Ojsan, så länge sen!

Nog visste jag att det var länge sen jag bloggade, men SÅDÄR länge?!? Nåja. tiden går fort.

Jag har avverkat min första månad på daghemmet Nyckelpigan. Det blir bara en månad till där, för jag har fått jobb!!! Ett RIKTIGT jobb. d.v.s. ett fast jobb. Ett jobb som ingen, förhoppningsvis, kommer att ta ifrån mig. Det finns ju chans för de andra sökanden att besvära sig, men det hoppas jag att ingen gör. Fr.o.m. 1 mars är jag handledare i familjearbete i Jakobstad. Tänk så det kan gå! Inte trodde jag att jag skulle få jobbet när jag morgonen på sista ansökningsdagen febrilt skrev min arbetsansökan på ungefär en halv timme. Den levererades dessutom till rätt person på de anställdas julgröt... Ingen vanlig snigelpost här inte! Det enda som kunde göra livet bättre just nu (förutom varmare inomhustemperatur för jag fryser) är att Kennet också skulle hitta ett jobb. Lärarvikariat är inte hans grej och just nu är det precis vad han jobbar med. Inte så kul. Förresten, nu när jag tänker efter så finns det nog en och annan sak som också skulle göra livet bättre: diskmaskin, ny bil och lite annat som jag inte tänker avslöja!

Nåt som definitivt höjer livskvaliteten är våra kissemissar. Krut och Stubin är bara för gulliga!

Då vi städade ut julen hittade Stubin ett nytt användningsområde för elljusstakens förvaringslåda. Måste medge att ljusstaken fick stå kvar nån extra dag.


Det är inte bara husse som tycker om att se på MacGyver. Men jag tror att Krut och Stubin föredrar när dvd:n är på paus, för då börjar det snurra omkring en cirkel i rutan. Katterna anammade också mitt konståkningsintresse vid EM förra veckan, tyckte det var kul att titta på när konståkarna skrinnade omkring på isen, vad nu det kan bero på :-)

Nu ska jag elda i "vedahällon"! Fryser, brrr. Bara jag inte håller på att bli sjuk igen. Förra veckan hade jag bihåleinflammation och åt antibiotika :-(

hp - intresserade?

Vår Stubin har några mänskliga intressen. Bl.a. är han väldigt datorinriktad. Så inriktad att han brukar vilja syssla med följande:



Kunde det vara reklambild för hp? Tjäna pengar på katten... ?

Imorgon är det nyårsafton så jag önskar alla besökare ett riktigt VÄLSIGNAT NYTT ÅR 2007! Må året föra med sig trevliga tilldragelser för er alla! /Netta

Stubin vs. Krut

Våra katter är väldigt olika. Krut är den äldre. lugnare och förståndigare. Stubin är den yngre, vildare och vettlösa. Man skulle ju tro att Krut som nr 1 skulle vara den som säger var skåpet ska stå, men nej. Det är nog Stubin som bestämmer. Krut blir utan korv/skinka/kött om man inte noga vaktar så att han får äta i fred. Stubin är snabb som en vessla och roffar åt sig allt som kommer i hans väg i fråga om godsaker. Sen morrar han och släpper inte Krut i närheten. Men vi är ju rättvisa "föräldrar" så Krut får nog sin rättmätiga del. Sen ska nog också tilläggas att Krut är betydligt mer kinkig än Stubin, som idag t.o.m. år morotslåda. Vi tror förresten att Stubin är lite lätt förståndshandikappad... Det verkar nämligen inte alls gå hem att han inte får vara på köksbordet, oavsett hur många gånger man säger fy och nej och lyfter ner honom. Krut var mera läraktig som kattunge. Krut är den som ofta helst vill ligga på skrivbordsstolen och sova, medan Stubin vill busa. Gulliga är de hur som helst båda två och riktiga famnkatter, när de är på det örat. Krut brukar komma upp i sängen på morgonsidan (sover oftast i gungstolen eller på sängöverkastet på golvet) och spinner och vill ligga nära huvudkudden, något jag blev lätt irriterad på tidigare, men har vant mig nu och saknar det om han inte kommer. Stubin sover med oss nätterna igenom, oftast mellan huvudkuddarna :-).
Men trots sina olikheter så har de mycket skoj tillsammans och upptäcker speciellt gårdsplanen för fulla muggar. Deras favoritlekställe är pannrummet. Dit slipper de utifrån genom en glugg. Så där hoppar de på vedhögarna och har kul. Källaren är överlag ett intressant ställe för dem. Där badar de också bastu med oss ibland :-).

Nu sätter Kennet på musik. Månne han ska spela sin nya skiva, som han fick i examenspresent av mig idag?

Jul, jul, strålande jul... är förbi

Så var den julen slut. Det gick fort. Kennets och min första jul som gifta och första jul som vi firade helt tillsammans. På julafton hann vi fira både i Nykarleby, Jeppo och Esse. Inte illa, eller hur? Det kändes inte ens stressigt. Visst hann vi inte vara så värst länge på varje ställe, men tillräckligt för att känna att man fick träffa alla. Bäst på julafton var nog ändå när vi kom hem och öppnade julklapparna till varandra och katterna. Ja, Krut och Stubin fick lyxkattmat i julklapp, varsin sån där pytteliten konservburk. Men eftersom paketen inte luktade kattmat så fick vi nog hjälpa dem att öppna och servera maten på fat.

Efterföljande juldagar firades dels i Nykarleby och dels Esse. Och idag har vi varit till stan. Jag hann gå lite på rea och Kennet anmälde sig arbetssökande. Men det var Kennet som fyndade på rean, köpte en ny skjorta. Jag tyckte han var så otroligt snygg där i provhytten, :-). Ikväll har vi dessutom inrett sovrummet. Nu har vi stora byrån färdig plus de två små som jag köpte på Ikea och som Kennet slipat, lackat och laserat. De små använder vi som nattduksbord, är så bra med rejäla saker som det ryms mycket i.

