Nya kläder

Jag har shoppat kläder. Åt barnen. Åt mig själv hittar jag ingenting i affärerna. Antagligen söker jag inte tillräckligt och dessutom tycker jag att jag inte BEHÖVER nåt nytt. Att jag sen nog gärna skulle köpa om jag skulle hitta nåt är en annan sak. Nåja, nån ska ju köpa baströjor också, för det gör jag kanske en gång i året.

Men barnen, åt dem skulle jag kunna köpa hur mycket som helst. Speciellt efter att jag hittat alla möjliga härliga barnklädsbutiker på nätet. Det finns verkligt fina kläder t.ex. här. Förnuftet och ekonomin sätter dock stopp. Till de senaste inköpen hör dessa två plagg.


En t-skjorta från Villervalla åt Zacharias, köpt på Garderoben i Nykarleby.

Foto: Zacharias
En av Kristinas nya bodyn (hon har just bytt storlek) från Lindex. Det är kul att nångång hitta mönstrade och/eller färgglada kläder till billigt pris.

Vad väljer man bort?

Om man prioriterar en livsstil där det inte finns rum för barn borde man välja bort barnen. Jag tycker inte om det där slentrianmässiga "skulle inte jag ha ungar, så...". Då väljer man bort dem!

Så säger Mikaela Sonck i senaste Kyrkpressen (nr 11/2011, 17.3.2011). Jag läste artikeln som handlar om barnlöshet i fredags och ovannämnda citat har snurrat i mitt huvud sen dess. Sonck är redaktör för en nyutkommen bok om frivillig och ofrivillig barnlöshet, "Utan" heter boken. Jag har läst ett par artiklar om boken, men inte själva boken. Sonck är själv ofrivilligt barnlös.

Jag hör till skaran som har barn och som inte kämpat med barnlöshet. Och jag håller inte med om åsikten som uttrycks i citatet. Jag säger säkert då och då nånting i stil med att "skulle inte jag ha barn så skulle jag...
- åka utomlands varje år
- ha en fräsigare bil
- få sova på morgnarna
o.s.v." Men det betyder inte att jag väljer bort barnen! Nej, för sjutton. Det faktum att jag inte kan göra eller ha dessa saker betyder ju att jag väljer barnen. Jag väljer alla gånger barnen framom sena filmkvällar och Haglöfsjackor. Visst kan jag då och då önska att jag hade friheten att åka till New York en vecka i maj, men det betyder inte att jag önskar bort mina barn. Det är väl snarare en påminnelse om att livet ändrar då man får barn och att prioriteringarna i livet ändras på samma gång. För det gör de. Säkert finns det människor som prioriterar karriären framför barnen och som Mikaela Sonck med rätta ska haka upp sig på. Men jag vill åtminstone tro att de flesta föräldrar resonerar som jag.

Glimtar ur vardagslivet

Här kommer några foton från vår vardag.



Vi bakade bullar till fastlagssöndagen, vilket Zacharias tyckte att var jätteroligt. Det är ju sånt man borde göra oftare, för barnen tycker om att göra saker tillsammans.



Förra helgen bakade jag minimuffins, som jag envisas med att kalla dem. De flesta har väl numera övergått till att kalla dessa små bakelser för "cupcakes". Det var mitt första försök att baka såna små läckerheter. Det krävdes två satser smet för att få till det, men garneringen lyckades på första försöket. Men jag har dekorerat vanliga stora muffins på dylikt sätt, så helt novis var jag inte. Gott var det!



Det ryms två barn på en trip trap stol! Sällan sitter de dock såhär snällt på samma stol. För det mesta får Kristina finna sig i att sitta fastspänd i sin egen stokke. Om hon inte är fastspänd så hålls hon inte på plats utan stiger upp och stå i stolen, vilket känns allt annat än säkert. Eller också kryper hon genast upp på bordet. Smörasken är populär.



Ibland behövs det inte mycket för att roa en liten flicka! Den här bilden är tagen runt sjusnåret i morse. Vi har en morgonpigg tösabit.

Buzza Frutti

Jag är med i Buzzador och just nu har jag, eller kanske främst barnen, möjlighet att helt gratis prova på Nestlés nya fruktsmoothie. Naturligtvis har jag provsmakat själv också och jag kan intyga att båda sorterna smakar riktigt bra. Ett stort plus är att produkterna inte innehåller tillsatt socker och inte heller färgämnen eller tillsatsämnen.



Kristina ser rätt nöjd ut.

Barn i bil

Såhär kungligt åker våra barn i bilen. Kristina sitter i en Britax hi-way och Zacharias i en Britax two-way. Två mycket bra stolar som tar förvånansvärt lite utrymme i bilen. Naturligtvis åker våra barn med ryggen i färdriktningen. Det är det överlägset säkraste sättet för barn upp till 4-5 års ålder att färdas i bil. Varför? Därför att barn har mycket tyngre huvuden i förhållande till resten av kroppen än en vuxen och nackmusklerna orkar inte hålla emot vid en eventuell krock. Det är kanske inte så svårt att räkna ut vad som händer med nacken då. En bakåtvänd bilbarnstol dämpar väsentligt mycket bättre än en framåtvänd ifall olyckan är framme.

