbt blir uttorkade. Vi droppar koksaltdroppar och gör vårt bästa för att lilliz ska bli frisk snabbt. För övrigt så verkar han inte påverkas av sin snuva.

Sömnen har det bara blivit bättre med. I helgen i Esse sov Zacharias rätt så bra i vaggan. Lite nattande blev det nog, men senare än elva vakade han inte någon av nätterna - framsteg! Och trenden verkar hålla i sig. Två nätter här i Vasa har han somnat före halv elva och sovit ganska bra. Första natten sov han i spjälsängen men förra natten sov han bredvid mig. Men det var nog bara av egen lathet. I natt ska han nog läggas i egen säng.

Nu kom maken hem så vi ska äta. Ikväll blir det kycklingwok, mums! Har ni förresten tänkt på hur matvanor ändras? Vi äter definitivt helt annan mat än våra föräldrar. Men det förtjänar ett helt eget blogginlägg en annan gång.

Sömn

Vi sover inte så mycket här hos oss. I alla fall inte på nätterna. Zacharias har vänt dygnet fel väg och har sin mest vakna period mellan tio och ett på natten. I värsta fall somnar han inte förrän klockan tre. Kan man hjälpa en baby att vända dygnet rätt väg? Det återstår att se om det lyckas för oss. En del säger att det inte går förrän kring 3-4 månader, andra att det nog kan lyckas. Våra metoder hittills är att försöka låta bli att vara uppe med honom då han är vaken efter tio-elva på kvällen utan istället trösta honom i sängen, d.v.s. vår säng, för han sover med oss. Jag försöker också stiga upp klockan åtta på morgonen istället för att sova till tio-elva. Och på dagen försöker jag leka med Zacharias och kvällstid inte låta honom sova riktigt långa stunder. Vårt "vända dygnet"-projekt har pågått två nätter nu och hittills har väl resultaten inte varit så lysande, men det är kanske för ambitiöst att förvänta sig resultat så snabbt. Kennet har dessa två nätter sovit i bäddsoffan i ett försök att åtminstone en av oss ska få sova någorlunda ordentligt. Han ska ju trots allt orka jobba också. Jag har ju helt andra möjligheter att vila på dagen. Men i helgen blir det min tur att sova och Kennets tur att vaka med Zacharias. Visst måste ju grabben få amma mellan varven, men det ska bli skönt för mig att få sova lite mera.

Imorgon far vi förresten till Esse över helgen. Jag stannar faktiskt ända till tisdag, för jag ska till mödrapoli på efterundersökning. Vi hoppas på en skön helg hemma!

Jullov

Nu har vi jullov, om man kan ha det när man är mammaledig respektive arbetstagare. Imorgon packar vi Zacharias i bilen och kör hem till Esse. Vi stannar norröver drygt en vecka och firar jul i Esse och Nykarleby. Det ska bli skönt.

Tack till alla som skickat julkort och presenter åt Zacharias. Vi har inte riktigt haft någon energi till att fixa julkort i och med flytten. En bunt "adressen ändras"-kort fick vi iväg häromdagen. Men de som har skickat post till gamla adressen behöver inte oroa sig. Dels har vi eftersändning och dels finns vår postlåda i Esse kvar och Kennets föräldrar ser nog till att plocka in eventuell post. Praktiskt att flytta och ändå ha sin gamla bostad kvar :-). Ja, för så är det. Vi har kvar saker i vår del av Kennets föräldrars hus och kan övernatta där närhelst vi känner för det.

Nu passar jag på att önska alla besökare EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! Jag återkommer efter julfirandet.

Ny dammsugare

Det har vi köpt idag. Jag och Kennet var på tumis till både Gigantti och Prisma. Zacharias blev ompysslad av faffa och fammo. Ja, vi blev också lite ompysslade då snälla svärmor diskade efter både lunch och middag. Det här var alltså första gången jag gick längre bort än några meter från Zacharias. Utmaning! Gossen hade naturligtvis sovit hela tiden vi var borta, vilket handlade om ca 1,5 h. Och jag som hade samvetskval för att jag lämnade honom och såg för min inre syn hur han skrek och skrek och fammo och faffa förtvivlat gjorde allt för att lugna ner honom. Ja, ja, det är väl som det ska vara.

Dammsugare, ja. Vi köpte en blå maskin av märket Miele. Kennet har just packat upp den och förundrat sig över den enorma sugeffekt den har. Den är av en helt annan kaliber än vår gamla dammsugare, som fått pension i Esse. Nu finns det dessvärre ingen anledning till att inte städa vår bostad. Hmm...