Nästa veckas tisdag börjar jag jobba. Ska njuta nu av de sista lediga dagarna och göra sånt som jag inte hinner sen. Imorgon är projektet att klistra in foton som som gäller. Vi har både bröllopsalbum och vanligt album på hälft. Det betyder att klistra in hela 2006 i bilder :-). Ska eventuellt också baka bröd.

God fortsättning till alla som tittar in!

Hemma igen!

Nog är det skönt att vara i Esse! Vi var en sväng till Åbo i helgen, for på fredag och jag kom hem igår. Kennet är ännu kvar, men kommer nångång ikväll. Det var trevligt att återse studiestaden och jag fick uträttat det jag ville - köpte julklapp åt Kennet. Men när vi gick in till stan och tyckte det var kul att vara i Åbo så tänkte jag samtidigt att hur trevlig staden än är så inte vill jag bo där. Primärorsaken till att vi for till Åbo var att Kennet var bjuden på en doktorsdisputation med efterföljande middag. Jag hälsade på i Åbo svenska församling, min forna arbetsplats. Roligt att träffa gamla kollegor och barn och föräldrar jag kom i kontakt med via verksamheten. Jag verkar vara saknad och det är ju alltid kul att höra. Vi träffade också diverse kompisar i Åbo, de få som finns kvar där. Och nu är jag hemma och förbereder julen. Min älskade make håller som bäst på att göra de allra sista ändringarna i gradun, det är då fråga om språkliga rättelser. Han är alltså fem före färdig! Vilken jul det här blir!

Saknad kände jag mig också när jag kom hem och Krut blev jätteglad att se mig. Visst blev Stubin det ocksåk, men Krut var nog mera till sig. Stubin var även svart om tassarna för han hade varit verkstan med svärfar. Gulliga kisse! I natt har de båda sovit med mig och spunnit i stereo! :-)

Nu är det lite studier och gardinsömnad som gäller för mig. Ha det så bra!

/Netta

Urgulliga!

Krut och Stubin har blivit vänner! Titta bara så söta de var tillsammans här tidigare i kväll:

Stubin är här!

Vi hämtade honom igår kväll, alltså på lillajul. Här är den lilla sötnosen i vår hall!

Stubin är en tuff liten kille. Han har inga problem med Krut, däremot har Krut nog en aning problem med Stubin. När vi kom hem med den lille märkte Krut först inte alls av honom, men Stubin som är van med andra katter, gick fram till Krut och snusade på honom. Och då reagerade Krut med att fräsa och skjuta rygg. Och avvaktande närmade de sig varandra och Stubin insåg att Krut inte riktigt var glad att se honom. Och sen dess är det en smula kaos här hos oss. Igår kväll och sent in på natten har de två rykt ihop/lekt. Tror att Stubin leker, men för Krut är det än så länge en stor dos allvar med också. Idag har jag läst om "kattpsykologi" på nätet och lärt mig att Krut och Stubin nu håller på och gör upp om rangordningen. Ännu några dagar, upp till en vecka kan de vara mera fiender än vänner, men sen småningom borde det avta och då ska de t.o.m. kunna tvätta varandra. Inte vet jag då vad vi har för katter, men redan idag har de nog sovit i samma soffa, även om de inte låg precis intill varandra. Och de kan äta bredvid varandra. Men, som sagt, vilda lekar är det gott om. Här kommer en bild:


Stubin är ju en katt med polydaktyli, d.v.s. en katt med för många tår på tassarna. Han har sex tår på framtassarna och fem tår på baktassarna, alltså en för mycket på varje tass. Vi försökte fotografera hans tassar, men det var ganska svårt (överlag är Stubin svår att plåta, han fattar inte att hålla sig stilla :-)) den enda bild vi fick är den här:


Det ser liksom ut som om Stubin hade en tumme och mellan tummen och nästa tå finns en liten tå. Baktassarna ser mera vanliga ut, men bredare. Förresten, när jag nu tittar på fotot så ser jag ju att han även har en extra trampdyna under "tummen". Kul!

Annars har vi firat lillajul igår och första advent idag. Hälsade på mamma och mommo igår och träffade också min syster och systerson. I Nykarleby hade de julmarknad i min gamla skola, så dit tittade vi in. Och så åt vi kinamat med mommo och mamma. Min mommo är så cool. Hon har riktigt fastnat för kinamat och sa flera gånger igår att hon tycker så mycket om den där såsen :-). Hemma badade vi bastu och drack glögg och åt jultårta. Lillajulgran har vi också, men den hämtade vi redan på torsdag kväll, före städningen. Den lyser så fint här i vardagsrummet nu. Nu ska jag gå och ta mig en tupplur med min man!

/Netta

Jobb!

Jag har fått jobb!!! Från början av januari jobbar jag på Daghemmet Nyckelpigan i Ytteresse. Det är fråga om ett moderskapsvikariat, som jag övertar av en som vill återgå till att sköta barn hemma. Det är ännu oklart för hur lång tid det är, men minst till april. Det var mina big news idag!

Annars har jag jobbat dubbelt idag. Först fem timmar på Nyckelpigan och sen fem timmar på Flynbo. Det var inte så tungt som jag väntat mig. :-) Och det var ett undantag. Från torsdag ska jag vikariera i församlingen ett par veckor framåt. Ska bli intressant att se om jag börjar sakna Åbo mera då, det är ju liknande jobb som jag gjorde där. Det är inte alls osannolikt.

Nu börjar Plus! Så jag avslutar här. På Krutfronten intet nytt.

/Netta

Hjärna!

Your Brain is 73% Female, 27% Male

Your brain leans female You think with your heart, not your head Sweet and considerate, you are a giver But you're tough enough not to let anyone take advantage of you!

What Gender Is Your Brain?