Hästsvansar

Inspirerad av Eva friserade jag lillasyster häromdagen.



Hon har ju inte direkt långt hår, men tillräckligt hockeyfrilla för att jag skulle få ditpetat två hårband modell mini. Hästsvansar är förresten nog att ta i, kanske råttsvansar passar bättre.

Lista

En lista som är lånad av Mia. Man får besvara frågorna med endast ett ord.


1. Var är din mobiltelefon? Fickan
2. Var är din andra hälft? Jobbet
3. Ditt hår? Hästsvans
4. Din mamma? Nykarlebybo
5. Din pappa? Himlen
6. Det bästa du vet? Plättar
7. Din dröm i natt? -
8. Din dröm/ditt mål? Friska barn
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Stickning
11. Din skräck? Magsjuka
12. Var vill du vara om sex år? Jobbet
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Jobbsökande
15. En sak du önskar dig? iPad
16. Var växte du upp? Nykarleby
17. Det senaste du gjorde? Matade
18. Dina kläder? Slafsiga
19. Din tv? Ickeexisterande
20. Ditt/dina husdjur? Kattre
21. Din dator? Mac
22. Ditt humör? Okej
23. Saknar någon? Maken
24. Din bil? Vinröd
25. Något du inte har på dig? Mössa
26. Favoritaffär? Designtorget
27. Din sommar? Sol
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Blå
30. När skrattade du senast? Igår
31. När grät du senast? Igår

Nytt år, nya planer

Jag är av typen som planerar mycket. Långt på förhand. Sällan blir saker och ting precis som jag planerat, men det gör inget. I planeringsstadiet finns just nu en resa till Norge i sommar. Sen finns förstås det stora frågetecknet, jobba eller inte jobba till hösten. I den frågan är jag synnerligen tudelad. På sätt och vis skulle det vara trevligt med lite jobb igen. I oktober detta år har jag varit hemma i fyra år. På många vis skulle jobb passa bra in i vår livssituation. Zacharias börjar ju bli en stor pojke och till hösten är Kristina en bit över 1,5 år och alltså inte pytteliten längre. Samtidigt trivs jag med att vara hemmamamma. Tar man en riktig långsiktig plan på det hela så kommer man onekligen också till frågeställningen vad som ska komma före: en period av jobb för mig eller ett eventuellt tredje barn. Men det är LÅNGSIKTIG planering. Och barn kommer ju inte heller alltid på beställning. Så jobb eller inte jobb, det är frågan. Jag är som åsnan mellan hötapparna. Vilken tur att jag inte måste bestämma mig före sista juni!

Julförberedelser

Det lackar mot jul. Jag försöker känna den varma julfriden sprida sig, men det går lite dåligt. Jag har nämligen inte hittat nån julklapp åt maken än. Panik! Sådana dagar skulle det vara bra med en till bil i hushållet så skulle jag åtminstone kunna göra ett försök att hitta nåt. Nu sitter jag fjättrad hemma. Jo, jag vet, det är många dagar kvar till jul. Jag hinner ännu. Största problemet är väl bristen på idéer. Sånt är jag ovan med, jag brukar alltid ha nån bra julklappsidé på lager, men icke nu. Tur att vi i varje fall har hunnit med lite julstök.

Vi har bakat pepparkakor


Vi har alla tre adventssöndagarna kommit ihåg att tända adventsljusen


Barnen har lussat


Ja, och så har vi fått en klättermus i huset!

Nu börjar det!

Idag plockade jag fram en adventsljusstake. Nu lyser den så vackert i köksfönstret. Därmed rök en av mina principer. Jag brukar inte ta fram julpynt före lillajul. Men det är ju så mysigt!

3 år

Nu har vi firat vår nyblivna 3-åring! Vi började med ett litet barnkalas i fredags och fortsatte med släktingar och vänner igår. Nu är åtminstone mamma lite dagen efter, vill inte ens ha tårta längre. Och det är ju precis i linje med vad jag tänkt - godisstrejken fortsätter fram till jul.

Här är en bild på treåringen.

Sådan far, sådan son

Ajöss, sköna underbyxor!

Det har gått hål på mina favoritunderbyxor. Snyft. Tyvärr har Lindex ändrat modell på sina underbyxor sen mina favoriter inhandlades för rätt så många år sen. Av tre-fyra par är det nu sista paret som ger upp. Kvaliteten kan jag inte klaga på, men jag vill klaga på att det inte längre går att köpa likadana nya. Ingenstans har jag hittat lika trevliga underbyxor. Nå, jag har väl inte direkt sökt med ljus och lykta, men ändå. Önskar att jag skulle ha köpt fler par så länge det var möjligt.