Nu ska vi se om jag lyckas ladda upp en bild på Zacharias. Det fungerade ju inte för nån dag sen. Plockar också in en bild från förlossningen, en liten stund före Zacharias föddes. Apparaten jag har på magen är en ctg-apparat. :-).





Zacharias!

Bara två veckor

Ja, det blev bara två veckor utan internet, inte en månad som planerat var. Det är bara att konstatera att livet är så mycket lättare med internetuppkoppling. Jag är ju en flitig besökare på familjeliv.se, men det var inte egentligen det jag saknade mest med att vara utan internet. Nej, det jag saknade var den informationskälla internet är. Vi har ju flyttat till Vasa nu, bor här sedan förra lördagen, så knappt en vecka. Till en början hade jag ingen karta så jag visste inte riktigt var jag befann mig rent geografiskt. Jag kunde heller inte söka information om aktiviteter för småbarnsföräldrar. Och dessa två saker visade sig vara jätteviktiga för mig. Jag är som person en planerande typ. Jag vill kunna planera mitt liv och också kunna placera mig själv i ett sammanhang. Och då jag inte riktigt kunde det så mådde jag inte så bra. Att det sedan var i kombination med att just ha fött barn och flyttat - ja, då blir det som det blir. Om man dessutom lägger till att sonen varit lite gnällig och gråtig, speciellt sena kvällar så är det kanske inte så svårt att förstå att det inte riktigt varit nån dans på rosor den senaste veckan. Men allt tar sig. Gossen är något lugnare. kanske hjälper Rela-dropparna han får mot magknipet. Förra natten överraskade han med att sova fem timmar i sträck, äta och sen sova tre timmar till. Lyx för mamma! Och nu är alltså datorn kopplad till internet igen så just nu känns livet inte så illa. Trots att jag fortfarande inte kan röra på mig särskilt mycket. i bemärkselsen gå på stan, handla mat o.s.v. Sånt jag saknar. För såna aktiviteter måste nog grabben växa till sig lite.

Vår lilla pojke ska förresten heta Zacharias. Ännu är inte datum för dop spikat och faddrar ska vi också fundera på. Det är svårt! Vi har så många fina personer omkring oss som skulle passa som faddrar, men det är väl begränsat hur många faddrar ett barn får ha.

Nu kommer snart Kennet hem från jobbet och har med sig en kollega. Makaronilådan väntar i ugnen, vi ska äta middag. Men antagligen vaknar Zacharias precis när jag ska äta, det brukar han nämligen göra och då är han förstås vrålhungrig och måste få mat först :-) Hmm, skulle klippa in en bild på Zacharias, men det funkar inte. En annan gång.

Utan internet

Vi är utan internet. Vi sa upp anslutningen i Esse från 30.11, men trodde att vi åtminstone skulle ha kvar anslutningen på dagen då i fredags, men icke. JNT tog sin chans och stängde av nätet för oss redan på förmiddagen, vilket resulterade i att jag inte hann skriva blogginlägg och meddela att jag kommer att vara borta från cyberspace en hel månad. Ja, just det, vi får internet i Vasa från januari. Eller, rättare sagt ska vi beställa från då, när man får det att funka är väl en annan femma.
Just nu lånar jag grannens dator, vi är på långutfärd med sonen, gick ca 50 m :-).
Återkommer nästa år!

Föräldrar!

Tisdagen den 20 november 2007 kl. 00.55 föddes vår son. Han vägde 3360g och var 49 cm lång. Förlossningen gick snabbt. Jag började känna av mensvärk kring åtta-halv nio på kvällen. Det fortsatte med oregelbundna sammandragningar. Kennet ringde till bb och frågade om vi borde komma in och vi var nog välkomna. Jag tyckte vi kunde avvakta lite, sammandragningar ska ju vara regelbundna och jättesjuka... Ungefär kl. 23 gick vattnet och jag spydde (yäk!). Då for vi till bb. Resan var inte så värst angenäm, hade täta sammandragningar hela vägen. Vi kom in 00.15 och då var jag öppen 8 cm!!! Det var bara att knalla till förlossningssalen och klättra upp i sängen. Ett par sammandragningar till och det blev dags att dra andan före krystandet. Ja, 00.55 kom han då ut, jättefin! Jag sprack ganska rejält, läkare tillkallades för barnmorskan ville inte sy själv. Men nu är det nog okej, jag kan sitta på vanliga stolar.

Ikväll har vi då kommit hem efter en strapatsrik vecka på bb. Lillen lyckades dra på sig en infektion och måste vara några dagar på barnavdelningen och få antibiotika. Det blev lite kämpigt, för man vill ju helst ha sin baby hos sig och att allt ska vara bra. Nu mår vi hur som helst riktigt bra.