Helg!

Härligt, härligt! Kennet är hemma igen. Jipppiiiii! Och ikväll ska vi på invigningsfest till Nykarleby. Stjärnhallen blir ju invigd med pompa och ståt. Tänk, folkmusik (Jepokryddona), skönsång (Simon Häger) och dans (minns inte vad orkestern hette). Mycket trevligt på en gång. :-)

Vi har förresten gjort vår första huuto på huuto.net. Produkten är ett minne till datorn. Den är så fruktansvärt slö, men vi vill inte satsa så mycket i nytt minne, eftersom vi planerar datorinköp inom en relativt snar framtid. Men nåt måste göras NU! Så vi har gett oss in i huutos underbara värld. Spännande att se hur det går!

Lugnt

Igår hände inget speciellt. Och det var skönt. Inga missöden med Krut och inga besvärligheter i övrigt heller. Jag cyklade totalt 10 km igår och kände mig duktig. Idag blir det bara 4 km.

Idag har inte börjat fullt lika lugnt som gårdagen. Krut har redan hunnit välta omkull en och samma blomma ett par-tre gånger. Nu är den flyttad. Hela morgonen har katten varit helt rabiat. Jag har tappat räkningen på hur många gånger han varit på köksbordet, fast han mycket väl vet att han inte får vara där alls. Och dessutom har han bitit mig i både fötter och armar. Inte så att det blivit märken, eller så, men man vill ju inte ha en katt klängade i armar och ben. Men han hade kul när jag sorterade papper och tidningar. :-) Det är tydligen toppen att riva i tidningspapper.

Min teori om varför Krut är rabiat är att han känner på sig att Kennet kommer hem idag. Tyvärr jobbar jag till kl. 20, vilket suger eftersom min älskade kommer hem flera timmar tidigare. Men sånt e livet! Jag ska förresten sätta "Heartbeat" på bandning så att vi inte missar det ikväll, som vi gjorde förra fredagen.

Nu gäller det att fixa lunch. Och småningom ställa sig för jobb.

händelserikt

Varför ska det hända så mycket just den här veckan då Kennet e borta? Måndagen var ju ingen skojig dag. Tisdagen var nog bättre, men det som krånglade till livet då var att Krut spydde på hallmattan. Naturligtvis spydde han på just den längsta och tyngsta mattan vi har. Speciellt irriterande var det också p.g.a. att vi bara har tre mattor totalt i vårt hem. Kunde han inte ha valt nån av de betydligt mindre, eller varför inte golvet? Det blev att torka upp halvsmält kattmat (som han fått av grannen...) och tvätta delar av mattan på badrumsgolvet. Suck. Som tur var så verkade det inte gå nån nöd på katten. Lite ynklig var han nog just då han spydde, men sen var han som vanligt igen.

Gårdagen förflöt i lugn takt, jag jobbade och när jag kom unnade jag mig lite tid vid datorn, skypade med min älskade och sen städade jag. Förde bort våra diverse roskisar och dammade mattor. Hela tiden hänge Krut mig i hälarna och sprang omkring på gården. Men eftersom jag skulle dammsuga så fick han stanna ute, för han är inte så förtjust i dammsugaren. Jag fejade på ett bra tag. Men kvart före nio avslutade jag projekt städning, för jag ville ju se "Bonde söker fru". Jag lockade på katten, men ingen katt syntes till. Jag tänkte att han smitit in till svärföräldrarna, han har nämligen den ovanan. Men det hade han inte. Jag lockade mera på honom och då jamade han, men syntes inte till. Jag lockade igen och igen och han pep, men varifrån pipet kom var lite oklart. Till sist lokaliserade jag pipet till den stora björken som står på gården. Svärmor, som följt med dramatiken, hämtade ficklampa och det var som jag trodde, Krut hade klättrat upp i trädet och vågade inte komma ner igen! Jag försökte intala honom att han nog klarar att komma ner, men nej. En gren lägre ner kom han, men sen var det stopp. Svärmor hämtade svärfar och de hämtade en lång stege. Så det hela slutade med att jag klättrade upp för stegen, som nätt och jämnt räckte till, och hämtade ner en liten, rädd kissemisse. Och jag var inte så orädd jag heller, eftersom jag stod på näst översta steget på stegen. I pyjamasbyxor och kanadaboots... Jag hade blivit så varm av städningen att jag ren bytt om till pyjamasbyxor. Hade ju inte precis räknat med att rädda Krut ur en stor björk. Nu är han ute igen, med stränga order om att hålla sig borta från björken. :-) Och jag ska till jobbet, så det var allt för idag!

Disciplin

Idag har jag disciplin. Jag studerar nämligen. Första dagen på väldigt länge som jag faktiskt får något gjort åt mina studier. Jag håller på med en hemtent i religionspsykologi. Det är skapligt intressant. Men nu kurrar det i magen, så jag ska riktigt just värma potatismos och köttbullar. Jag ska dessutom locka in Krut, för han har nog sprungit ute i regnet tillräckligt länge nu. Ja, det regnar i Esse. :-( Ännu finns snö på marken, men eftersom fmi lovar plusgrader ända till slutet av veckan så lär den hinna smälta bort, buhu!