Höstmorgon

Kl. 8.00 -1,2 grader.

Tungan ut

Det finns ett släktdrag i mitt släkte på mammas sida som oturligt nog lätt verkar gå i arv. Då jag koncentrerar mig så hänger tungan automatiskt ut ur munnen. För det mesta märker jag det inte själv, men om jag gör det så försöker jag stänga munnen. Det kräver rätt så mycket ansträngning för att hålla tungan inne, för den VILL UT! Min moffa lär ha varit lika. Mina barn har ärvt samma egenskap. Man tycker ju att barnen skulle få ärva den bästa från sina föräldrar, men icke! I synnerhet Kristina ålar omkring med vidöppen mun och tungan halvvägs ut för jämnan. Ungefär såhär:



Men hon är ju iallafall söt. Kennet tycker också att det är lite sött då min tunga hänger ut, men där håller jag inte med!

Nåt gott

Igår gjorde jag och sonen (läs jag) chokladbollar. Vi (läs jag) var snåla på nåt gott. Vi (läs jag) tyckte att det var riktigt roligt att greja på i köket. Jag åt många goda chokladbollar på eftermiddagen. Zacharias ville inte smaka alls. Så var det med det.

Framsteg

Jag betvivlar att det är nån som orkar följa med denna väldigt sällan uppdaterade blogg. Jag tänker ofta att jag ska skärpa mig och blogga oftare, men så blir det ju aldrig. Det här är mera ett inlägg för mitt eget minnes skull. Ifall man på ett enkelt sätt vill få en liten inblick i vad vi donar med på dagarna så är det till Facebook man ska söka sig. Men extra roligt är det att få samtal och prata live. Men eftersom jag insett att en blogg med bilder är roligare än en utan så ska det bli lite mera bilder idag.

Zacharias lärde sig cykla i augusti. Cykel fick han redan tidigare i sommar, men det där att trampa var inte lätt. Som den goda mor jag är försökte jag ihärdigt förklara hur man gör när man trampar. Jag misstänker att mammas ihärdighet vida översteg sonens. Men plötsligt en dag trampade han iväg som om han aldrig gjort annat. Denna veckas eskapad bestod i att Zacharias var på cykelutfärd med faffa. De trampade ända till Varax, en sträcka på sisådär 3 km.



Kristinas senaste sysselsättning är att stå. Så fort hon bara får chansen så stiger hon upp på fötterna och står och vinglar och håller i sig för brinnkära livet. Hon faller förstås rätt ofta, men skickligheten tilltar dag för dag. Än så länge står hon inte utan stöd, men det är bara bra. Jag vill ha min lilla baby kvar ett tag än.



Tyvärr en lite dålig bild. Det är svårt att fota ett rörligt barn med en kamera som snart borde pensioneras.

Fotbollstårta

En sån här tårta bakade jag till systersonens 11-årskalas förra helgen. Tårtan kom till genom ett samarbete med min man. Han stod bl.a. för den i detta fall mycket viktiga geometrin.

Utvecklingssteg

Ikväll vände sig Kristina från rygg till mage. Som hon kämpade för att komma runt! Men jag trodde faktiskt att det skulle dröja ett tag ännu, för det är bara den här veckan som hon tränat på att komma runt, före det låg hon platt som en pannkaka på ryggen och gjorde inga försök att ens vända sig på sidan. Tji fick jag! Zacharias övade sig betydligt längre innan han kom runt. Han var också äldre, det var väl därför jag inte förväntade mig detta utvecklingsskede än. Det verkar dock bli mera gnäll nu, för hon orkar inte hålla huvudet uppe särskilt länge och hon vänder bara sporadiskt tillbaka från mage till rygg = man får vända henne tillbaka bara för att hon igen ska kämpa och vända över till magen på nytt. Härligt, härligt!

Zacharias har också kommit till ett nytt utvecklingsskede. Vi försöker ha honom utan blöja dagtid hemma. Idag var det dag 2. Saldot blev tre par våta kalsonger. Det sista paret var väntat, för vi hade gäster och Zacharias lekkompisar och i leken glömmer man så lätt bort att man blir kissnödig. Han är inte ännu så bra på att säga till att han behöver kissa, så man måste fråga ofta istället. Helst kissar han ute i gräset, men också pottan och wc-byttan duger fint. Vår duktiga pojke!

Och mamma känner av pollenallergin. Ingen direkt överraskning med det plötsliga ombytet i väderleken. Hoppas det går fort om, jag brukar klara mig lindrigt.

Stumpan

Kristina har ett smeknamn. Eller egentligen flera. Men mest används "Stumpan". Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi började kalla henne för just "Stumpan", men så är det nu. Zacharias pratar rätt mycket numera, men rent talar han förstås inte ännu. Bland annat kan han inte säga flertalet konsonantkombinationer, däribland "st". Igår då Kristina vaknade från dagssömnen ute i vagnen så rusade Zacharias dit, kikade in i vagnen och sa "Hej, bejbi Sumpan!".