Nu ska jag sköta vårt barn! Han låter lite missnöjd, är säkert påverkad av miljöombytet. Det är kanske inte så lätt att lämna trygga bb med två nybörjarföräldrar.

Uppdatering

I lördags förde vi första flyttlasset till Vasa. Det var riktigt skoj! Jag blev mycket förtjust i lägenheten. Kennet däremot tyckte att den var lite väl stor. Vi kommer ju att ha sovrum, kombinerat arbetsrum/tv-rum/gästrum och stugkök. Jag har förstått att stugkök för många är ett obekant uttryck. I vår lägenhet innebär det i princip att det finns ett rum som fungerar som vardagsrum/matsal med en avdelad köksdel. Typ. Matbordet står i själva rummet och köksskåpen är lite skilt för sig. Kort presentation av lägenheten: Man kommer in i lägenheten, i ett vindfång, fortsätter in i tamburen. Till vänster finns badrum och bastu. Om man fortsätter rakt fram så kommer man till köksdelen. Till vänster finns trappan upp. Under trappan finns skafferi, kylskåp och en liten köksbänk med överskåp. Man skulle kunna ha ett par barstolar vid köksbänken :-). På motsatta vägg sett från trappen finns mera köksskåp, diskbänk och spis. Den väggen har man alltså på sin högra sida om man går rakt fram när man kommit in i lägenheten. Fortsätter man ännu längre in kommer man till rummet som fungerar som både vardagsrum och matsal. Typ. På andra våningen finns två sovrum (ja, ett blir ju arbetsrum), lika stora, en liten wc och en garderob. Nästa flyttlass blir nog efter att babyn har fötts.

Babyn kanske tittar ut snart *hoppas*. Förra natten gick slemproppen. Idag har jag eventullt läckt lite fostervatten (eller så är det bara mera av slemproppen, svårt att säga). Har just inga sammandragningar och inga som gör ont. Lite, lite molvärk tror jag att jag har mellan varven, men inget alarmerande. Väntar på att det liksom ska hända lite mera, nåt som gör ont, eller ordentlig vattenavgång eller nåt. Knepigt, det här med kroppen, tror att jag analyserar och funderar och känner efter för mycket. Kennet hade planerat vara över natten i Vasa, men han kommer nog hem iaf. Det känns tryggare så.

Nu ska jag sticka vidare på babyutstyrseln. Koftan är bara att sy ihop och mössan ska få öronlappar. Byxor misstänker jag att jag inte hinner sticka färdigt... :-)

ctg

Igår fick jag vara med om något nytt. Det var med blandade känslor, minst sagt. Det började med ett vanligt rådgivningsbesök. Allt såg som vanligt bra ut, tills hälsovårdaren lyssnade på babyns hjärtljud. De var för höga. Jag var tvungen att ligga länge på britsen, både på rygg och på sida. Men hjärtljuden var fortsättningsvis höga, låg kring 170-185. De borde vara nånstans mellan 110 och 170. Tidigare har de varit ungefär mellan 140 och 160. Så jag blev skickad till mödrapoli i stan på en ctg-kurva. Och just igår var både svärmor och svärfar borta och Kennet förstås i Vasa på jobb. Så det blev min svägerska som fick köra mig till stan. En ctg-apparat mäter babyns hjärtljud, rörelser och sammandragningar. Barnmorskorna på mödrapoli var jättesnälla. Jag fick läsa tidning sålänge jag låg på en brits. Och allt såg bra ut. Babyns hjärtljud hade lugnat sig, rörelserna var ok och jag hade inga sammandragningar. Visst var det skönt att allt var bra med babyn, samtidigt som det skulle ha varit kul om förlossningen satt igång. Lite krisartat blev det dock för jag försökte förstås ringa åt Kennet och berätta vad som händer, men akkun i hans telefon hade tagit slut och han hade ingen laddare med sig. Så jag fick ingen kontakt med honom. Det var ju ingen panik sist och slutligen, men jag hann ju tänka många "tänk om...". Det visade sig sen att han haft världens jobbigaste dag på jobbet och också gått omkring och oroat sig att nåt händer då han inte kan ringa. Ja, ja, skönt att den dagen är förbi.

Nu är jag här hemma och pysslar på som vanligt. Har inga desto vidlyftigare planer. Tvättar kläder. Ska sticka lite. Packa första flyttlådan. Vänta på att babyn kommer. Lite sånt.