Igår var annars en hemsk dag i berg-och dalbana. Började med att Kennet avreste till Korsholm/Vasa. Han vikarierar igen den här veckan. Kommer på fredag. Jag åt frukost med honom kl. 6 på morgon. Somnade om och vaknade med illusionen om att jag hade gott om tid före jobbet. Men på nåt vis blev det väldigt stressigt innan jag kom iväg. Och på jobbet drabbades jag av världens magsmärtor, av den kvinnliga typen. Naturligtvis först när jag var ensam kvar i personalen. Hittade inget medicinskåp. Hade ingen burana i väskan (har jag aldrig, för jag har ALDRIG värk av något slag) Var tvungen att stå ut. Gjorde det också. Och sen for jag in till stan för att uträtta ärenden. Då hade värken som tur var gett med sig (underverk sker!!). Men fick jag alls allt uträttat? Neeejdå. Hittade inga blombräden. Hann inte till Rörman. Hittade inga vinterskor. Men jag fick foton framkallade. Bröllopsbilder. Tyvärr blev en handfull misslyckade, avskurna huvud och så. Trodde först att butiken klantat sig och hann bli rejält upprörd, men naturligtvis visade det sig att det var jag som klantat mig. Borde inte ha stressat med fotonen. Lär mig aldrig. Fast om det hade velat sig riktigt illa så kunde affären ha klantat till det rejält. Det var enbart på pur TUR som största delen av bilderna trots allt blev bra. Jag ska nog minnsann knalla in till affären i fråga och upplysa dem om att man måste fråga kunden vilken typ av digikamera fotonen är tagna med, annars kan det bli mycket, mycket fel! Nåja, hela fotohärvan gav mig mången känslostorm och på kvällen var jag alldeles slutkörd. Och det var ju SÅ typiskt att Kennet var borta just igår kväll när jag som bäst hade behövt nån som kramat om mig och sagt att det nog blir bra med bilderna, att det inte är nån större katastrof. Sen lyckades Krut på natten nära nog driva mig utför vansinnets brant. Han skulle promt sova på mitt öra! Jag är den typen som nästan undantagslöst sover på magen och följaktligen har ena örat uppåt. Där, precis där, på mitt öra ville Krut sova sin skönhetssömn ungefär kl. 5 i natt. Jag flyttade bort honom, först bredvid kudden, sen i fotändan, men han kom tillbaka gång på gång. Till sist slängde jag ut honom från sovrummet. Då jamade och gnällde han och gav mig dåligt samvete... Men utanför fick han vara. Nu är vi nog vänner igen. :-)

Ojoj, mat, jag behöver mat! Varför börjar jag alltid skriva så långa blogginlägg, fast jag bara tänkt skriva kort?

Netta

Ps. Jag fick ju nog ett och annat uträttat i stan ändå. Köpte t.ex. garn, frusna grönsaker och konserverad ananas. :-)

dagisdag

En ny dagisdag på ett nytt dagis, det är vad jag haft för mig idag. Det är alltid mer eller mindre knepigt att börja på ett nytt ställe. Barnen testar gränserna och det är svårt eftersom man inte känner till vilka regler som finns på just det dagiset. Men idag tyckte jag att det gick hyfsat. Jag har väl blivit mindre rädd att ta i redan från början. Det bara är ju så att barnen ska ha respekt för den vuxna personalen, också om man är ny. Så det är bara att kräva respekten. Faktum är att jag släpade ett barn ner i pulkabacken efter en pulka, eftersom han vägrade att hämta pulkan som han själv lämnat i backen fast jag sa åt honom att göra det. Jag kände mig som en hemsk, elak tant, men jag tror att det gjorde susen. Nu vet killen att det också gäller att lyssna på mig. En annan i personalen frågade före hon gick hem om jag nog kommer imorgon igen... Jag sa naturligtvis ja och hon tyckte det var bra, för jag hade så god hand med barnen, tyckte hon :-) Undrar just om pulkabacksincidenten hade nåt med det att göra...? Men sånt är ju alltid skoj att höra. Däremot var det ju inte så skoj att ett (litet) barn började gråta när jag var sista kvar i personalen och han inte blivit hämtad än. Men han slutade nog sen. Det är faktiskt andra barnet som gråtit när jag börjat på ett nytt dagis nu den senaste månaden. Men man måste ju tro när övrig personal säger att det inte är nåt ovanligt, att barnen alltså bara är såna som har svårt att vänja sig vid förändringar.

Det jag egentligen hade för avsikt att skriva om min arbetsdag var att nog sjutton är det KALLT att stå ute och övervaka barn! Jag hade min canadaboots, men i dem var det då ingen värme. Imorgon provar jag nog med vandrardojorna, fast de inte direkt är vinterskor. Kanske är de ändrå bättre. Fötterna är dock alltid värst, resten klarar sig nog. Jag är bra på att bylta på mig :-)

Min man har för övrigt ett projekt av stora mått för sig i köket. Vi fick en muurikka i bröllopspresent, men vi har inte använt den. På omslaget står att man före användning ska hetta upp muurikkan tills den blir svart och sen fetta den med matolja (eller späck, men vem har det hemma?) och smeta på tills den är jämnsvart och fin. Typ. Nu ville Kennet göra det där på vedspisen. Funderade att det nog går bra om man tar bort ett "lock" som finns ovanpå spisen, för då kommer ju elden direkt på muurikkans botten. Då är det ju som öppen eld. Sagt och gjort. Till hans försvar måste jag ju nog säga att jag också trodde att det skulle gå bra. Men det gick inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev nämligen en blå-svart stor fläck där elden kom åt att hetta upp muurikkan. Och inte alls svart på resten av muurikkan... Nu donar och fixar Kennet i varje fall i köket (han hämtade just mera ved från pannrummet) och jag bloggar :-) Men egentligen höll jag på med studier. Har printat ett papper... Återkommer i varje fall om hur det gick med muurikkan sen.

Studier, ja... Jag är idag mer fast besluten att det nog ska gå att studera samtidigt som jag jobbar. Det gjorde jag ju i fjol! Så nu har jag som mål att före julen avklara två kurser, kanske tre, men den sista är lite mer osannolik. Det är en teologikurs, så jag ska gå och kolla om den går som helgkurs nångång efter jul, det kanske är ett bättre alternativ än att försöka boktenta. Jag är så dålig på att plugga här hemma.

Jeps, jeps. Snart kommer "Äntligen hemma" på TV! Ska kolla hur det går för min älskling i köket!

Årstidsväxlingar

Jag har i ungefär en veckas tid tänkt skriva en höstlovsblogg. Under tiden jag inte har kommit till skott med den saken har det blivit vinter! Så nu gav jag inlägget ett annat, mera passande, namn.

Men jag börjar med höstlovet. Jag hade faktiskt höstlov från jobbet jag hade just då. Att vara inhoppare betyder ju att man byter jobb mest hela tiden. Då hade jag ett vikariat i Purmo, det tog slut i fredags. Imorgon börjar nästa vikariat, den här gången i Ytteresse. Arbetsplatserna byter, men jobbet är ändå rätt lika, barn är inte så olika på olika dagis. Alla äter ungefär samma tider, är ute samma tider, vilar samma tider, far hem samma tider. Men på höstlovet var jag alltså ledig, torsdag-fredag. Då kom min systerson på besök :-) Det var riktigt skoj. Kennet och jag hämtade honom från en bensinstation, dit min syster körde honom. Praktiska arrangemang.


Då på torsdagen spelade Kennet och han datorspel. Bilspel är T:s stora passion i livet. Jag tycker att det lätt blir lite väl mycket av datorspelandet. Å andra sidan så är ju bilspel rätt så harmlösa. Värre är det om han börjar spela våldsamma spel.


Vad gjorde vi annat? Jo, på torsdag kväll hade vi lite myspys, åt godis och chips och drack cokis. Och såg på Bolibompa och Expedition Vildmark, där barnen besteg Kebnekaise. Spännande, tyckte vi alla tre. Lite senare på kvällen tittade Kennet och T på "Pimp my ride", ett av Kennets favoritprogram, som alltså T också tyckte var skoj. Hur kommer det sig egentligen att en del pojkar, som T, ända från riktigt liten har varit traktor- och bilintresserad? Han har aldrig nånsin brytt sig om mjukisdjur eller dockor. Inte ens som baby kramade han nallar eller liknande. Är det faktiskt för att han blivit uppmuntrad till att leka det som traditionellt kallats för pojklekar? Ja, ja... På fredag, vad gjorde vi då? Jo, då byggde pojkarna lego. T byggde en jättefin skördetröska. Dessutom hälsade vi på Kennets syster och hennes barn, av den enkla anledningen att vi behövde printa några papper. Jag skulle lämna in ansökningar till ett jobb som jag inte kommer att få. Våra syskonbarn lekte så fint tillsammans. På eftermiddagen var det byte till vinterdäck som gällde. T hade med sig riktig arbetshalare :-) Då dök också Kennets syster med familj upp. De bytte också däck. Men det var med oss T och L var, för oss fick de hjälpa :-) Kanske hade de fått hjälpa de andra också om de frågat... Jag gjorde inte så värst mycket annat är lossa lite bultar, för jag kom på att hämta kameran och fotografera. T tycker INTE om att vara på kort, men då fick jag några fina bilder.

Det är kul att hjälpa till att byta till vinterdäck

På kvällskvisten körde vi hem T till Jeppo och kollade samtidigt in deras nya dator. Det var skoj, speciellt som vi kunde ta en snabbtitt på vår bröllops-dvd som Kennet hämtat i början av veckan. Tyvärr kan vi inte se den i vår dvd-spelare för det är inte ett sånt format, eller nåt i den stilen. Jag tyckte det var skoj att titta, men Kennet tyckte att han låter konstig på rösten. Det blev en ganska sen kväll innan vi var hemma, delvis för att vi valde att köra hem via Purmo istället för riksåttan. Det roligaste med T:s höstlovsbesök var nog ändå att han tyckte att det var så kul. Jag tyckte att vi nu sist och slutligen inte gjorde så värst mycket extra.

Lite om katterna. Vi väntar ju otåligt (åtminstone jag) på att vi ska få hem nya kissen. I lördags när vi var på ett förlovningskalas kom en kompis på ett annat namnförslag på vår "mångtåiga" kissemisse: STUBIN. Så nu tror vi att det blir en Stubin och inte en Sot som vi tänkt dittills. Krut och Stubin, det är väl en fin kombination? Idag fick vi förresten för oss att kolla om Krut faktiskt är en pojke eller inte. Vi har ju nog trott det hela tiden. Men nu är vi osäkra. Så det KAN hända att Krut är en Rut :-) Eller (K)rut... Men det är klart att han förblir Krut även om han råkar vara en hon. Och även honkatter går ju att kastrera.

I slutet av förra veckan kom då den andra årstidsväxlingen sen vi gifte oss. Konstaterade att det känns länge sen vi gifte oss, trots att det bara är lite på två månader, men vi tror att en av orsakerna är att det ändrat årstid. Det blev vinter ganska plötsligt. Visst kom det lite, lite snö här tidigare också, men nu har vi SNÖ.

Vinterlandskap utanför dörren. Vårt vardagsrumsfönster syns till vänster.

Igår hade vi lite Sköna Söndag med sovmorgon, mys i sängen med Krut :-) och sen frukost. Dessutom tog vi Linnea med oss till pulkabacken. Det var skoj! Kvällen avslutades med pizza gräddad i "vedahällon" och "På spåret" bandad. Dessutom håller jag på att göra en liten present till en kompis nyfödda baby. Så den pysslade jag lite med också.

Idag, måndag, har gått fort. Det är inte så värst många timmar kvar tills jumppan. Måndag kvällar går i motionens tecken. Allt för att inte säcka ihop totalt. Nästa gång ska jag skriva ett kortare inlägg, jag lovar!

Krut ska bli storebror - kanske!