Besök

Idag får jag besök! Det ska bli så kul! Det börjar liksom kännas lite halvtråkigt att bara vara hemma och inte slippa nånstans. Kennet har ju bilen i Vasa, så jag förflyttar mig just inte längre än till bybutiken eller rådgivningen. Visst finns det alltid saker man kan göra, men ibland skulle det vara skönt att fara till stan på café eller hälsa på nån. Nu kommer mina gäster!!

Morötter m.m.

Idag har vi äntligen fått upp våra morötter! Två ämbar fulla med korta & tjocka, korta & smala och långa & tjocka morötter står i källaren. Och jag har gräftat och stått i. Jorden var ganska våt och lerig så det gick inte så bra att bara dra i blasten. Men några desto mera tecken på en närmande förlossning har jag förstås inte. Däremot ett foto på en speciell morot.



Igår fick vi avklarat julklappshandel, skönt! Vi avnjöt lunch på Pedrinas och det var SÅ GOTT! Pedrinas är numera överst på min lista av favoritrestauranger.

Slänger in ett par bilder till här. Kennet tog så fina bilder av Granat för nån vecka sen och så är det väl på sin plats att visa en bild av Netta gravid också. Bilden är tagen för två veckor sedan, men jag ser ungefär lika ut ännu.





Nu säger Kennet att han vill bada bastu, han har varit på länk. Undrar om jag också ska göra det, bada bastu alltså, inte länka. Vi bastade faktiskt igår kväll också. Hmm...

Dagens andra

Det blev städning. Jag har:
- dammat mattor
- dammsugit (också under sängen!)
- torkat alla golv (fast inte under sängen, för jag orkade inte böja mig en gång till)
- rengjort brödrosten
- torkat av köksstolarna
- rengjort vedspisen
- skrubbat kring plattorna på elspisen (där var SÅ skitigt!)

Jag har inte:
-städat wc (orken tog slut)
- torkat damm (onödigt, bestämde jag)
- haft (onda) sammandragningar

Nog är det härligt med nystädade golv! Jag kan riktigt se hur de blänker :-). Nu har Kennet kommit hem också, så nu är det helgkänsla här hemma, skönt! Imorgon ska vi till Kokkola. Förhoppningsvis får vi undanstökat julklappshandeln för i år.

NU!

Nu är jag beredd! Nu får babyn på riktigt komma när som helst. För nu har jag skickat in min dogmatiktent. Jag hoppas att jag blir godkänd utan desto mera ansträngning, men det tror jag nog. Resonerar lite som så att läraren inte har hjärta att underkänna mig i det här skedet, även om det är långt ifrån den bästa hemtent jag gjort... Och jag HAR ansträngt mig och läst Luthers förklaringar till dopet och nattvarden och Augsburgska bekännelsen och lite annat.

En liten kommentar till pepparkaksbaket: Det blir nog goda pepparkakor med mammas recept om man bara kommer ihåg alla ingredienser, vilket jag gjorde på andra försöket.

Idag ska jag laga mera mat och frysa mera portioner. Funderar också på att dra igång en storstädning, eller i varje fall en vanlig veckostädning. Sedan funderar jag på om jag kanske skulle våga mig på att dra upp några morötter ur morotslandet. Vi har i alla fall plusgrader idag, så kanske det kunde lyckas. Det gör ju inget fast förlossningen går igång, för idag har jag gått 38 fulla veckor, vilket betyder att babyn räknas som fullgången :-).
Men jag vet inte om jag ska snuva Kennet på en ordentlig färdknäpp... ;-) Hmm...

Hemmafru

Haha, kom just på att jag numera borde kunna klassificeras som lyxhustru. Jag är hemma på dagarna och min man jobbar och försörjer mig :-). Fast det är inte helt sant, jag får ju faktiskt lön från mitt jobb ännu ett par månader. DET är lyx! Tänk så schysst staden är som ger mammalediga nästan tre hela månader med full lön. Sen blir det ju till att leva på FPA ett tag framöver, men det ska väl gå det med.

Förra fredagen var ju första dagen jag var på riktigt ledig, efter praktiken. Sen dess har jag hunnit med ganska mycket. Jag skriver på en hemtent i dogmatik. Har avverkat två av sex essäfrågor och är på god väg med den tredje och fjärde, även om ingenting är nedskrivet ännu, men jag vet lite ditåt vad jag ska flumma om. Hemtenter är sist och slutligen ganska tacksamma. De senaste dagarna har jag också bakat en citronkaka, en chokladkaka, kolakakor, jämtkakor, två drömtårtor och en dadelkaka. Idag har jag också konstaterat att det INTE går att baka pepparkakor med deg som man glömt sätta sirap i. Jag gjorde ett tappert försök att platta ut degen på en plåt, efter att ha insett att det omöjligt gick att kavla och ta ut pepparkakor. Men efter gräddning konstaterade jag att det smakade som osötad, torr... ja, jag vet inte riktigt vad det smakade som, men inte var det pepparkakor! Som tur är så hade jag mera ingredienser i skåpet så nu har jag ny pepparkaksdeg i kylskåpet. Imorgon bakar jag alltså pepparkakor.