Ja, trots att vi haft Krut bara drygt en månad så är vi så sålda på katt att vi vill ha en till. Från början ville vi ju ha en katt med extra tår, men tog Krut med vanliga tassar då vi inte orkade vänta tills en specialkatt dök upp. Nu har en kisse med sex tår på framtassarna och fem på baktassarna dykt upp. Vi hälsade på kattungen och hans syskon förra helgen och blev alldeles förtjusta. Förstås visste vi på förhand att om vi ser kattungen så vill vi ju ha den. :-) Så nu har vi reserverat kattungen som fått arbetsnamnet SOT. Våra vänner J och R ska ta Sots brorsa. De har redan två katter med extra tår på drygt ett år. Här kommer ett foto på Sot. Är han inte bedårande? Drygt en vecka gammal, tänk bara hur han ser ut om några veckor när vi får hem honom. Om vi inte ändrar oss, förstås...

Tyvärr blir fotot lite suddigt, förstår inte riktigt varför. Det är inte suddigt i fotofoldern på datorn...

Förra helgen var annars härlig! Jag var ledig lördag-söndag och tog det rätt lugnt. Fredagen började ju bra då Kennet kom hem efter en hel arbetsvecka i Vasa. Då var jag glad! En av de få positiva saker med att ha honom borta flera dagar i sträck är att det är så ofantligt härligt att träffas igen. :-) Vi hade Kennets föräldrar på kaffe och äppelkaka på kvällen, efter att vi badat bastu. Det är för övrigt vårt nya fredagsnöje att bada bastu! Har gjort det många fredagar i sträck nu.

På lördagen förberedde Kennet lektioner och jag hade nästan lite tråkigt ett tag före jag kom mig ut och påta i "trädgården". Vi har ju gemensam gård med mina svärföräldrar, men den lilla plätten som är utanför vår dörr är ju vår. Där hade vi i somras (har fortfarande) en rätt stor lerkruka (eller var det fejk i plast?) med lejongap och flitiga lisa. Blommorna led nog i torkan i somras, men blommade igen på höstkanten. Nu ser de rätt risiga ut, men jag har istället förberett nästa vår och sommars blomsterprakt. För några veckor sedan planterade jag tulpanlökar, 40 stycken, blandning av olika färger. Det fanns ingen blombänk där från tidigare, utan jag grävde och fixade och donade, hämtade jord från potatislandet (varför köpa blomjord när det finns ett stort potatisland att ta av?) och gödsel från gamla dynghögen. Men jag var inte helt nöjd då, så i lördags hämtade jag stenar, också från potatislandet och radade vackert i kanterna på tulpanbänken och så fyllde jag på mera jord. Hoppas att tulpanerna tittar fram på våren! Klipper in en bild på min stolthet.

Med mig ute på gården hade jag också Krut. Han var jättejättesöt när han sprang omkring på gräsmattan. Han har inte varit ute så mycket ännu, bara korta stunder. Nu är han nog ute lite varje dag. Förresten så är sprang inte rätt ord för vad han gjorde i lördags, för han studsade mer än sprang. Hoppade omkring som en liten känguru och njöt i fulla drag. Jag tyckte att han liknade Tiger i Nalle Puh :-) Krut hittade också luftintaget till pannrummet. Där blev han fotad av Kennet.

På lördag kväll hälsade vi på ett par goda vänner. Riktigt trevligt att träffa dem igen, är så sällan vi kommer oss för att bjuda in varandra. Inte så konstigt eftersom jag bott sju år i Åbo och vi inte är vana att bo nära varandra och kunna träffas ofta. Vi uppvaktade dem med en liten bröllopsgåva, eftersom de gifte sig i hemlighet för ett tag sedan. Tråkigt att inte få vara med på bröllopet, men de fick ju ett sånt bröllop som de ville ha, precis som vi, och det ska man ju respektera. Och vi tycker ju att det är jättekul att de äntligen har gift sig!

Söndagen gick fort. Vi hann hälsa på Kennets syster med familj, mamma och mommo. Ja, det var i samband med att vi kollade in Sot som vi passade på att titta in till mamma och mommo. Hon är nog härlig, min mommo! En riktig ståltant. 82 år, bor i eget hus, lagar all mat själv, städar det mesta själv, ibland hjälper nog mamma nuförtiden och kör bil. Hon har en liten Nissan Micra, bara nåt år gammal. Det ser verkligt gulligt ut när hon kommer körande, för bilen är liten och tanten är liten. :-)

Ja, sen for vi hem och det var slut på helg. Nu idag har vi det riktigt bra också. Kennet kom just hem från sitt jobb. Men nu är det slut på hans vikariat. Jag har själv också höstlov från daghemmet Bamse där jag har ett tvåveckorsvikariat. Så vi är båda lediga torsdag-söndag, yeah! Imorgon kommer min systerson hit på besök. Han ska sova över natten och fira höstlov. Det är första gången han kommer till mig/oss ensam. Det är ju klart, inte kunde ju ett litet barn resa ensam till Åbo för att hälsa på sin moster. Jag flyttade ju till Åbo samma år som han föddes och har flyttat till Österbotten först nu, sju år senare. Ja, ja, vi får se vad vi ska hitta på då. Säkert nåt skoj! Kanske skriver jag om det i bloggen. :-)

Ny vecka

Så är det då måndag. Nog tycker jag mera om helg när jag är ledig och Kennet är hemma. Nu ska han ju inte jobba borta mer än måndag-onsdag den här veckan och sen är det slut på vikarierandet för den här gången, men inte var det mindre sorgligt när han for imorse halv sju... Själv ska jag på jobb om 1½ h. Eftis. Det är bara fem timmar, så det lär ju inte vara krångligt alls. Det blir väl i princip att leka lite, servera mellanmål och leka mera tills barnen blir hämtade. Resten av veckan jobbar jag på dagis. Skoj. Fast jag hoppas att jag får fredag ledig och att min systerson kommer hit på lite höstlovskul. Det var tal om det tidigare, men får se hur det blir om jag måste jobba. Nog får han komma ändå och vara med Kennet, men roligast sku ju vara om jag var ledig.
Tvättar just nu vårt enda dubbeltäckslakan, måste passa på när jag sover ensam två nätter nu. Vi köpte dubbeltäcke för ungefär en månad sen, trots att många vänners avrådan. Vi ångrar oss inte en sekund! Tvärtom rekommenderas det varmt. För oss funkar det världbäst med bäddmadrass 160x200 cm och dubbetäcke. Inga skarvar och mycket närhet. :-)
Men nu måste jag gå i duschen om jag ska hinna.
Njut av hösten! Snart är det vinter.

Kennet borta!

Ja, Kennet är i Vasa den här veckan. Vikarierar som matte- och fysiklärare i Korsholms gymnasium. Det är tråkigt. Tills igår gick det nog helt hyfsat, jag kan surfa hur mycket jag vill på familjeliv utan att han tycker att det blir för mycket :-). Men igår slog den stora saknaden till och jag tyckte att det var pest att sova ensam i dubbelsängen :-(. Som tur var så har jag ju Krut, även om han igår helst ville busa och inte gulla. Fast till sist lugnade han ner sig och sov halva natten bredvid min kudde. Sen ville han busa och jag slängde ut honom ur sovrummet. Jag ville nämligen sova så att jag sku orka vara snäll med alla tanter på jobb idag.
Ja, jag bara fortsätter att jobba. Än här och än där, både åldringar och barn. Barnen är nog roligare. Men det är också trevligt att sköta lite äldre mellan varven. Man känner sig så uppskattad!
Men nu, nu ska jag trotsa höstkyligheten och fara på länk. Fryser redan bara jag tänker på det. Men skam den som ger sig. Det brukar ju kännas så skönt efteråt och om man bara klär på sig ordentligt så ska det väl nog gå.
Allt gott!

Bröllopsblogg - äntligen!

Nu är det ungefär 1½ månad sen vi gifte oss. Livet börjar småningom stabilisera sig och jag har äntligen haft tid att göra ett bröllopsblogginlägg. Jag hoppas att bilderna ser någorlunda okej ut. Blogger ville inte riktigt samarbeta med mig alla gånger, så resultatet kan variera beroende på hurudan dator man har. Det går att klicka på bilderna om man vill se dem större. Stort tack till min älskade Kennet som hjälpte mig att förstå html-språket lite, lite grann! :-)

Vi gifte oss alltså lördagen den 19 augusti 2006 och det var det bästa bröllopet vi någonsin varit på! Det var jättefint! Jag jobbade till helgen före och Kennet var också i Åbo och skrev på sin gradu. Vi gjorde alltså alla de sista förberedelserna veckan före. Jag trodde att det skulle bli jättestressigt, men vi hade nog tid att ta det lugnt också. Vi bara gjorde lite varje dag och sen kom bröllopet.


Kvällen före var vi på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby där festen skulle vara och gjorde allt i ordning. Vi flyttade bord och dukade fint. Våra skaffare, alltså de som serverade och stod i köket, kom dit och fick instruktioner för bröllopsfesten. Kycklingfiléerna beställde vi från catering och de kördes varma till festlokalen, bara att servera. Skaffarna skötte serveringen och de gjorde också en del av maten; klyftpotatisen, dietmaten och sallad och efterrätten. Det som gick att förbereda kvällen före gjorde vi i samarbete med släktingar och vänner. Vi är SÅ tacksamma för all hjälp vi fick! Efter att allt var i ordning for vi hem, jag till min mamma och Kennet till sin mamma. Vi följde alltså traditionen och sov på skilda håll natten före bröllopet.
Jag sov faktiskt riktigt bra, men Kennet lite mindre bra.

Här är vår festlokal, det är jag som springer omkring och placerar ut festprogrammen.

Bröllopsdagen började med att jag duschade, körde mamma till frissan, hämtade mamma från frissan och själv for till frissan. Det tog ungefär 2½ h att sätta upp mitt hår med både tiara och slöja. När jag var klar så kom Kennet dit och fick sitt hår fixat lite. Han kom till Nykarleby med privatchaufför i vår bil, en blå renoverad VW bubbla från 1962. Kennets syster hade dekorerat den så fint med naturvita band och rosetter och lila skylt i bakfönstret. Sen for vi till mamma där vi åt lunch och så kom en vän dit och gjorde min makeup. Frissan kom också dit och fixade min pannlugg för det kunde hon inte göra före jag var sminkad. Hon hjälpte också till med påklädningen av klänningen. När både jag och Kennet var färdiga så var det dags för fotografen.


Först togs bilder utomhus med oss och bilen. Fotografen var jätteförtjust i vår bil. Sen blev det studiobilder och efteråt kom våra vänner amatörfotograferna som skulle fota oss utomhus. Först åkte vi till Forsby i Nykarleby där vi fotades med en rundbal i bakgrunden. Men solen var jättestark så det var svårt att få bra bilder med skuggor och så var det svårt att titta i kameran mot solljuset.




Sen for vi in till stan igen och tog mera bilder vid ett rött plank vid ån, nära kyrkan. Då var våra syskonbarn också med. Lilla tjejen ville från första början vara brudnäbb, annat var det med killen. Men då vid fotograferingen sa han att han nog ändå vill vara brudnäbb. Och vi var ju jätteglada för det! De var så söta näbbar!

Vi och våra syskonbarn

Kennet var nog nervös före vigseln. Jag var lugnare, men det är klart att jag var lite nervös då strax före vigseln. Just när vi skulle gå in i kyrkan, när man hörde musiken och alla människor steg upp, så då tänkte jag nåt i stil med att ja, this is it, det är nu det gäller.




Men allt gick bra, förutom att släpet fastnade i en listkant som stod upp. :-( Jag fastnade både på väg in och på väg ut, för jag hade hunnit glömma att jag fastnat när vi skulle gå ut tillbaka. Kennet försökte dra mig lite till vänster för att undvika listen, men det lyckades inte, för släpet drogs liksom tillbaka ut mot kanten när vi passerat listen och det kom han inte att tänka på.