Imorgon ska jag också till rådgivningen. Väntar mig inget nytt där. Möjligen kan jag lyckas ha socker i urinen igen, för jag har ätit ganska mycket gott nu (svårt att låta bli att smaka det man bakar), men det tar jag inte så hårt.

Nu ska jag gå och titta till köttfärslimpan jag har i ugnen. Undrar om man blir extra huslig såhär i slutet av graviditeten? Idag planerade jag vad jag ska hitta på i slutet av veckan. Jag kan inte baka så mycket mera nu (har ju nästan t.o.m. julbaket undanstökat), men laga mat och frysa in portioner skulle jag kunna göra :-).

Många trevliga nyheter

Idag har jag många trevliga nyheter att dela med mig av.

1. Vi har fått lägenhet!! Vi ska flytta till en liten radhuslägenhet i Vasa. Den är på 69 kvadrat i två våningar med två sovrum och stugkök, badrum, bastu, wc och klädskrubb. Jag har inte själv sett lägenheten, men Kennet var dit och tittade. Den ligger ca 3 km från Kennets jobb, ca 5-6 km utanför centrum och med skog utanför husknuten. Vi hoppas att både vi, Stubin och Granat ska trivas där.

2. Det är helg och Kennet är hemma. Han har varit borta sedan tisdag, så det känns extra skönt att få vara på samma ställe några dagar.

3. Stubin har blivit piggare. Han var riktigt hängig från morgon och ända till början av kvällen. Han åt ingenting, förrän jag mutade honom med skinka och burkkattmat (då åt han lite) och spydde slem i flera omgångar. Jag var beredd på att han blivit ordentligt sjuk och skulle dö inom några dagar. Jag blev verkligt orolig för vår kissemisse. Han sov nästan hela dagen. Men då Kennet kom hem så kom katten in (efter en halv timme ute) och då var han precis som vanligt igen. Kennet tror att Stubin saknat honom så mycket att han börjat må dåligt och att han därför blev i skick då Kennet kom hem igen :-).

4. Jag blev färdig med praktiken! Igår var jag sista dagen och idag skrev jag praktikrapport och skickade in den.

5. Babyn är ännu i magen och visar inga tecken på att komma ut. En vecka till skulle jag vilja ha det så, sen får babyn gärna komma ut, helst före den eventuella strejken. Men babysar (hur heter det egentligen i plural???) brukar ju komma då de själva vill och inte när blivande mammor vill.

Nu kommer jag inte på mera. Säkert har jag massor av mera att vara tacksam för, men nu behöver jag sova. Gonatt!

Grått och trist

Det regnar inte ute, men det är mulet och allmänt grått och trist. Humöret blir förstås inte bättre av att jag skriver på en praktikrapport och det går trögt. Jag har två dagar kvar av praktiken, förutom kvällens arbetspass. Jag känner mig som en utomordentligt dålig praktikant, för jag har ingen lust att engagera mig i nånting, jag vill bara, bara få undan praktiken. Men min handledare är nu inte heller så värst inspirerande. Vi ska nog ha en utvärdering på torsdag, hon måste bedöma min praktik. Tur att jag inte behöver ge siffror åt mig själv utan "bara" skriva en rapport med många olika delar som samhällsanalys, analys av församlingen, praktikplanens förverkligande, professionell utveckling o.s.v. o.s.v. Totalt ointressant för mig just nu. Men jag måste. Fattas bara att min lärare inte godkänner praktikrapporten sen...

Finns det nåt kul här i livet? Jo, Kennet har varit och sett på en radhuslägenhet i Vasa idag! Han ska skicka bilder åt mig ikväll. Vi pratade lite på dagen då han precis varit och tittat och han tyckte att det var en okej lägenhet, lite mindre än han föreställt sig och skicket inte det allra bästa, men omgivningen verkade bra. Inte så nära till stora vägar, innergård och lite skog. Så kanske kan våra katter också trivas där. Vi måste bestämma oss senast torsdag om vi vill ha lägenheten. Helst vill vi hyra från december, men vi måste kolla om det är möjligt.

Men nu tror jag att jag ska lägga mig på sängen ett tag, vila så jag orkar med kvällen. Praktikrapporten får nog vara tills imorgon. Kanske jag är mer inspirerad då.