Nåja, men, vigseln var jättefin. Prästen pratade vackert om Respekt, Förlåt och Uppmuntran och vi blev gifta :-) Solisten sjöng ”You are the sunshine of my life”, jättevackert. Vi blev också filmade av en vän, men vi har ännu inte fått filmen, det ska nog bli spännande att se den. Jag minns t.ex. ingenting av utmarschen, hur den lät.

Löften

På kyrktrappan

Svart-vit bild av oss i Bubblan

Sen var det dags för bröllopsfest. Vi hälsade gästerna välkomna tillsammans med våra föräldrar. Jag fick många komplimanger för min klänning och jag kände mig SÅ vacker! Festen efteråt blev jättelyckad. Ordningen såg ut såhär:

Välkommen
Huvudrätt
Efterrätt
Program
Paus med fotografering
Kaffe och tårta
Program
Brudvals

Kennets två söta tjejer

Maten var jättegod, det har många sagt efteråt också. Fast Kennet var lite besviken över att hans nervositet inte helt släppt vid maten och han inte kunde äta lika mycket som han velat. Men han åt två stora portioner glass så det uppvägde lite :-)

Menyn såg alltså ut så här:
Huvudrätt: Kycklingfiléer med klyftpotatis
Isbergssallat, issallat, tomat, gurka, majs, fetaost (i olika skålar)
Svartvinbärsgelé
Olika sorters batongbröd, smör
Dricka: Kalja, citronvatten, mjölk, Sprite-vattenblandning
Efterrätt: Vaniljglass, rårörda jordgubbar, maränger och chokladbitar
Dietmat: Glutenfri: fransk potatis, laxmedaljonger (också vegetarisk)
Vegan: vegetariska nuggets, tofuglass
Allergi: rårörda hallon
Tårta: Tårtbuffé med olika sorters tårtor
Kaffe, te, saft, läsk

Min syster läser en berättelse som min mommo skrivit, på rim. Den handlar förstås om mig och Kennet.

Våra programledare var synnerligen duktiga, fick gästerna och oss att skratta och skötte det hela fantastiskt bra! Vi visste nog när vi valde de två och de ställde upp att det skulle bli bra, men att det skulle bli så där bra, det hade vi ingen aning om. Programmet var i det stora hela trevligt. En del tyckte Kennet mindre om än jag, men i det stora hela så var det riktigt bra. Vi slapp fåniga lekar, precis som vi ville.

Vi och våra familjer

Bröllopet avslutades med brudvals, ”En afton vid Mjörn” eller på finska ”Ilta Saimaalla”. Min morbror spelade dragspel och våra underhållningsmusiker gitarr respektive kontrabas. De två hade tidigare under kvällen spelat jazzmusik som bakgrundsmusik vid maten, precis som Kennet ville. Efter brudvalsen spelades en vals till, ”Skogsblommor” som är min syster och hennes mans brudvals och ännu efter det drogs en tango helt spontant. Sen tackade gästerna för sig och vi for också rätt snabbt därifrån och till torget, för där hade dom torgdans i samband med Kulturnatten. Så vi dansade några danser på torget, vilket gick förvånansvärt smidigt med lång klänning. Orkestern började spela lite på en brudmarsch när de såg oss och gratulerade oss och spelade ”Stand by your man” fast på svenska för oss. Dessutom blev vi filmade av lokal-TV, så vi kanske får vara med på lokal-TV i höst. De brukar ha sån där Kulturnattenprogram någongång på hösten. Sen körde vi via mamma efter nåt vi glömt och till Jeppo Gäststuga när vi spenderade vår bröllopsnatt.

dittan och dattan

Hej!

Jag ska nog börja blogga mera. Ännu har det inte blivit nån bröllopsstory här. Men jag lovar, det ska komma. Jag har jobbat en del den senaste tiden, både inom åldringsvården och barnomsorgen. Omväxlande. Lärorikt. Men aningen jobbigt att vara inhoppare på flera ställen, det måste medges. Och studerandet går det inte så bra med. Men ännu vet jag inte om nåt jobb för nästa vecka, så då kanske jag kommer lite framåt med studierna.

Våran lilla, härliga kattunge Krut är alldeles underbar, just nu. Ibland är han nog lite vild, när han krafsar i tår och hår och överallt, men nu sover han snällt i min famn här framför datorn. Barnvan ska han också bli och är redan på god väg i sällskap med Kennets systerdotter. De är gulliga ihop. Nu kom min älskling in. Han skruvar bil med sin far i garaget. Vår gamla Nissan från 1983 klappade nämligen ihop då Kennet var i Vasa igår, nej, i förrgår var det. Generatorn. Fungerar inte. Det är en växelströmsgenerator, säger K. Laddar inte batteriet. Fungerar inte, fast K och fadern experimenterar. Så vi är billösa för tillfället. Men det går nog ändå. Vi ska visserligen på bröllop på lördag, men jag tror att det ordnar sig ändå. Vi får väl låna en bil eller fixa skjuts med nån. Ja, jag undrar just hur brudparet har det såhär två dagar före... Säkert rätt nervöst, om jag känner bruden rätt. Krut tog till sjappen :-( Han värmde så gott mina ben.

Vi lagade en supergod efterrätt ikväll. Chokladkvarg: 1 burk grädde (vi valde Flora lättvisp), lite socker, 1 burk kvarg, en halv chokladplatta Fazer Marianne crisp, en halv platta Panda vitchoklad. Hacka chokladen i små bitar. Vispa grädden med socker till ganska hårt skum, vispa i kvargen. Blanda i chokladhacket och rör om. Mums! Men kaloribomb :-( Fast nån gång ibland FÅR man unna sig gott :-)

Nu går jag och lägga mig! Nati nati.
/Netta